Läs artikeln innan ni börjar dra upp förklaringar till varför friande kan vara rätt.

Som alltid när våldtäkt är på tapeten så ska folk hålla på och spekulera. ”Det låter absurt, kvinnan kanske ljög för att djävlas” och så vidare. Ja, det är klart att det kan vara så, men om man läser artikeln som det refereras till så står det klart och tydligt att hovrätten tycker sig kunna veta med säkerhet att samlaget ska ha inträffat och att mannen ska ha varit medveten om att kvinnan sov. Hovrätten kan såklart ha fel i sin bedömning, men eftersom deras utsaga är det enda vi har att gå på så är det den vi får utgå från.

Hovrätten menade att mannen i och för sig varit medveten om att kvinnan sov och att hon inte tyckt om anala samlag. Dessutom hade kvinnan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då hon sov.

Om Hovrätten hade tvivlat på att samlaget ens hade ägt rum eller att kvinnan sov så hade de troligen skrivit det i skälen för friandet. Nu var det inte vad som skrevs, utan det som angavs som skäl var att mannen kan ha blandat ihop hennes anal med hennes fitta. Mannen verkar dessutom ha erkänt att han ska ha haft sex med kvinnan när hon sov, som jag förstår artikeln.

De skäl som angetts för friandet har inte varit att ord står mot ord eller att offrets anses ha bristande trovärdighet, de skäl som angetts är att mannen inte är kapabel att skilja på analen och fittan. Människor borde ta och läsa artikeln innan de börjar dra upp alla sina standardmässiga förklaringar till varför ett friande kan vara rätt och riktigt.

Om Hovrätten friat av skälen att de inte ansåg bevisningen tillräcklig så hade jag inte brytt mig om att skriva om saken, då hade det bara varit ett i mängden av alla frianden i våldtäktsmål som sker.  Jag anser det dessutom rätt och riktigt att man friar istället för att fälla när ord står mot ord. Men nu är det som så att det över huvud taget inte är fallet, situationen är en helt annan.

Hur mycket får man tjäna och samtidigt vara vänster?

Denna bild har cirkulerat en del på min facebook de senaste dagarna som någon slags kritik mot inkonsekventa vänstermänniskor. Jag har personligen ingen uppfattning om just Rebecca och Fiona, och jag kan absolut tänka mig att de är ganska frasradikala, men jag tycker att det är så fånigt denna idé om att man skulle behöva avsäga sig en fet lön bara för att man är emot kapitalismen.

Om någon skulle betala mig 150 000 för att göra något i en timme så skulle jag givetvis inte banga, hur mycket jag än vänder mig emot kapitalismen. Jag skulle kunna använda de pengarna till mitt uppehälle under typ ett och ett halvt års tid.

Men man är knappast kapitalist för att man får en fet lön. Kapitalist är man om man tjänar pengar på sin egendom, vilket jag tvivlar på att Rebecca och Fiona gör.

Man kan vara emot kapitalismen, men nu ser det ut som så att den existerar och då har man inte så mycket annat att göra än att förhålla sig till den. Var går inkomsttaket för när man är en hycklare? Hur mycket får man tjäna och samtidigt vara vänster? Ska man tacka nej till en schysst lön för att visa någon slags missriktad ”konsekvens” i sin livshållning?

Såklart det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover.

Läser denna artikel om en man som blivit frikänd i hovrätten för att ha haft analsex med sin flickvän då hon låg och sov. Inte bara blev han frikänd, utan han fick även ett skadestånd på 22 000 kronor för att han har behövt sitta i häkte (vet inte hur praxis ser ut i fall som dessa).

Grejen var den att flickvännen uttryckt att hon inte ville ha analsex innan, varpå han sedan har det med henne i sömnen.

Anledningen till frikännandet löd som följer:

Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade ”träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.

Jag tänker i mitt stilla sinne att man måste vara extremt keff på sex för att genomföra ett analt samlag av misstag, jag har så jävla svårt att begripa hur man skulle kunna blanda ihop fittan och analen och genomföra en penetration utan att märka något. Att förövaren försöker skylla ifrån sig är givet i situationen, men jag förundras över att rätten anser det vara ett rimligt försvar med tanke på att de både fastställer att han kände att kvinnan inte ville ha analsex och att hon konstaterades vara i ett värnlöst tillstånd när hon sov. Det hela står alltså och faller på att mannen inte anses kapabel att förstå vilken kroppsöppning han kör upp sin kuk i.

Men vad som främst förvånar mig är egentligen inte detta, utan det faktum att det uppenbarligen anses okej att ha sex med en sovande person om sexet är sådant som personen normalt sett skulle godkänna. Även om man har en etablerad sexuell relation i vilken man brukar ha en viss typ av sex så betyder inte det att man ska anses tillgänglig för det även i sovande tillstånd.

Jag kan se en enda situation när det är okej att uppsåtligt ha sex med en person som sover och det är om man innan har försäkrat sig om att denne tycker att det är okej, alltså bett om lov.

Det kan väl anses extra kränkande om han utnyttjat hennes tillstånd för att ha en viss typ av sex hon uttryckligen sagt att hon inte vill ha, men oavsett om hans intention var att ha analsex eller inte så borde det absolut vara brottsligt att ha sex med en person som sover.

Misstagsmyten.

Ofta beskrivs fattigdom, sämre anställningstrygghet, miljöförstöring, krig, ökade klyftor i samhället och så vidare som misslyckanden. Det kan hända att det kan beskrivas som ett misslyckande för samhället i stort, men det behöver absolut inte vara ett misslyckande för politiken.

Jag tror inte på någon gigantisk konspiration, men jag tror att vissa intressen gynnas av att många människors hålls i en prekär situation och därmed förlorar reell möjlighet till inflytande över samhället eller möjlighet att tacka nej till arbeten som egentligen är alldeles för lågbetalda eller slitsamma. Vidare så kan både krig och miljöförstöring vara lukrativt för vissa grupper, även om det skadar samhället i stort.

Visst kan det förekomma misstag, utvecklingar som ingen velat skulle ske men som skedde ändå. Jag tror till exempel inte att någon ville att 9/11 skulle inträffa (utom de som låg bakom det då) eller att någon ville att vi skulle ställas inför problemet med global uppvärmning. Men man måste också kunna se hur olika intressen utnyttjar de ”misstag” som sker eller undviker att hindra utvecklingen för att de inte tjänar på det.

Jag tycker att det är naivt att anta att allt detta beror på misstag hos en välvillig men lite korkad maktelit. Människor måste sluta tro på misstag och istället börja fundera vem som har berikat sig på olika händelser eller som kunnat ha ett intresse i att hindra en samhällsutveckling som hade varit positiv för flertalet. Det är enligt mig oseriöst att använda ord som misstag eller misslyckande när man rapporterar om att borgerlig politik kastat människor in i olycka. Om det nu rörde sig om rena misstag, varför har den då inte reviderats?

Jag är helt övertygad om att vi skulle kunna ha ett många gånger bättre samhälle för flertalet om vi ville, men detta kräver att vi desillusionerar oss kring vad det är som är hindren. Så länge vi tänker att det bara rör sig om misstag så kommer vi misslyckas med att identifiera vari det verkliga motståndet ligger: i intressen som inte är våra egna.

Vem har rätten att visa missnöje?

Denna krönika av Andres Lokko angående likheterna mellan Pussy Riot och upprorsmakarna i London tycker jag om. Det Lokko skriver om är hur mediebevakningen och reaktionerna ser jävligt annorlunda ut från fall till fall, beroende på vilket land det rör sig om, när protesterna i själva verket är ganska likartade. När ett land som Ryssland ägnar sig åt att tysta protester så anses det förkastligt, de som tystats får en massa stöd, människor pratar om hur viktigt det är med yttrandefrihet och så vidare. Detta är naturligtvis helt i sin ordning. Men när två personer döms till fyra års fängelse för att ha startat en facebookgrupp i Storbritannien så anses det inte alls lika illa. Vad är egentligen den stora skillnaden?

De som dömts för att ha startat facebookgruppen har inte blivit ertappade med att brukat våld eller liknande, ändå klumpas de ihop med personerna som gjorde det helt utan att blinka. Människor argumenterar som om dessa personer ensamma vore skyldiga för alla illdåd som skedde i samband med kravallerna i London och personerna som deltog i dessa utdöms samtliga för att vara bortskämda ligister som inte annat vill än att sno iphones. Att det kan finnas skäl för missnöje över samhällsbygget även i länder som Storbritannien tänker man inte på, utan avvisar direkt demonstranterna som osnutna ungdomar som helt enkelt är bortskämda. Hur bortskämdhet skulle kunna leda till att man går till de excesserna förblir för mig en gåta, men jag antar att det verkar rimligt i vissa personers ögon.

Protesterna i London uppkom inte ur ett vakuum, varje människa med någon slags insikt om hur människor fungerar begriper att de flesta inte går till den typen av handlingar om de har alternativ. Vidare så är Storbritannien ett av de mest ojämlika samhällena i Europa, så det är ju inte för intet som detta uppstår just där.

Vissa personer tycks vara oförmögna att se att även den typ av ideologi som har fått råda i Storbritannien, det vill säga den typen av nyliberalism som Thatcher utövade, också har lett till problem i samhället. I deras ögon är kommunismen fortfarande det ondaste av alla politiska system (möjligtvis jämte nazismen och fascismen) och därför blir liksom allt okej sålänge vi inte går tillbaka dit. Man kan över huvud taget inte se att klassklyftor, fattigdom och så vidare är ett problem för människor oavsett om det existerar i en förment liberal ”demokrati” eller om det är i en dikatur.

När människor går ut på gatorna och protesterar med risk för en massa juridiska påföljder och dessutom sin egen rent fysiska hälsa så är det inte som sker ”på skoj”. Människor gör helt enkelt inte den typen av saker lättvindigt, utan det är ett resultat av en långt gången ilska och frustration över samhället. Visst finns det personer som bråkar i vilket fall, men den mängden människor som går till de excesserna uppstår inte ur ingenting. Det måste betraktas som ett samhällsproblem,inte som en fråga om att individuella ungdomar helt enkelt är ouppfostrade. Att möta det genom att ge människor helt orimliga påföljder, öka övervakningen och så vidare är ett minst lika auktoritärt sätt att agera.

Många människor är totalt ovilliga att se att alla samhällsproblem automatiskt upplöses bara för att man i samhället erkänner mänskliga fri- och rättigheter. Vissa målar upp en diktanomi och menar att det vi har att välja på är den liberala demokratin eller diktatur i bästa sovjetanda. Jag blir så irriterad på att man endast anses ha rätt att protestera emot samhällsordningen om man bor i en utpräglad diktatur, alla andra skäl anses otillräckliga. Då ska man istället ändra samhället enligt ”spelreglerna”, alltså inom den parlamentariska demokratin. Detta är inget annat än ett resonemang som används för att tysta vissa marginaliserade grupper, människor som kanske saknar möjlighet att kunna engagera sig på politikens villkor.

Kan människor inte se att vi knappast har nått något slags perfekt stadium i västvärlden utan att även vårat samhällsbygge lämnar mycket i övrigt att önska? Att man kritiserar det rådande samhället betyder inte att man ogillar demokratiska friheter, att man vill ha det som i Sovjet eller liknande. Det betyder bara att man inte tycker att den liberala demokratin är det vackraste som någonsin skett eller att den är fullständig till sin form.

Uppenbarligen kan det även inom detta system existera hinder från att fritt få uttrycka sina åsikter, vilket borde vara uppenbart med tanke på det som skett i London men även med bakgrund i det som skedde i Frankfurt i samband med trojkans stormöte. Men att detta också är ett intrång på de demokratiska friheter vi håller så högt tycks människor inte se, eller så avvisas det som enskilda ”fel” i ett annars perfekt system.

Så stöd för guds skull Pussy Riot, kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland och så vidare men släng också ett öga åt ert eget håll och försök se vad som pågår här och i andra länder som i ordställer sig bakom demokratiska värden. Det finns inget farligare än att människor blint accepterar samhället de lever i.

Även den som sagt ja till sex har rätt att ställa krav.

Johanna Sjödin har skrivit utmärkt om hur frivilligt sex inte längre är frivilligt om premisserna bryts. Fallet som diskuterats mycket har ju varit om det kan räknas som ett övergrepp när en man initierar sex utan kondom om kvinnan krävt att kondom ska användas. Vissa verkar anse att det inte spelar någon roll om premisserna kvinnan ställt upp för samlag bryts eller inte när hon väl gett sitt medgivande till att samlag ska kunna inträffa över huvud taget.

Jag tänker att denna syn beror på att kvinnor generellt inte betraktas som sexuella varelser i den mening att de har idéer om vilken typ av sex de uppskattar och vill ha. En kvinna kan antingen säga ja eller nej, men det hon primärt säger ja eller nej till är inte den sexuella akten som sådan utan en man. Hon avgör om en man ska få tillträde till hennes kropp eller inte, och det på hans egna premisser. När hon väl gett tillträde så har hon inget mer att säga till om.

Det är en självklarhet att man har något att säga till om även under sexakten. Inte så att man behöver fråga varandra inför varenda litet steg, men saker som användande av preventivmedel borde såklart både frågas om och respekteras av den andra parten. Om det är så viktigt att knulla kondomfritt så kan man avstå från sex, men det ger en inte rätten att överträda den andra personens vilja. På samma sätt som man kan vägra att ha sex utan kondom kan man också vägra att ha sex med en sådan, men man får aldrig tvinga sig till en typ av sex som den andra uttryckligen har sagt sig inte vilja ha.

Sedan vad rubriceringen ska vara vet jag inte, men att det är ett övergrepp att göra något som en annan person gett sitt uttryckliga förbud för tycker jag borde vara en självklarhet. Det spelar ingen roll om en person sagt ja till sex, om hen samtidigt klargjort för vilka premisser hen ska vara villig till sex under så ska de såklart respekteras alternativt omförhandlas. Men ett nej är ett nej, oavsett som det är nej till en sexakt i sig eller ett nej till vissa specifika inslag.

Om att bestämma över andra.

Ofta stöter man på ett argument som lyder ungefär såhär: ”vänster/socialister tycker att de är bättre på att bestämma över andra än vad folk är på att fatta egna beslut över sina egna liv”. Detta argument placerar jag in i facket vulgoargumentation, för det är en typ av påstående som upprepas av en viss grupp nästan mer som ett mantra än att innehålla någon slags substans.

Detta påstående helt enkelt ofta osant. Väldigt många på vänsterkanten är antiauktoritära eller frihetliga, alltså vill att människor ska ha mer makt över sina egna liv. Jag sällar mig själv till denna skara. För mig är det väldigt viktigt att personer själva har makt att utforma sina liv, men jag har en annan syn på frihet och ofrihet än vad andra har. För mig spelar formella friheter ingen roll om de inte kan komma i bruk för alla grupper i samhället. Om vissa, såsom kvinnor, invandrare, underklass och så vidare är uteslutna från detta så tycker inte jag att man kan tala om någon verklig frihet i samhället.

Hela mitt politiska perspektiv bygger på analys av makt. Jag anser att man, för att skapa ett verkligt fritt samhälle, måste bryta ner olika former av makt som människor har över varandra och återföra så mycket som möjligt av makten till individen. Jag tror inte att detta kan göras genom typiskt liberala lösningar såsom mindre skatt, mindre trygghetssystem och så vidare, utan tror att vi måste skapa ett samhälle där gemene man har ett högre personligt inflytande i sin faktiska vardag. Detta tror jag kräver en omfattande omfördelningspolitik, trygghetssystem i form av medborgarlön, möjligheter för alla att studera, få sjukvård, jämlikhet och jämställdhet.

För att ta ett exempel så spelar det ganska liten roll om man har yttrandefrihet om man inte har tiden att sätta sig in i saker och uttala sig, det spelar ingen roll om  man har en formell frihet för att organisera sig om arbetsköparen har rätt att säga upp den som organiserar sig fackligt och så vidare. Då blir friheterna bara något teoretiskt i individens förhållande till staten, inte något som faktiskt finns och verkar för flertalet.

Det är enkelt att begränsa sig till vad staten får och inte får göra mot medborgare,men för att garantera verklig frihet så räcker det inte med att staten inte går in och aktivt förstör, utan möjligheten att utnyttja ens rättigheter måste också kunna garanteras. Dels direkt, genom att förbjuda företag att avskeda folk för att de skapar en fackförening, men också indirekt, genom att ha ett trygghetssystem och en lagstiftning som gör att folk har tid, möjlighet och ork att utnyttja dessa rättigheter.

Vidare så tycker jag att samhället ska ta ansvar för vissa saker gemensamt,som till exempelmiljön. Ja, detta innebär såklart att vissa inte kan köpa vilka saker som helst eller att vissa företag fråntas möjligheten att göra vissa miljöfarliga saker. Detta kan man se som ett förmynderi, men faktum är att resultaten annars är att alla kommer att få ta smällen från att vissa  har valt att förstöra jorden, och vad är det om inte att begränsa människors frihet?

Man kan såklart tycka att jag har fel, men den där typen av vulgoargumentation om att alla socialister tycker att staten ska styra individens livsval i detalj betackar jag mig för. På många områden är styrning nödvändig för att hindra en annan ofrihet eller förtryck eller för att hantera gemensamma utmaningar. Det betyder inte att man vill styra saker för sakens skull, jag är såklart helt emot onödig lagstiftning och förmynderi som givetvis förekommer, men jag tycker också att viss styrning är nödvändig för att skapa ett samhället där människor är och förblir så fria som möjligt i praktiken.