Kvinnodagen till ära så har Isak Gerson gjort ett reaktionärsbingobräde. Jag kommer nog inte spela det själv för jag jag finner det alldeles för tragiskt med dessa typer men för den som vill så är detta brickan:
Jag har dagen till ära gjort en lite teckning över en av mina favoritkvinnodagstyper. Kommer eventuellt fler.
En grej jag verkligen försöker ändra på hos mig själv är min mottaglighet för reklambudskap. All reklam attraherar mig inte, till exempel shampooreklam tycker jag är jävla ointressant. Samma sak med reklam för parfym. Jag attraheras inte av bildspråket som brukar finnas i sådana reklamer och jag finner produkten från början ointressant. Fattar inte varför t.ex. Lancôme skulle ha något att säga till om hur jag ska lukta, verkar orimligt. Har aldrig köpt parfym i hela mitt liv.
Men klädreklam alltså. Den påverkar mig så otroligt mycket. Och reklam för träningssaker. När jag ser den känner jag ett sånt jävla behov av att leva på det viset, köpa de produkterna. Jag tänker att om jag bara hade den där saken så skulle mitt liv vara komplett. Om jag bara hade den där klänningen så skulle jag kunna ha ett estetiskt fulländat liv och så vidare.
Just nu hanterar jag problemet genom att i så liten grad som möjligt exponera mig för sådan reklam som jag vet påverkar mig. Jag läser inte modetidningar eller modebloggar, jag minimerar tiden jag går i affärer utan att vara på jakt efter något särskilt och så vidare. Jag har också, i takt med ökande medvetenhet, börjat märka hur min reaktion på dessa bilder blir annorlunda. Den är fortfarande lika stark men det är mer en känsla av äckel och matthet som kommer, inte en känsla av habegär. Jag inser att aldrig kommer att kunna bli som kvinnorna på de där bilderna och på ett sätt gör det mig lugn. Då är det nämligen inte ens någon ide att försöka. Så numera mår jag mest dåligt över ett ouppnåligt ideal när jag strosar i affärer, jag fylls inte av något habegär till följd av det.
Visst är det tråkigt att må dåligt men jag resonerar som så att det är bättre att jag gör det än att jag matar de som producerat dessa bilder med mer av mina pengar. Men det jag vill uppnå till slut är väl någon slags likgiltighet inför bilderna. En känsla av att det är okej, jag ser inte ut sådär och jag vill inte göra det heller. Jag har inte det där livet och jag vill inte ha de heller. Till viss grad tror jag att jag kommit dit för jag blir så oändligt mycket mer attraherad av bilder av lugn, enkelhet och naturlighet än det där uppmejkade och stimmiga eller det där helt helt perfekta.
Om jag hade en massa pengar och hade kunnat konsumera alla de prylar jag ibland känner ett reflexmässigt behov av så hade jag troligen varit en konsumtionsjunkie av rang, i alla fall för tillfället. Men jag håller på att försöka jobba bort det nu, att släppa mitt uppdämda behov av att köpa mig ur olyckan. Och jag hoppas att om jag en gång står mellan valet av fritid och pengar så kommer jag välja fritiden för jag tror det skulle göra mig så otroligt mycket lyckligare.
Jag orkar inte ha en åsikt om huruvida elallergi existerar eller inte. Mig veterligen har det inte bevisats trots en massa studier man jag kan inte hänvisa till någon källa alls (blink blink Karl, den eviga räddaren i vetenskapsfrågor). Däremot finner jag det fullkomligt orimligt att en enda person får styra över så många andra människors liv. Om detta appliceras i en större skala, det vill säga för alla som anses ha elallergi, så kommer det att leda dels till stora merkostnader för mobilanvändarna och att många blir utan täckning. Hellre då att personen med elallergi får flytta avsides. ”Inte ska man behöva flytta på grund av allergi” kan man ju då tycka men ärligt talat så är det fan fullkomligt orimligt att en enskild person ska ställa till såpass mycket besvär för andra. Som att införa en skitstor jordnötsfri zon för att någon är allergisk liksom.
Att de som blir berörda inte informerats ordentligt är ytterligare en gigantisk miss. Givetvis ska man få veta vad som händer om det påverkar ens liv till den graden som det ju faktiskt gör att sakna fungerande mobiltelefoni.
Jag tycker att man ska flytta lite fokus från huruvida elallergi finns på riktigt eller inte och fråga sig: även om det var säkert att det fanns, skulle detta vara en rimlig åtgärd? Mitt svar på frågan är definitivt nej. Jag tycker inte att åtgärder som dessa är försvarbara alldeles oavsett elallergins vara eller ickevara.
Viktoria påpekade en sak i inlägget jag skrev om att ha fler än två föräldrar:
jag har tänkt lite på en sak, och menar inte alls detta som kritik utan tycker bara att det vore intressant att höra hur du resonerar kring det. i det här inlägget skriver du: ”Till exempel i sådana fall där ett lesbiskt par och ett homosexuellt par bestämmer sig för att skaffa barn ihop”, och något jag reagerar på, som jag har tänkt på i andra sammanhang tidigare, är att när man skriver ”homosexuellt par” så menar man två MÄN – är inte det egentligen att befästa manlighet som norm inom homosexualiteten? lite som med fotboll och damfotboll? att både kvinnor och män kan vara homosexuella/(spela fotboll), men ändå reserverar man termen homosexuell/(fotboll) till män och kvinnor får använda sig av lesbisk/(damfotboll). förstår du hur jag menar? jag kanske är ute och snurrar i tankarna, men det är i alla fall något som jag har funderat på.
Viktoria har givetvis helt och hållet rätt i sitt påpekande och jag har nu ändrat i det aktuella inlägget. Jag ville bara visa hur otroligt enkelt det är att anta mannen som norm även om man är insett i problematiken som jag nog skulle säga att jag är *ödmjuk*. För mig blir det ett slags bevis på hur djupt värderingen sitter, i alla fall hos mig. Det är svårt att skaka av sig ett beteende som är så inlärt. Det är lite som att man nästan alltid sätter det manliga namnet före det kvinnliga när man talar om heterosexuella par eller att man oftare nämner kvinnor vid förnamn och män vid efternamn. Har ni några sådana saker som ni har svårt att göra er av med? Inte bara gällande feminism då utan andra normer också.
Vill även säga att jag uppskattar när folk gör den här typen av rättelser. Det är relevant och skrivet på ett väldigt trevligt sätt. Så tack så mycket!
Min feministskola finns uppe här nu. Den handlar om ”hen”. Inte så jävla inspirerat kanske men känd ett behov av att reda ut hur det är relevant ur ett feministiskt perspektiv och hur det inte är det. Berätta hemskt gärna vad ni tycker!
Jag tycker att det är så jävla äcklig, detta med politiker som ska besöka ”folket” och ha ”samtal” med dem. Att det liksom ses som någon jävla merit när det egentligen bara är en självklarhet att man som politiker ska lyssna på medborgarna, som ju faktiskt är ens arbetsgivare. Att det betraktas som någon slags filantropi är ju bara perverst.
Fett äcklig vinkel på att Filippa Reinfeldt blir arbetsledare för Moderaternas nya hälsofrågegrupp. De vet alldeles säkert att Filippa har jobbat länge med sjukvård inom Stockholms landsting, ändå väljer de att skriva om henne som Fredrik Reinfeldts fru. Dessutom: hur mycket Reinfeldt än vill det så är det inte han som allena bestämmer över partiet, det gör valberedningen.
Detta som Spiderchick skrev om Big Brother tycker jag var bra. Logiken hos de som gör dokusåpor verkar vara att ju extremare desto bättre. Detta stämmer nog till viss grad men även i program som Big Brother kan man gå över gränsen. Big Brother har ju blivit mer och mer extremt, troligen mycket beroende på att människorna som deltar kan tänka sig att gå längre för varje säsong.
Personligen älskar jag dokusåpor, jag älskar intriger och folk som gör bort sig. Men Big Brother… det blir liksom för mycket. För mycket bråk, för mycket tjafs och idioti. Det blir bara en jävla kavalkad i människoförakt och jag pallar liksom inte med det. Jag kan över huvud taget inte relatera till deltagarna som jag kan med de i till exempel Paradise Hotel. De är för överspelade, helt enkelt inte riktigt trovärdiga.
Jag tror att marknaden för intriger, bråk och tjafs kan komma att bli rejält övermättad inom en snar framtid. Det finns liksom en gräns för hur länge det är kul med folk som smetar in sig i bajs och har idiotiska gräl om tamponger, det tror jag verkligen.