Jag förstår inte varför det skulle vara statens ansvar att folk ska kunna onanera.

Vissa tycker att jag har fel när jag skriver att det skulle vara en form av statligt godkänd och dessutom finansierad form av prostitution att låta hjälp vid onani ingå i de rättigheter som man har som vårdtagare. Jag vill börja med att säga att jag inte är tvärt emot prostitution, jag vet faktiskt inte var jag står i frågan. Jag vill också påpeka att sexualitet inte är samma sak som sex eller sexuell tillfredsställelse. Jag tycker att alla har rätt till att inte få sin sexualitet begränsad, men det betyder inte att man har rätt till att få sex eller hjälp vid onani.

Det jag tycker är problematiskt i frågan är hur man ska dra gränser. Som vårdtagare har man vissa rättigheter som man kan kräva. Jag tycker inte att hjälp vid onani eller samlag ska ingå i dessa rättigheter, svårare än så är det inte. Om man sedan som vårdtagare väljer att på egen hand anskaffa sig dessa tjänster är det en annan sak men jag fattar faktiskt inte varför det skulle ingå i statens åtaganden att göra det möjligt för en person att onanera.

I Sverige är prostitution olagligt och det skulle absolut kunna ses som en form av prostitution att hjälpa en handikappad med att ta på kondom, sätta på porrfilm eller hjälpa till vid samlag. Det är ju en sexuell tjänst, helt enkelt. Jag förstår såklart vari skillnaden ligger på att köpa ett samlag och på att få en kondom påträdd för att man inte kan göra det själv men jag anser att det finns ett stort problem gällande gränsdragning här. Om vi definierar det som en rättighet att få utöva sex och onani trots funktionshinder, var går då gränsen. Det finns en massa människor som inte får ligga på grund av sociala handikapp, ska de också få tillgång till sex eller något slags substitut för det?

Jag tycker att det är väldigt problematiskt att tala om sex som en rättighet. Ingen har rätt till att hindra dig till sex med någon som är med på det, men du kan inte heller under några omständigheter kräva att få hjälp med sex eller onani. Sedan om den här typen av sexuell tjänster skulle tillåtas för alla så är det klart att även handikappade skulle kunna köpa dem men absolut inte på statens bekostnad.

Bra med granskning av psykvården.

Sjukt intressant denna granskning som aftonbladet (!) har gjort av psykiatrin. Psykiatrin har som jag förstått det en tendens att grovt missköta sina plikter. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att psykiskt sjuka personer generellt är mindre handlingskraftiga när det kommer till saker som att kräva sin rätt gentemot diverse institutioner.

Man kan tydligt se en skillnad i vård och bemötande hos personer som känner till och kräver sina rättigheter och dem som inte gör det och det faller sig väl naturligt att en psykiskt sjuka som grupp har större hinder när det gäller att göra sådant. Kanske att de inte orkar, att de inte är vid sina sinnens fulla bruk eller att det helt enkelt är lättare att vifta bort en person som har en psykisk sjukdom som okunnig och oviktig.

Därför tycker jag att det är otroligt viktigt att psykvården granskas av utomstående, för det är tyvärr först då som det kommer vinna kraft och kunna tas upp till ordentligt debatt.

Jag föredrar att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.

Här i Bryssel har jag besökt många kyrkor och tänkt lite på det där med gud. Vissa religiösa vill ju få det till att vi ateister saknar ”något” i livet i och med att vi inte tror på gud. Jag antar att det handlar om att vi inte tror på något ”större”, alltså en högre makt och att vi saknar ”rättesnören” i livet, alltså en moral instiftad av en högre makt. Vi saknar även förmåga att förundras över skönheten i gud skapelse.

Jag tänker såhär: jag tror på en massa saker. Jag tror på människans förmåga att uträtta storverk såväl socialt som politiskt. Jag har en personlig moral som jag tror på, en idé om hur jag ska behandla människor som jag har kommit fram till genom diskussion och praktik. Jag kan stundtals bli förbluffad och förundrad över skönheten i naturen. Allt detta som religiösa pratar om som fina saker de får från gud får jag på andra vis.

Jag förstår att man som religiös blir uppfylld av något när man går in i en kyrka; det blir jag också. Det är otroligt vackert, mäktigt och fridfullt. Men jag har också något annat i bakhuvudet; av vem uppfördes detta, varför och vem fick betala. Och svaret på den frågeställning är tyvärr väldigt ofta att det betalades av ett folk som var förslavat under kyrkans makt som ytterligare manifesterade sig i dessa byggnader, och att de som profiterade på det var prästerskapet. Då föredrar jag att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.

Det mest intressanta inlägget jag skrivit.

En grej jag tycker är lite rolig är att mitt absoluta besöksrekord någonsin, 5000 besök på en dag i förhållande till det vanliga 400-600, var när jag skrev om UnderbaraClaras eventuella svanktatribal och blev länkad av Bloggkommentatorerna. Andra gånger jag blivit länkad av Bk har jag fått kanske 2000 besök, så det säger ju en hel del om intresset i frågan.

Förvirrad, liten och rädd.

Jag har det väldigt jobbigt just nu. Jag vet inte hur ni som läser bloggen uppfattar mig, men jag är som person otroligt inbunden. Att jag har åkt bort till Bryssel handlar mycket om att jag behöver komma bort från min sociala trygghet för att kunna bli vuxen, det är i alla fall den iden jag har.

Och nu har det blivit väldigt mycket på en gång. I ett slag så har jag lämnat min familj som jag annars har träffat dagligen, det hus och den stad jag har bott i i hela mitt liv, mina vänner, min pojkvän och mitt land. Det har liksom inte blivit någon stegvis övergång där jag har lämnat trygghet efter trygghet, utan allt har kommit i ett enda slag.

Det är så jävla jobbigt att bli vuxen och att vara ensam. Att inte längre kunna söka tröst hos sina föräldrar. Att behöva ta reda på vad man vill göra i livet. Jag vet att det är så det är att växa upp, att det är jävligt jobbigt och att det går över. Men just nu känner jag mig bara förvirrad, liten och rädd.