Bloggtips: Genusmani.

Nu tänkte jag att det är dags för bloggtips igen och idag är tipset den här bloggen, Genusmani. Det är så gott som en renodlad feministblogg (ibland kommer det inlägg om annat, men nästan uteslutande är det feminism som gäller). Emilie skriver välformulerat och bra om feminism, ofta med fokus på vad som är aktuellt just nu fast med placering i en större kontext.

Favoritinlägg är detta om några mediegubbars pepptalk till ”tjejer” på en kvinnokryssning, om reaktionerna på kvinnokören på Helneholms gymnasium och så detta om det här med håriga armhålor där hon tar ställning mer än många andra och skriver att alla kvinnor borde ha hår under armarna vilket hon argumenterar väl för. Väldigt ofta tankeväckande inlägg som är ganska extrema vilket jag gillar eftersom det alltid får mig att tänka till lite extra.

Så ja. Följ genusmani helt enkelt.

Varför inte bara acceptera att folk gör olika.

Läste igenom kommentarsfältet på Bloggkommentatorernas inlägg om Tyra igen lite såhär i efterhand och hittade följande:

Tycker överlag att det ska skyltas så jäkla mycket med ”dåligt mående” nuförtiden. Har själv haft diagnosen boRderline med djupa depressioner, upprepade suicidalförsök och ätstörningar i nästan 15 år av mitt liv (är frisk sen 7 år) men inte sjutton var det något jag gick ut och berättade för kreti och pleti eller ens beklagade mig över . Fan heller, jag gick i enskild terapi, gruppterapi, träffade psykologer och psykiatriker, fick höga doser psykoframaka samtidigt som jag kämpade mig igenom universitet och mina första jobb. Jag gjorde allt för att ta mig ur min sjukdom och jag lyckades men inte fan gnällde jag på någon jävla blogg som Tyra gör typ varannan dag. Livet är hårt ibland, acceptera det och ta tag i dig själv.

Alltid alltid när det är någon som mår dåligt och snackar om det så kommer det någon jävel och ba: ”jaaaag har minsann också mått dåligt och då hanterade jag inte alls det på det där dåliga dåliga viset som den här personen gör” och varje gång så känner jag bara för att gräva ner mig i ett jävla hål i marken.

Förutom den otroligt tröttsamheten i att andra, oavsett om de har egen erfarenhet av psykisk ohälsa eller ej, ska komma och ha åsikter om hur någon annan hanterar just sin inre strid så kan jag verkligen känna att den som har personlig erfarenhet av att må dåligt borde vara en aning mer ödmjuk inför andra som gör det. Varför är vissa som har erfarenhet av att må dåligt så otroligt pigga på att läxa upp andra som av olika skäl gör det på ”fel” sätt? Varför kan folk inte bara acceptera att andra människor inte hanterar saker såsom man själv gjorde och sluta whina? Fattar inte varför det ska vara så svårt.

Men det sorgligaste och på ett sätt det roliga i denna kommentar är att personen som skrivit den själv känner sig tvungen att skryta med att hon minsann har mått jättedåligt, hon har gjort en massa suicidalförsök och så vidare men INTE SKYLTADE HON MED ATT HON MÅDDE KASST FÖR DET! Nej, hon bet ihop såsom sig bör. Men nu pallade hon uppenbarligen inte bita ihop längre utan var tvungen att berätta om att hon minsann också hade det hemskt.

Om man nu inte tycker att man ska skylta om hur dåligt man mår ska man väl också hålla käft om sitt eget även om det ligger bakom en i tiden? Eller?

Leveransplikt.

Läser denna proposition om leveransplikt för elektroniskt material:

I propositionen föreslås en lag om leveransplikt för elektroniskt material. Förslaget innebär att ett pliktexemplar ska lämnas till Kungl. biblioteket av elektroniskt material som har gjorts tillgängligt för allmänheten här i landet genom överföring via nätverk. Detta gäller dock bara elektroniskt material som rör svenska förhållanden och som publiceras antingen med grundlagsskydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen, men inte med frivilligt grundlagsskydd till följd av ett utgivningsbevis, eller av massmedieföretag.

Jag är absolut inte bevandrad när det kommer till myndighetssvenska men som jag tolkar denna text så handlar det alltså om att de texter som publicerar för allmänheten på internet ska omfattas av samma plikter som papperspublikationer, vilket alltså innebär att man ska lämna i ett exemplar till Kungliga biblioteket där allt sådan lagras. Jag utgår från att till exempel en blogg har grundlagsskydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen, något annat vore ju märkligt. Innehållet kan väl även anses röra svenska förhållanden, speciellt i en blogg som denna som mestadels berör svensk politik.

Innebär detta att jag kan bli tvungen att skicka in ett exemplar av alla texter jag skriver till Kungliga biblioteket. Det förfaller orimligt, men det är så jag tolkar texten. Det finns inte heller något i resten av propositionen som får mig att göra en annan tolkning.

Men alltså, det kan ju bara inte vara så att man som bloggare blir tvungen att lämna in exemplar av alla sina texter till Kungliga biblioteket? Det vore ju bara nipprigt, helt ärligt talat. Så vad är det som säger att vi inte faller under denna lagstiftning? Kan någon förklara detta?

Självberöm och utmaningsuppmaning.

Jag måste ändå säga att jag tycker jag har varit en jävligt duktig bloggerska denna vecka. Jag menar, en massa spännande inlägg om viktiga saker. Dessutom har jag hunnit tidsinställa till helgen eftersom jag åker till Amsterdam.

Efter helgen kommer jag att sammanställa inläggen om otrohet och vill därför pusha för att de som vill skriva gör det nu. Här är ämnesintroduktionen och här är mitt eget inlägg.