Jag vill aldrig sluta utvecklas.

För det mesta är jag ganska bitter över mitt liv. Jag tycker inte att jag får något gjort eller utvecklas.

Men när jag ser tillbaks på det år som har varit så har det nog varit det absolut mest utvecklande åsiktsmässigt. Jag har gått mer och mer åt vänster i mina åsikter, från att vara väldigt individualistisk till att bli alltmer feministisk och anlägga mer och mer kritik mot kapitalismen. Jag har utvecklat en förkärlek för strukturanalys och i mångt och mycket nyanserat mitt perspektiv på världen. Jag har också blivit en avsevärt mycket bättre skribent och fotograf.

Det här året har nog varit det mest utvecklande intellektuellt. Men jag är rädd för att den här utvecklingen ska avstanna, att jag inte ska förvärva fler nya insikter eller färdigheter. Man ser ju på andra människor hur de stannar i sin ideologiska utveckling och mest förvärvar färdigheter som är relaterade till deras jobb eller utbildningar. Jag vill inte ha det så, jag vill alltid nå nya insikter och nyansera min bild på världen.

Har ni nån såndär bok, blogg, film eller radioprogram som har gett er ett riktigt uppvaknande. En massa nya insikter och idéer och ställt er syn på världen på ända. Tipsa gärna i så fall.

Jag vill också.

Lyssnar på sommar i p1 med UnderbaraClara. Det verkar lovande tycker jag, och kul att få höra vilken musik hon lyssnar på. Det är så skönt att man kan lyssna på nätet så man slipper passa tider.

Jag har verkligen alltid velat sommarprata. Så himla mysigt att bara få snacka om sig själv. Sen tänker jag på att jag bara skulle kokettera med mitt världsförakt alternativt ironisera över allt och det orkar man ju inte.

Skulle dessutom bara spela skrikopera. Vem orkar?

Oron.

Jag är fan helt otrolig när det kommer till att oroa mig. Så fort något trevligt händer så skissar jag upp värsta Burman show-scenarierna om att allt bara är ett enda stort lur från någon som vill mig illa, typ en töntig före detta klasskompis. Det var i alla fall därför jag sökte upp en kurator men det hela gav mig absolut ingenting, alltså måste jag lösa det på annat sätt, oroar mig dock för mycket för att handla. Kan man lida av kronisk oro? Jag gör nog det i så fall.

Personlig utveckling.

När vårat flygplan blev försenat så fick vi sådana där värdecheckar som vi kunde köpa grejer på flygplatsen med som jag köpte tidningen cosmopolitan för. Jag läste ju skitmycket tjejtidningar för drygt ett år sedan, men la av med det.

Hur som helst var det så jävla otillfredsställande. Det var inte ens lite kul som skräpunderhållning, utan bara genompissigt och tråkigt. Jättetråkiga uppslag om typ ”relationer” och skit och dålig journalistik. Jag är så jävla glad att jag inte köper sån skit längre. Fan den största personliga utvecklingen jag gjort det här året.