Alla dessa självgoda företag.

Kollade runt på platsbanken lite i sökandet efter extrajobb och hittade följande tjänst som ”ambassadör” (säljare) för Nespresso. Det rör sig alltså om en timanställning som eventsäljare av varor i varuhus. Tjänstens beskrivs såsom följer:

Du som ambassadör kommer att representera och sälja Nespressos produkter genom att förmedla de värden som varumärket står för, bland annat högsta kvalitet, och därigenom inspirera potentiella kunder.

Den här typen av beskrivningar fascinerar mig. Dessa företag, hur kan de gå omkring med denna hela absurda självbild. Det handlar liksom om att sälja kaffe, inte något jävla missionsarbete.

Det värsta är ju att man som arbetssökande måste spela med i detta perversa spel. Bekräfta dessa företags självbild och liksom snacka sig varm för att man brinner så sjukt mycket för att representera de ”värden” som ett företag som säljer fan kaffe står för.

Jag ska ju börja plugga nu så jag slipper denna skit, och när jag vill jobba så har jag alltid möjlighet till pedagogiskt arbete. Men fan vad synd jag tycker om alla er därute som söker dessa jobb och som sitter och plöjer dessa självgoda företagsbeskrivningar, skriver rövslickande personliga brev och så vidare.

När vetenskap bevisar vilken skit som helst.

Läste av någon outgrundlig anledning Genusnytt idag och trillade över ett perfekt exempel på att man med vetenskap kan bevisa vilken skit som helst. Pär Ström har hittat en studie som enligt honom talar för att man ska kvotera in unga män i bolagsstyrelser eftersom de har så mycket testosteron:

I ett experiment med ett antal kvinnor fick hälften en dos testosteron och hälften fick sockerpiller. Sedan skulle de spela ett spel där de skulle dela upp pengar mellan sig själva och en annan spelare. De som fått testosteron visade sig vara mera givmilda och hamnade i färre konflikter än de som fått sockerpiller.

Denna enskilda studie mäter alltså hur kvinnor reagerar på testosteron. För det första är en enskild studie i regel inget man fattar politiska beslut utifrån, men om vi nu säger att den här skulle vara helt exceptionellt väl genomförd och ha ett megastort underlag så okej. Fortfarande så säger studien absolut ingenting om hur väl lämpade unga män är för att sitta i bolagsstyrelser, eftersom den mäter effekten på ökade testosteronhalter på kvinnor. Om något så är detta ett argument för att kvotera in kvinnor med höga testosteronhalter i bolagsstyrelser. Pär Ströms rubrik på hela kalaset är Testosteron gör människor rättvisa och givmilda när det korrekta givetvis skulle vara Testosteron gör kvinnor rättvisa och givmilda.

Detta är en del av skälet till att jag inte tar Pär Ström och hans gelikar på allvar. De talar om hur bra det är med vetenskap men använder den på ett helt felaktigt sätt. Jag har absolut inget emot att man använder vetenskapliga argument i politisk debatt, men när det når denna tramsnivå så tycker jag inte att det går att ta på allvar.

Bevekelsegrunderna för anmälan spelar ingen roll.

När man diskuterar våldtäktsanmälningar så brukar folk vara pigga på att påpeka att bevekelsegrunderna för anmälan kanske inte alls var att man upplevde sig våldtagen, utan att man ville hämnas eller liknande. Att många anmäler långt senare än den sagda våldtäkten skulle ha inträffat anses ibland utgöra ett bevis för detta. Speciellt om anmälan sker i samband med att relationen tar slut, då den antas vara någon slags diffus hämnd.

För det första så är det fullt naturligt att människors uppfattningar om olika händelseförlopp förändras över tid. Det som man kanske förlät eller förträngde när man var i en relation kan efter att den har avslutats kännas som en mycket större grej. Man kan också ha identifierat det inträffade som en del i ett större maktutövande från den andra parten och därför velat anmäla.

Men framförallt så är det ganska irrelevant vad målsägandes skäl för att anmäla är, för ett brott är ett brott. Man kan såklart tänka sig att man låter en person man har en nära relation tillkomma undan med handlingar som man inte hade accepterat annars, men det gör inte dessa handlingar okej på något sätt. Om en person har begått en regelrätt våldtäkt så är det såklart inget skäl för att hen inte ska bli dömd att offret av olika skäl valde att inte anmäla innan.

Det finns ett enkelt att slippa detta, och det är att vara respektfull mot sin sexpartner. Att inte bara köra på om hen inte visar gensvar, att inte ha sex med hen när hen sover om ni inte har en överenskommelse om annat och så vidare. Visst kan du trots detta stöta på en idiot som falskanmäler, men faktum är att sådant alltid kan inträffa. Om du har begått en våldtäkt så borde du såklart kunna ta ditt straff för detta, oavsett om personen anmäler dig av hämndbegär.

Personlighetens prakt.

Läser för närvarande Slavoj Zizeks  bok Först som tragedi, sedan som fars som har erbjudit mig en massa spännande insikter om politik och vad en modern kommunism kan innebära, men också på en insikt av helt annat slag som jag vill dela med mig av, nämligen om så kallad psykologisk realism.

Psykologisk realism är när man målar upp de olika karaktärernas komplexitet, ofta som ett sätt att försöka nyansera en berättelse. Den som begår onda handlingar är inte enbart ond och så vidare, utan gör det av komplexa psykologiska skäl som beskrivs på ett sätt som gör att betraktaren ska känna att det kanske inte är så lätt att fördöma rakt av ändå. I boken beskrivs det som att verkligheten döljs i personlighetens ”prakt”.

Det är sant att detta är vanligt förekommande inom konsten och till exempel de nya Batmanfilmerna kan ses som ett utmärkt exempel på filmer som hyllats just för att de visar upp någon slags komplexitet hos karaktärerna. Jag tycker själv att de filmerna är jävligt schyssta, så jag ska inte vara sådan, men jag har också noterat hur detta ofta förekommer när man diskuterar politik. Vissa personer har en tendens att vilja analysera personen bakom olika politiska åsikter och liksom hitta någon slags ”kärna” som utgör den ”verkliga” personen, som alltså inte skulle vara dennes handlingar eller åsikter.

Jag tänker att många människor hyser en idé om att människor som gör vidriga saker har ett ”sant” jag innerst inne och att man alltså inte kan se personen helt och hållet som en fiende. Vidare så tror jag att många försvarar sitt eget agerande med att det inte är deras sanna jag, att det är något de gör i sin yrkesroll och så vidare. Hur ofta hör man inte människor säga att det inte är sådana egentligen.

Det är egentligen totalt ointressant vem en person om Jimmie Åkesson, Gudrun Schyman eller Aron Modig är ”bakom” sina åsikter. Dels finns det inget sådant ”bakom” eftersom en person inte har någon ”kärna” utan består av sina handlingar, ställningstaganden och så vidare oavsett som dessa görs privat eller professionellt. Dessutom spelar det ingen roll om personen egentligen är något annat bakom, eftersom det sättet hen verkar på fortfarande är vad det är. Jimmie Åkesson blir inte mindre min ideologiska fiende även om han skulle ha en bakgrund och ett känsloliv jag kan känna sympati för.

Må Sl brinna i helvetet.

Åh herregud vad mycket jag hatar Sl.

Företaget som i mina ögon står symbol för så mycket skit. Som väljer att höja biljettpriser och bygger trygghetsspärrar på alla stationer, spärrar folk skadar sig i och som inte heller minskar plankningen nämnvärt eftersom folk plankar för att det kostar förjävla mycket att betala. Företaget som slänger bort miljontals kronor på att byta logga, klä sina vagnar med reklam för sig själva, representera sig på event och så vidare trots att de inte har några konkurrenter.

Sl, folk är inte missnöjda med er för att ni inte har en tillräckligt snygg logga eller tillräckligt cool image, folk hatar er för att ni konsekvent struntar i att förbättra kollektivtrafiken för konsumenten och istället satsar era pengar på marknadsföring och onödig upprustning, såsom att byta ut ett fullt fungerande biljettsystem och bygga nya spärrar som är minst lika lätta att forcera som de tidigare.

Om Sl bara hade varit dyra hade jag visserligen surat för det, men jag hade inte varit lika indignerad som jag är nu när jag ser hur de istället för att förbättra den verksamhet som de har monopol på och som är otroligt viktig för samhället mest bryr sig om representation, att synas i sammanhang som upplevs som ”positiva” där de dessutom utnyttjar sin roll för att hindra att andra politiska åsikter uttrycks.

Jag mår illa av tanken. Detta enorma företag tjänar över huvud taget inte folkets intressen, utan bara sina egna. Må de brinna i helvetet!

Vill du inte bli dömd för våldtäkt, ha konsensuellt sex.

När man diskuterar sovsex så säger någon kanske såhär: ”men om den som blivit utsatt gillade det, är det då våldtäkt” i något slags försök att påvisa osäkerheten i situationen. Mitt svara är att det hade varit våldtäkt även om den som blev utsatt uppskattade det hela, men jag tycker att det verkar orimligt att anmäla någon för att hen har gjort en sak man gillade.

Det spelar egentligen ingen roll om personen som blivit utsatt för sex i sömnen tyckte om det eller inte, det viktiga är att personen som hade sex med den sovande inte brydda sig om huruvida hen skulle uppskatta det hela eller ej.

Min grundinställning är att den typen av beteende är förkastligt. Vad det handlar om är inte vad personen tycker i slutänden, utan själva principen med att man helt enkelt inte har sex med någon som inte kan säga ifrån. Om man sedan råkar ha turen att personen man hade sex med fast hen sov uppskattade det hela och därför väljer att inte anmäla så får man väl skatta sig lycklig, men icke desto mindre är det ett brott om personen väljer att anmäla, vad det nu skulle tjäna till om man uppskattade det.

Vissa verkar tycka att det vore moraliskt förkastligt av en person att anmäla någon för våldtäkt trots att hen uppskattat sexet. Det spekuleras kanske i att personen först uppskattade sexet för att sedan ångra sig när något bråk solkade ner relationen, och då anmäla. Eftersom anmälan sker först senare så anses den inte ”äkta” även om ursprungshandlingen faktiskt kvalificerade sig för att vara just våldtäkt. Det som spelar roll i dessa personers ögon är inte handlingen i sig, vilket jag finner märkligt.

Om man inte vill riskera att bli dömd för våldtäkt av någon som uppskattat att man haft sex med hen i sömnen så föreslår jag den enkla lösningen att man inte har sex med en person som sover om man inte innan fått explicit medgivande för att göra just detta. Jag tycker inte att det är en särskilt märklig förhållningsregel: vill du inte bli dömd för våldtäkt så försäkrar du dig om att din partner är med på noterna, vilket inte är särskilt svårt.

När alla åsikter inte får uttryckas.

Intressant artikel om hur polisen behandlade närvaron av planka.nu på Ung08-festivalen. Sl är ju som bekant med och arrangerar det hela, och närvarade även inne på festivalområdet med ett Dj-bås, idévägg och lita annat populistiskt plock. Planka.nu delade ut sitt material, jag antar bredvid Sl:s tält. De blev efter ett tag bortkörda med motivationen att ”övriga aktörer som redan befann sig där uppfattade dem som störande” vilket givetvis är ett föga förvånande agerande från ett företag som Sl som givetvis inte vill att någon ska ifrågasätta deras politiska propaganda till ungdomarna.

Ett band valde att ge Planka.nu stöd på scenen, varpå de blev avbrutna och det blev sagt till dem att de aldrig mer skulle få spela där. Att det kan vara så provokativt att uttrycka en politisk åsikt på scen…

Vad som dock gör mig mest bestört är att även ungdomarna som bar planka.nus pins, alltså personer som över huvud taget inte var med i själva arrangemanget utan som bara tog emot en pin med ett politiskt budskap de (får man anta) sympatiserade med. Det är tydligen nog för att man ska anses vara en störare av ”ordning”.

På det stora hela så tror jag dock bara att Sl missgynnas av detta. Deras försök att vara ”inne” hjälper nog föga i förhållande till den verklighet som många av ungdomarna som gästar ung08 troligen får erfara i tunnelbanan, det vill säga väktar- och spärrvåld och ständigt stigande priser. Det klingar än mer falskt när de använder sitt inflytande som skattefinansierade sponsorer för att tysta ner politiska åsikter som inte går ihop med deras. Ungdomarna går väl till deras jävla dj-bås ty de har väl ingen annanstans att ta vägen, men jag tror att de flesta är förmögna att upptäcka denna diskrepans mellan vad man utger sig för att vara och vad man verkligen är.