”De får väl jobba som alla andra”.

För några dagar sedan delades den här artikeln i en facebookgrupp jag är medlem i. Det handlar om att länspolismästaren anser att personalen tar på tok för långa frukoststunder på arbetstid och att det nu ska upphöra. Själva åtgärden i sig vet jag inte tillräckligt mycket om för att kunna ha en åsikt, men i artikeln och kommentarerna kunde man skönja en attityd till arbete som jag tycker blir vanligare och vanligare nuförtiden, den här iden om att all tid man är på jobbet ska ägnas åt aktivt och mätbart arbete och att annat ska göras på obetald tid. Jag påpekade detta såhär:

Olika yrken ser ju olika ut och jag kan tänka mig att polisyrket innehåller en hel del väntan på att rycka ut, precis som brandmän. Jag kan även tänka mig att det är relevant för att yrkets sköts bra att en del av arbetsdagen går till vila/återhämtning för att de ska ha energi när de väl måste rycka ut. Om den tiden då ägnas åt att äta frulle så är det inte mig emot. Nu vet jag inget om arbetet på den här stationen så kan inte avgöra i det specifika fallet, men ville mest bara påpeka att alla yrken inte ser likadana ut och att olika regler måste gälla inom olika yrken.

Som svar på detta fick jag följande:

Klarar man inte av att jobba 8h/dag med 1h för lunch så kanske man ska dra ner på det och jobba halvtid – särskilt om man jobbar för mina skattepengar!

Rent statistiskt så förvånar det mig inte att en stor del av arbetstiden läggs på att äta frukost. Varför sitter de inte och utreder brott istället!?

Att dra till med att ”poliser ska utreda brott” och det gamla trötta ”mina skattepengar”-argumentet är såklart ett enkelt sätt att angripa det på. Man vill få det att framstå som om det bara är tid där polisen utreder brott som är relevant och värdefull.

Inom polisyrket så är det nog väldigt viktigt att man trivs på sig arbetsplats och är på bra humör. Jag är övertygad om att poliser som känner trygghet med arbetskamrater mår bättre och har lättare att diskutera arbetet, svårigheter man stöter på och så vidare. På det viset kan det vara oerhört värdefullt att få spendera tid med sina kollegor kravlöst. Det bygger upp kamratskap, tillit och en på det stora hela positiv stämning och kultur på företaget och sådant ska absolut inte underskattas!

Någon argumenterade emot mig genom att säga att ”ingen får betalt för sina raster”. Detta stämmer förvisso eftersom rasten är tid du är fri att göra precis vad du vill på, typ gå hem och slagga (om man hinner). Jag tror inte att det hade varit accepterat om poliserna hade gått hem under frukostpausen, inte heller om de stått ute och rökt hela tiden eller tagit en powerwalk. Faktum är dock att man på många arbetsplatser har schemalagd träning, gemensamma luncher och liknande helt enkelt för att man bryr sig om de anställdas fysiska och psykiska väl och ve. Det är absolut inget konstigt med det, det faller sig naturligt att ett seriöst företag bryr sig om sina anställda. I vissa yrkeskårer är detta extra viktigt och jag skulle se polisen som en sådan.

Jag vill förtydliga att jag inte vet hur det är i det aktuella fallet. Det kan säkert finnas anledning till att sätta stopp för de gemensamma frukostarna. Däremot blir jag trött på folk som uttalar sig om arbete utan att ha någon insikt eller erfarenhet. De flesta har en åsikt om vad arbete är, hur det ska skötas och så vidare men få har insikt i hur olika det kan te sig på olika arbetsplatser. För en person som själv inte arbetar inom polisen (eller arbetar alls) kan det säkert te sig konstigt att frukost kan göras och förtäras på arbetstid. Det är lätt att komma dragandes med att ”de ska arbeta som alla andra” utan att fundera på hur det skulle påverka arbetet om arbetstempot drogs upp.

Men de eviga löningen blir såklart att den som inte pallar får ”gå ner i arbetstid”. Detta sägs utan tanke på att det kan vara rimligt att ah ett visst hållbarhetsperspektiv i personalpolitiken i en bransch som polisen.

Mejl till StudentConsulting.

I sann haveristanda har jag nu mejlat företaget StudentConsulting och bett om en kommentar till mitt inlägg om deras metoder för att få folk att hålla käft. Detta är vad jag skrivit till dem:

Hej! Jag hörde för ett tag sedan en historia om att ni hotat med att anmäla en av era före detta anställda för förtal och dra in henoms lön när hen skrev ett blogginlägg om er. Tyvärr (för er) kan företag inte förtalas och än mindre stämma en privatperson för förtal, inte heller kan man strunta i att betala ut lön för arbetad tid. Personen ifråga hade redan fått sparken när detta inträffade så det rörde sig alltså om en person som inte ens hade anställning hos er vid tillfället, ändå så ansåg ni att hen inte fick uttala sig om företaget. Jag har skrivit om det hela här: http://www.arsinoe.se/?p=17786

Jag undrar vad ni har att säga om det hela? Detta rör sig ju om att ni som företag försöker tysta ner kritiska röster om er verksamhet med hot om åtgärder som inte ens kan vidtas i Sverige! Är det ett moraliskt beteende från er sida anser ni?

Inlägget jag skrivit har fått ganska stor spridning om jag kommer kämpa för att den blir större. Jag har även bett personer med erfarenheter av ert och andra bemanningsföretag att höra va sig till mig med liknande erfarenheter och kommer inte tveka inför att publicera och sprida även dem. Lyckligtvis känner jag till mina medborgerliga rättigheter och vet att det i dessa ingår att sprida information och åsikter om företag samt att ni inte kan stämma mig för förtal under några omständigheter. I mitt intresse ligger dock att alla sidor får komma till tals, alltså även er. Jag undrar om ni har något att säga till ert försvar?

Det ska bli intressant att se om de svarar och vad de i så fall har att säga tycker jag.

Om du vill hjälpa till och mejla så är adressen info@studentconsulting.se

Tips.

Ja, jag kommer peppra er med de här bilderna jättelänge nu. Med det sagt så vill jag tipsa om tre saker:

  1. Poeten och kallskänken Jenny Wrangborg som jag hittade genom Isak Gerson (i detta inlägg som för övrigt är en utmärkt text om bland annat hur synen på konst kan skilja sig beroende på samhällsklass). Jag brukar inte fastna för poesi sådär men detta är verkligen vackert. Jag tycker att det är imponerande med människor som lyckas vara så politiska och samtidigt skriva vackert. Det finns ljudinspelningar av dikterna och det är dem jag lyssnar på.
  2. Den här texten om vad som har hänt med arbetarklassen och arbetarrörelsen i Sverige. Den är ganska gammal och jag har haft den i min ”blogga”-mapp ett tag men inte orkat kommentera den ordentligt så den får hamna här. Väldigt vettig analys av varför det är så tyst om arbetarklassen, något jag hoppas och tror kommer förändras inom en snar framtid.
  3. Den här krönikan på ETC om Filippa Reinfeldts tystnad. Det är ett stort problem med politiker som vägrar ställa upp på kritiska intervjuer och snarare agerar kuttersmycke än tar sitt politiska ansvar. Jag ser det som både ett jämställdhetsproblem och ett demokratiproblem, jämställdhetsproblemet kommer i att medier är mer intresserade av kvinnliga politikers bullbak än deras politiska gärning.

Aggressiva nihilister.

En mycket intressant typ av internettroll är den som jag skulle vilja kalla aggressivt nihilistisk. Så fort man engagerar sig i något så är hen framme och ska ”ta ner en på jorden” genom att förklara att ”så fungerar inte världen”. Som när jag försökte sprida mitt inlägg om StudentConsulting och en snubbe svarade med att man ändå inte kan räkna med yttrandefrihet i Sverige.

Jag påpekade att hans inställning var ovettig. Bara för att vi inte har en fungerande yttrandefrihet i Sverige (vilket jag förvisso tycker att vi har överlag) så gör inte det det jag skrev om till ett mindre problem. Om han själv inte bryr sig eftersom han har förlorat hoppet, visst, men jag vill inte bli indragen i den nihilismen.

För detta blev jag alltså kallad ”dumma gås” (ganska lustig förolämpning för övrigt). Jag förstår inte behovet av att trycka ner människor som har något slags hopp om att världen kan förändras? Av alla internettroll så är nog den här typen den jag ogillar mest. De är så provocerande inkonsekventa i sin hållning. För jag menar, om världen nu är omöjlig att förändra varför ens bry sig om att argumentera om det? Varför inte låta mig kämpa på i min idealistiska lilla bubbla?

Jag förstår de som själva inte orkar engagera sig eftersom de har förlorat hoppet men varför är det så viktigt att berätta det för andra? Varför inte bara gå omkring och vara desillusionerad i sin ensamhet.

Högskoleval och Blondinbellaklag.

Nu har jag gjort mitt högskoleval (dock inte sökt in än). Förutom statskunskap har jag sökt en kurs i marxistisk filosofi! Tänkte att jag skulle ge mig på att plugga 150 %, om det inte funkar så prioriterar jag statskunskapen. Är så taggad att ni fattar inte! Jag tror faktiskt inte att jag har sett fram emot något såhär mycket någonsin innan i mitt liv; att få flytta hemifrån på riktigt, göra något roligt och viktigt, träffa nya människor som förhoppningsvis delar intressen med mig. Ja, jag kommer tjata om detta fram till att jag börjar, sedan kommer det säkert bytas ut mot klag om plugget.

Tycker för övrigt att ni ska läsa det här inlägget om en tjej som träffade Blondinbella och som ba: ”bb är en bluff pga hon var inte alls så glad och trevlig som hon verkar på bloggen när jag stötte på henne på en toalett” och sen ba ”nu när jag vet sanningen om bb:s verkliga jag så kan jag skriva att jag tycker hennes kläder ser ut som skit”. Så jävla roligt folk tendens att hävda någon slags allmänrätt till kändisar. Oj, Blondinbella tyckte inte att det är värsta bästa grejen att träffa henne på toaletten! Eller så var hon kanske bara blyg. Eller så var hon inte på humör för att konversera. Fruktansvärt! Extra roligt blir det för att hon bloggar på en portal som Blondinbella äger.

Det är som att tycka att man är hindrad från att äta vad man vill för att bajs inte serveras på krogen.

Alltså ”Tryckfrihetssällskapet” som tycker att tryckfriheten är hotad för att föreläsarna som de ville ha på sin temakväll om genusvetenskap hoppade av efter att Tryckfrihetssällskapets agenda genomlystes och kritiserades bland annat på twitter. Här har de fått ut en artikel i SvD debatt skriven av ingrig Carlqvist (för övrigt ironiskt att personer som säger sig vara förtrycka i media får sina alter publicerade just där, men aja).

Ingrid Carlqvist som skrivit artikeln verkar tycka att tryckfriheten är hotad för att journalister uppfostrar medborgare istället för att granska makten. Att man som journalist ska vara helt objektiv är för det första inte en rimlig målsättning rent praktiskt, för det andra en skitkonstig värdering. I Sverige finns det något som kallas presstöd som går ut till en massa tidskrifter oavsett vilka åsikter som representeras eller vilken vinkel som finns på nyhetsrapporteringen. Att sedan de flesta väljer att inte läsa tidningar som publicerar material som tryckfrihetssällskapets medlemmar är intresserade av är inte ett tryckfrihetsproblem utan handlar bara om att de flesta tycker att det är skit. Den som önskar kan skapa en ”alternativ” nyhetstidningen eller sida, som Avpixlat. Att sedan få personer önskar läsa skiten kan knappast anses vara något hot mot tryckfriheten. Men kanske är det den så kallade HbtqPkGenusMaffian som har mordhotat folk som tar del av dessa alternativa nyhetskällor?

Hon verkar även tycka att det är ett hot mot tryck- och yttrandefriheten att man blir kallad nazist, rasist eller islamofob när man har en ”avvikande åsikt”. Senast jag kollade så gällde yttrandefriheten åt båda håll vilket alltså innebär att man är fri att argumentera emot folk på samma sätt som dem är fria att ha en åsikt. Att man har åsikter som merparten av samhället anser är helt uppåt väggarna fel är inte samma sak som att tryck- eller yttrandefriheten är satt ur spel! Det är som att tycka att man är hindrad från att äta vad man vill bara för att folk i regel tycker det är äckligt att äta bajs och det därför inte serveras på krogen eller säljs i affären.

Om ni nu är så jävla diskriminerade, starta en egen tidning! Fyll den med era ”avvikande åsikter”. Ni kommer att kunna söka presstöd för den precis som alla andra tidningar kan och ni kommer att få det på samma premisser så länge ni inte bryter mot lagen. Men till dess kan ni väl för helvete sluta whina.

Framtidstro.

Det är väl trevligt att Socialdemokraterna blir större än Moderaterna och således också tar med sig hela det rödgröna blocket. Samtidigt kan jag känna att det är trist att den primära anledningen till deras uppgång inte är att de är bra utan att Moderaterna är dåliga. Svensk politik är verkligen i en kris och jag tror inte att något av regeringsalternativen kommer att vara tillfredsställande. Det är väl bra om utförsäkringarna stoppas och fas3-helvetet avvecklas men det känns inte som att något parti har intressanta och vettiga idéer för hur man ska möta framtidens utmaningar på allvar.

Vad jag skulle vilja se mer av i svensk politik är följande:

  1. Diskussion kring arbete. Nu menar jag inte det gamla vanliga tugget om att alla partier lovar full sysselsättning. Jag skulle istället vilja ha en debatt om hur arbete förändrats under tidens gång och hur man ska skapa social skyddsnät och arbetarrörelser som fungerar för dagens arbetsmarknad. Jag tror även att vi måste börja ta iden om mindre arbetstid på allvar, hittills har den viftats bort som vänsterflum.
  2. Tillväxt och överkonsumtion. Jag tror att det är viktigt att vi börjar ifrågasätta iden om evig tillväxt och att konsumtion är det som ska driva världen framåt. De senaste årtionden så har konsumtionen i vår del av världen ökat något enormt men människor har egentligen inte blivit särskilt mycket lyckligare. Jag tror att man måste börja diskutera detta även på en politisk nivå.
  3. Framtidstro. Jag tror att bland det viktigaste för att människor ska vara lyckliga är att de har framtidstro. Under perioder med stark tillväxt är detta ganska enkelt att ordna eftersom alla får det bättre. Däremot tror jag inte att vi kommer kunna ha tillväxt på samma sätt som vi haft innan i framtiden och därför måste framtidstro skapas på andra grunder. Om människor har makt att utforma sina liv och möjlighet att odla sina intressen och relationer så tror jag inte att tillväxtbudskapen blir lika relevanta för att känna framtidstro.

Detta lät kanske lite flummigt, vad vet jag. Jag tror i alla fall att det är viktigt att vi rör oss bort från denna ”självförverkligande genom arbete/ständig tillväxt/konsumtion”-kultur som vi befunnit oss i under en längre tid och blickar mot andra värden i livet även politiskt.

Hjälp mig sprida inlägget om StudentConsulting.

Jag har en vädjan till er bloggläsare! Jag vill ber er alla att sprida mitt inlägg om StudentConsulting så mycket ni bara kan. Sprid det på facebook, på twitter och på era egna bloggar. Det är en fråga som verkligen måste uppmärksammas, detta med att företag skrämmer före detta anställda till tystnad genom tomma hot. Jag vill påpeka att det är sällan jag ber om spridning på det här sättet och det jag ber om är inte mycket. Jag tror verkligen att det är otroligt viktigt att prata om de problem som finns på arbetsmarknaden för unga idag och sprida historier, det är så vi måste göra för att det ska uppstå någon slags organisering kring dessa frågor.

Om ni har varit med om något liknande i kontakt med arbetsköpare så ber jag er att skicka er berättelse till min mejl: arsinoe.blogg@gmail.com. Det skulle betyda mycket för mig och skulle göra det lättare att sprida det här budskapet. Kom igen nu! Detta är en otroligt viktig fråga och det gör faktiskt skillnad att man pratar om arbetsförhållanden! Det första steget för att lösa ett problem är alltid att skapa medvetenhet kring det.

Tack på förhand! Jag räknar med er nu.