Bemanningsföretaget StudentConsulting pressar före detta anställda till tystnad.

Fick ett mejl från en person (jag vet inte om du vill vara anonym eller inte, om du skriver att du vill det så länkar jag givetvis din blogg) som hade publicerat ett blogginlägg om att hen fått sparken från Com Hem (CH) som hen jobbat på via bemanningsföretaget StudentConsulting (SC). Detta är blogginlägget:

Jag har börjat landa nu. Jag fick sparken. JAG SA JU DET. Jag antar att det är något man får räkna med när man är bemanningsanställd, men personligen tycker jag att både CH och SC kan ta sig i röven.

Enligt mig så fick jag sparken för att jag blev sjukskriven. Man behöver inte vara rymdforskare för att fatta det, jag är BRA på mitt jobb, jag löser kundernas problem, jag är galet trevlig, jag säljer efter de mål jag har, och jag har bra resultat på alla ”hemliga undersökningar” vi har. Jag har dessutom vidareutbildat mig flera gånger, så jag är knappast en av de minst lönsamma personer de har på bygget. Men nej.

Jag blev sjukskriven. Två veckor som blev förlängt med fyra veckor till. Och då får jag helt plötsligt ett samtal från min SC-chef som vill att jag ska komma in på ett samtal ”imorgon”. Igår, alltså. Hon förklarade att CH ska minska på sin personalstyrka och då är det vi som är konsultanställda som ryker först. Det har ju sjäääääälvklart ingenting med min sjukskrivning att göra. Pengakåta jävla skitföretag. Och ja, jag menar både SC och CH.

Det är sån jävla bullshit alltihopa, jag blir illamående. Minska på personalstyrkan, my ass. Just nu har både SC, MP [åsyftar ManPower] och CH annonser ute på ams.se om att de söker ny personal till supporten, INKLUSIVE tv-supporten.

Så hur var det nu igen? Blev jag uppsagd på grund av personalbrist? Eller?

Huruvida hen har rätt i sina misstankar i inlägget eller inte kan jag inte svara säkert på. Jag vet inte hur anställningslagen ser ut i detalj. Jag tror att om man jobbar som konsult (alltså via bemanningsföretag) så får man gå innan den fasta personalen går, men jag vet inte. Att företagen söker personal behöver inte betyda något eftersom många företag har annonser ute hela tiden för att ha en ständig reserv av jobbsökande (vanligt bland företag med hög personalomsättning). Oavsett så är det ju som så att man kan gå runt de flesta regler om man anställer via bemanningsföretag.

Efter inlägget blivit publicerat så hörde hens chefer av sig och bad henom ta bort det. De tipsade henom om det som ett ”råd” i all välmening eftersom de högre cheferna kanske skulle bli arga annars och vidta åtgärder. Åtgärderna de hotade med var att hen inte skulle få ut sin lön för tiden hen arbetat och att hen skulle bli stämd för förtal, det var ju det dem kunde hota med eftersom hon redan hade fått sparken.

Hen tog såklart bort inlägget. Anledningen till sjukskrivningen som hen tror hen fick sparken för var att hen blivit utsatt för ett överfall på väg från jobbet, i den situationen är man väl kanske inte så otroligt benägen att ta det hela till domstol.

Det här var ganska precis ett år sedan. Nu för tiden är det, som jag förstått det, strängt förbjudet att som anställd skriva negativt om CH (och SC med antar jag, men det är jag inte 100 säker på) på alla tänkbara sociala media. Det ÄR en fullt godkänd anledning till uppsägning, sen om det är lagligt eller inte, det vet jag inte. Jag vet inte heller vad facket skulle säga om någon blev uppsagd på grund av detta.

Tyvärr är det så att man har ganska lite att säga till om som bemanningsföretagsanställd. Vanliga turordningsregler gäller inte och man kan alltid få sparken på grund av ”arbetsbrist” och liknande. Ett vanligt företag skulle inte kunna ställa detta krav på sina anställda, då gäller vanliga turordningsregler. Att man som bemanningsföretag på det viset utnyttjar det faktum att de anställda sitter otroligt löst för att begränsa deras yttrandefrihet är såklart riktigt illa men det är ju ändå i någon mår förståeligt att man utnyttjar den möjlighet man har att sparka folk vind för våg för att skapa en lydig arbetskår. Varje arbetsköpares våta dröm ju!

Vad som är värre är att företaget även i efterhand hotar sina före detta anställda när de uttalar sig om företaget. Låt oss kolla närmare på deras hot:

  1. Indragen lön. Har du jobbat så har du jobbat och då ska du får avtalad lön för det. Man kan inte hota med att strunta i att betala lönen för det är helt enkelt inget man kan göra. Däremot är det tröttsamt att som privatperson genomgå den process det är att utkräva sin lön och många vet säkert inte riktigt hur man ska gå tillväga heller. Jag antar att man kan ta det till arbetsdomstol.
  2. Stämning för förtal. Även om det varit så att man som företag kunde stämma en privatperson för förtal så hade detta inte varit nog eftersom förtal kräver att personen med mening ljuger om att någon begått en brottslig handling vilket alltså inte är fallet här. Det är inte olagligt att ha fel om en persons intentioner med eller anledningar till ett visst agerande, det är ju fan bara absurt. Allt detta spelar emellertid ingen som helst roll eftersom ett företag inte kan förtalas i Sverige, det är endast möjligt att förtala privatpersoner.

Att företag hotar med att stämma folk åt höger och vänster utan att ha den minsta grund för det är givetvis ett gigantiskt yttrandefrihetsproblem. Vem blir inte jävligt skraj och drar öronen åt sig när att företag som givetvis har mer resurser än en själv har hotar med stämning? Företaget kan anställa personer som sköter sådant åt dem, som privatperson måste du lägga en massa tid och energi på det helt oavlönat. Även om företaget inte får igenom sitt mål så innebär det fortfarande en jävla ansträngning för dig som privatperson, något som de flesta inte har någon lust med.

Vetskapen om hur den svenska lagen är uppbyggd är i vissa fall låg och detta kan oseriösa företag som StudentConsulting utnyttja. De googlar sitt företagsnamn för att sedan skicka ogrundade hot till de som skrivit negativt om dem. De flesta som fått ett sådant hot blir rädda och tar bort inlägget och SC har effektivt tystat ner kritiken mot sig.

Jag vet inte om det är olagligt att hota folk med stämning även fast det i praktiken inte skulle vara en möjlighet. Personligen anser jag att det borde vara ett lagbrott, i alla fall om man gör det systematiskt för att tysta ner kritik och därmed begränsa yttrandefriheten, vilket SC faktiskt kan antas göra. Oavsett hur lagen ser ut så kan man konstatera att det är jävligt illa för ett företag att på detta sätt pressa anställda och före detta anställda för att slippa bli kritiserade offentligt. Jag tror att om man hade gjort gemensam sak av det och tagit SC till arbetsdomstol så hade man kunnat få rätt mot företaget i att de använder sig av oschyssta metoder för att tysta ner kritik och att kravet om att inte yttra sig negativt om företaget borde tas bort. Men tyvärr blir det inte gemensam sak av sånt här eftersom företag som SC aktivt tystar ner folk och begränsar yttrandefriheten på internet för sina anställda och därför demolerar en väldigt viktig plattform för organisering för ungdomar.

Detta handlar inte ”bara” om rätten att skriva ett jävligt argt inlägg på sin arbetsgivare på sin blogg, det handlar om företag som sabbar bra möjligheter till facklig organisering för stora grupper människor. Företag som agerar som om de ägde sina anställda och till och med sina före detta anställda, inte bara köper deras tid under vissa delar av dygnet utan faktiskt äger deras personer timme efter timme, dag ut och dag in, även efter att de har slutat jobba på företaget.

Jag tror knappast att den här personen är ensam om att bli utsatt för det hen blev utsatt för eller att SC är ensamma om att bete sig såhär mot anställda och före detta anställda. Snälla, skicka in era historier om företag som betett sig illa till mig! Jag vill ha allt, oavsett om beteendet är lagligt eller inte. Kommentera eller skicka till mejlen: arsinoe.blogg@gmail.com.

Språkfascism.

Vissa människor alltså. Denna kommentar kom (mycket väntat) på en artikel om att ”hen” skrivs in i nationalencyklopedin:

Botten av myndigheten att låta ett litet särintresse som hbtrörelsen sätta agenda åt den stora folkmajoriteten. Jag har inget minne av att cvi nån gång hörts om förändringar av än det ena än det andra som särintresset önskar sig. Myndigheter och makthavare är alldeles för ivriga att framstå som politiskt korrekta. De kör över folkflertalet för att ängsligt visa vad trendiga de är.

Ordböcker ska ju spegla språket som det talas. Det finns nog gott om ord i Nationalencyklopedin som används mer sällan än hen, till exempel ordet chimär är ganska ovanligt. Jag förstår inte detta snacka om att språket har ”ändrats” för att en politisk elit ”krävt” det. Det finns ingen myndighet som bestämmer över det svenska språket; språkrådet samlar in ord som används och ordböcker syftar till att beskriva språket som det används, inte till att beskriva hur man vill att språket ska vara.

Ska man strunta i att skriva in ord som används och förstår av en stor grupp människor bara för att det finns folk som inte använder ordet och rentav ogillar det? Jag vill ha en mångfald i språket och då tycker jag att det är naturligt att man skriver in de ord som faktiskt används, varför skulle man inte göra det? Det om något är väl fan språkfascism, att vägra erkänna ett frekvent använt ord legitimitet bara för att vissa inte gillar ordet?

Om det hade varit så att man i Ne tog bort orden ”hon” och ”han” och bara hade med hen hade jag hållit med alla de som skriker om språkfascism. Då hade man struntat i hur språkets faktiskt används. Men nu är inte fallet så.

Ämne nummer sex: otrohet.

Hej jag heter Fanny och jag suger på att var kontinuerlig trots att jag uppdaterar denna blogg fem gånger varje dag!

Nu tänkte jag i alla fall att det är läge för ämne nummer sex i min relationsutmaning och det ämnet är inget mindre än otrohet! Spännande tycker jag, för det brukar röra upp känslor.

Jag kommer nog skriva om gränsdragningar och vikten av löften i relationer samt den gången jag själv blev utsatt för otrohet. Andra frågeställningar som kan vara intressanta är väl vad som är otrohet, hur man kan och bör handskas med det och varför det väcker så otroligt mycket upprörda känslor. För ett tag sedan kom ju den här otrohetsboken ut och författaren hävdade att otrohet inse anses lika illa idag som innan, det kanske kan vara en ingångspunkt? Eller kanske otrohetssiten Victoria Milan?

Jag vet att ni har tankar om detta så skriv!

Kreativa frizoner.

Jag ritar ganska mycket. Ibland frågar folk om jag har gått på konstskola eller om jag skulle vilja bli illustratör eller något sådant. Nu tycker jag förvisso att jag är långt ifrån så bra som skulle krävas för en sådan karriär (jag kan t.ex. ej rita armar samt suger på att slutföra) men även om jag vore det så är det inget jag hade velat. Jag har svårt att tänka mig något tråkigare än att sitta och rita dagligen på beställning, allvarligt talat. Däremot att skriva på beställning har jag absolut inga problem med.

Jag tror att det är viktigt att man har kreativa frizoner, saker man gör utan att man känner att man ska ”satsa” på det eller liknande. Skrivandet gillar jag och det är framförallt en hobby men det är också förenat med prestationskrav eftersom jag hoppas kunna ta det vidare någon gång i framtiden.Med ritandet känner jag inte att jag behöver prestera på samma sätt, jag jämför mig inte med dem som är bättre.

Har ni några kreativa frizoner? Eller några andra hobbys som inte är kreativa men fyller samma funktion?

Ett ord bara.

Jag skriver inte detta för att vara snorkig nu men jag har noterat att folk ofta använder ordet ”positivism” som en synonym till ”optimism”. Man kan tycka att det faller sig logiskt eftersom ”positiv” är detsamma som ”optimistisk” men ”positivism” har inget med att vara positiv att göra utan är en inriktning inom filosofin och vetenskapen som säger att man når vetskap om världen genom empiriska studier.

Så. Nu vet ni.

Feministiska män.

Detta med att kvinnor tydligen bara tänder på svin dårå. Jag kan väl medge att det funnits perioder i mitt liv där jag har varit förtjust i män som inte visat mig respekt, absolut. Jag kan också medge att det finns män som verkar ha någon slags magisk dragningskraft även fast de i ärlighetens namn beter sig ganska illa. Men generellt så måste jag säga att bland det sexigaste jag vet är män som är medvetna om könsroller, feminism och så vidare utan att göra en gigantisk grej av det.

Nu menar jag inte att män ska bli medvetna för att tjejer anser det sexigt men jag tror att många håller med mig om att det är attraktivt men män som respekterar en. Jag blir bara avtänd av snubbar som ska hålla på och ”negga” som det ju föreslås i raggningsboken The Game. Så ängsligt och fånigt.

Jag tycker att det är sexigt med självförtroende, en uppfattning som jag tror jag har gemensamt med många andra. Jag har däremot svårt att se en person som går med näsen i vädret och beter sig otrevligt som självsäker, jag ser det snarare som ett uttryck för osäkerhet. Jag tänker att en självsäker person är en person som kan stå åt sidan ibland och låta andra ta plats och framförallt en person som vill att andra ska känna sig komfortabla i hens sällskap. I denna bild ingår inte personer som ”neggar”.

Det kanske bara är en fördom jag har men feministiska män tenderar att vara lite mindre benägna att ”negga”. Kan ha att göra med att de kanske i högre grad har ingångspunkten att de talar med en människa och inte ett potentiellt ligg? Ja vad vet jag! Jag tror i alla fall inte att jag är ensam om att tycka att det är attraktivt med personer som får en att känna sig trygg och bekväm snarare än personer som ”neggar” och förväntar sig att man typ ska slicka deras fötter?

Dock att en av de absolut värsta manstyperna är (enligt egen utsago) feministiska män som ska läxa upp en om feminism och hur det är att vara kvinna. Det tycker jag är rysligt oattraktivt. Folk som använder feminismen för att positionera sig intellektuellt men som är ointresserade av att förverkliga idéerna i praktiken är verkligen vidrigt.