Konsumtionsuppehåll.

Alltså. ”Reportage” i tidningar som handlar om medelklasskvinnor som tar något slags konsumtionsuppehåll är något som ger mig allergiska reaktioner. Hur kan det vara intressant att en person med gigantisk garderob (vilket alltid är fallet) inte köper några kläder på typ tre månader. Det hela slutar alltid enligt följande: visst var det bra att inte shoppa för jag köpte inte massa saker jag inte behöver men jag tänker ändå gå tillbaks till min konsumtionsinriktade livsstil, dock typ skriva en bok om hur man uppdaterar sin garderob med en symaskin.

Det finns aldrig något djupare perspektiv presenterat, aldrig någon analys av varför vi har ett sådant begär att konsumera eller vad det gör med samhället på längre sikt (mer än det lite ytliga ”miljön” som alltid nämns pliktskyldigt i någon parentes). Det är ingen seriös konsumtionskritik utan bara ytterligare en guide till hur markerar sin livsstil med hjälp av sina shoppingvanor.

Och ja, så kan man väl få ha det och det är väl strängt taget bättre att folk blir intresserade av att byta livsstil på grund av modenycker än att de inte överväger det alls men jag blir bara så himla matt på det otroligt ytliga synsättet på något så allvarlig som överkonsumtion. Hela den där grejen att precis allt som har någon slags ideologisk kraft ska omvandlas till ett yttryck för medelklassmänniskors vilja att positionera sig socialt.

Mer om insemination.

Mycket blandade tankar om mitt inseminationsinlägg. Vissa hävdar att singelkvinnor ska behandlas likadant som kvinnor med partner. Jag förstår resonemanget bakom det men jag vill peka på att mitt resonemang bygger på en grundläggande skillnad mellan sjukvård och friskvård. En kvinna som saknar person eller vilja till att ha barnalstrande sex men vill ha barn är i regel inte sjuk i någon egentligen mening. Jag vägrar faktiskt se brist på manlig sexpartner som sjukdom. Homosexualitet är förvisso inte heller en sjukdom men det är ett tillstånd du inte kan röra dig ifrån.

Jag har som sagt inget emot att kvinnor som vill betalar för att insemineras. Däremot har jag väldigt svårt att se varför det ska gå skattepengar till det. Till saken hör att jag är lite halvskeptisk även mot skattefinansierad insemination av par men tycker att det är mer förståeligt eftersom det i de fallen i regel handlar om folk som saknar andra möjligheter till att skaffa barn.

Sedan om men har något slags nyttoperspektiv på hela samhället och till exempel tänker att vi behöver ökad befolkningstillväxt så är det en annan fråga men att tillmäta singelkvinnor som av olika skäl valt att skaffa barn på egen hand samma rätt till offentligt finansierad hjälp som personer som på grund av sjukdom eller sexuell läggning är att likställa livsstilsval med sjukdom eller sexuell läggning. Jag tycker helt enkelt inte att det är rimligt.

Vill även påpeka att det även för en singelkvinna kan finnas hinder i vägen utöver livsstilsval. Det är något jag tycker att man ska ta hänsyn till genom att omformulera lagen så att man även inkluderar dessa. Men att bara inkludera alla kvinnliga singlar i samma lagstiftning som par som har faktiska sjukdomar eller sexuella läggningar som hindrar dem från att skaffa barn känns lite väl.

Den som bangar för hår under armarna göre sig icke besvär.

Man ska tydligen vara fräsch om man vill ha sex och fräsch innebär alltså att vara rakad under armarna. Jag tänker på om jag hade bangat sex varje gång min partner varit lite ofräsch, typ inte tvättat håret, bytt kläder eller duschat för dagen. Det är ju inte helt ovanligt att killar är ganska dåliga på att sköta sin personliga hygien. Men alltså gud, man är väl inte kinkig. Det är för fan bara lite svett eller hår och det är liksom ingen big deal, inte tillräckligt för att banga sex för i alla fall. I så fall har man nog ett otroligt tråkigt sexliv, om man bangar på grund av lite hår. Speciellt om man liksom redan ligger där och upptäcker det först när personen klätt av sig och ba: ”nej, detta går fan inte, du har ju hår där”. Försöker tänka mig in i något motsvarande men finner det bara skrattretande.

Jag tror att många inbillar sig att det bryr sig mer än de faktiskt gör. Kanske vill man ge sken av att vara väldigt kräsen när man väljer partner för att på något vis verka svårfångad. Är dock rätt övertygad om att när det väl kommer till kritan så bryr sig de flesta inte så jättemycket egentligen. Det verkar liksom orimligt att mäns kåthet generellt skulle vara så känslig för kroppshår.

Nu rakar jag mig faktiskt under armarna så även om folk bryr sig lär det inte vara ett problem för mig. Jag kan dock med säkerhet säga att jag ser det som en extremt avtändande egenskap att vara kinkig och jag tycker det är jävligt kinkigt att bry sig om hår under armarna i sexsammanhang. Den som inte tål lite hår under armarna göre sig icke besvär, även om jag nu faktiskt rakar mig under mina.

En kavalkad av korkade hårargument.

Alltså seriöst. Det finns få saker jag bryr mig så lite om som hår. Jag bryr mig så lite att jag inte ens rakar håret på kroppen, något som annars är kutym bland personer av mitt kön. Jag tycker verkligen att det är en ointressant fråga hur människor väljer att ha sin hårväxt. Det fascinerar mig att det finns så många som verkligen bryr sig om andras hårväxt. Som bryr sig så mycket att de kollar noga noga under armhålorna på publiken i mello, tar en bild och lägger upp på Facebook. Jag menar, det är ju inte som att någon någonsin har sett en privatperson med hår under armarna, tagit en bild och sedan lagt upp på Facebook i syfte att håna personen. Och om det hade hänt hade jag tyckt att det var vidrigt, tro mig. Och jävligt konstig också eftersom det verkligen inte är en viktigt fråga huruvida folk rakar sig eller inte.

Kan folk bara sluta ha dessa pseudodebatter så jag slipper bry mig om hårväxt och kan återgå till mitt liv där jag ägnar mig åt andra saker än att raka mitt kroppshår? Kan folk bara sluta bry sig om vad andra väljer att göra med sina armhålor jag jag också slipper bry mig? Hur svårt kan det vara?

Ett argument man hör då och då är att det visst är rimligt att bry sig om ens partners hårväxt. Ja, det kan jag väl hålla med om. Jag bryr mig också om regelbunda sexpartners hygienvanor, tycker till exempel att det är sjukt äckligt med fettigt hår. Men nyckelordet här är partner, en partner är inte en person du en gång råkade se på Tv i några sekunder. Om man tror det har man en ganska vrickad syn på relationer.

En annan grej folk säger är att andra har rätt att ”tycka som de vill” om andra personers kroppshår. Absolut, att tycka står dig helt och hållet fritt. Det står dig faktiskt även fritt att gå fram till personer på stan och säga att deras underarmshår äcklar dig. Men om du nu gör det så står det väl fan också dem fritt att tycka att du är en jävla idiot och även uttrycka det?

Frågan är inte huruvida någon har en laglig rätt att tycka till om andra hårväxt eller ej, frågan är om det är ett vettigt sätt att agera på. Det är till exempel lagligt att vara otrogen, det betyder inte att det är rätt. Människors fixering av vad som är och bör vara tillåtet i lag och inte är bara ett sätt att slippa ifrån den moraliska diskussionen. Ja, vi har yttrandefrihet i Sverige men det gör inte att du behöver bete dig som ett jävla blockmongo. Man behöver inte göra dumma saker bara för att man kan. Det verkar ju bara skitkorkat.

Människor har som tur är i regel förmåga att tänka en liten bit bortom vad som är lagligt och inte. Människor kan konsultera sina personliga moral och tänka efter. Fundera en smula på vad som är bra att göra, vad som känns rätt. Saknar människor som drar dessa argument den förmågan? Det är i alla fall så jag tolkar det.

Kan inte folk bara vara lite snälla.

Ni vet när man går i lågstadiet. Då får man lära sig att man ska vara snäll. Man får också lära sig att om man inte tycker om en persons frisyr, kläder eller utseende i största allmänhet så håller man det för sig själv. Man får lära sig att man ska så att säga sköta sig själv och skita i andra. Jag tror att alla har hört detta någon gång under sin skoltid.

Och ändå så finns det så otroligt många vuxna människor som inte har kunnat ta till sig denna högst grundläggande information. Hur fan gick det till egentligen?

Detta att inte lägga ut en bild på en privatperson som lätt går att identifiera som råkat fastna på kamerorna vid mello för att håna henne offentligt på internet känns som något en person som ännu inte utvecklat sin empatiska förmåga gör. Det är kort och gott ett jävla barnbeteende. Vuxna människor ska liksom inte ägna sig åt sådant. Ändå gör de det. Och det är inte bara en, det är hundratals. Helt utan någon som helst tanke på personen på bilden, hur hon känner tycker och tänker. Utan någon som helst tanke på hur de själva skulle känna om deras utseenden lades ut för offentlig rättegång.

Jag är ärligt talat stum av förvåning. Jag trodde verkligen inte att folk var såhär dumma i huvudet, inte i denna enorma utsträckning i alla fall. Jag visste att folk hade åsikter om anda underarmshår, men att så många har mage att på detta sätt faktiskt mobba en person som bara av en slump råkat hamna i Ty det förvånar mig faktiskt. Speciellt som de flesta gör det under eget namn, offentligt.

Man behöver inte vara någon orakad feminist för att fatta att man inte beter sig såhär. För att fatta att det helt enkelt är sjukt jävla taskigt att på detta sätt hänga ut en människa som inte på något vis bett om uppmärksamheten. Okej om någon hade tagit en bild på mig där jag har hår under armarna och häcklat, det vore fan mer acceptabelt för jag har ju liksom gjort en grej av det. Jag deltar i debatten. Men den här personen har inte gjort det minsta lilla väsen av sig.

Tänk om alla bara kunde tänka en enda gång innan de gjorde såhär. Typ fundera lit epå hur de själva skulle känna om de blev utsatta för det. Vad mycket skit man hade sluppit.