Era rubriker: mina idoler.

Jag har aldrig varit sådär jättemycket för det här med idoler. Jag beundrar generellt sätt inte folk eftersom jag har för vana att inta fittattityden till precis allt i min tillvaro.

Men det finns två människor vars intellektuella kapacitet och intellektuella hederlighet jag tycker är fantastisk. Det är Rasmus Fleischer som är samtidshistoriker och driver bloggen Copyriot är en av dem. En otroligt vettig människa som förmår att se spännande problem och lösningar i samhället. Har varit med och grundat piratbyrån som drev väldigt vettig debatt kring upphovsrättslagstiftning och kultur.

Det jag gillar med honom är att han verkligen ser saker och ting ur olika perspektiv och på för mig nya sätt. Jag får alltid nya infallsvinklar när jag läser vad han skrivit. Han är totalt orabiat vilket jag tycker är befriande.

Den andra är Kajsa Ekis Ekman som har skrivit boken Varat och Varan som handlar om prostitution. Jag tror att många av er har läst den, och om ni inte gjort det är det hög tid. Det är nog det mest ögonöppnande läsupplevelsen jag haft. Jag har intervjuat henne och även sett henne tala ett antal gånger, och hon är alltid briljant.

Det jag gillar med henne är hur otroligt rakt på sak hon är. Hon skräder inte orden för fem öre, hon säger alltid precis vad hon tycker. Hon har även en befriande strävan efter att se världen som den är, hur människor verkligen mår och påverkas av saker och ting. Hon är även en stark motståndare till relativism av den typ jag beskriver i punkt två i det här inlägget som jag tycker är en väldigt viktig debatt att ta i denna tid.

Sen finns det andra människor jag beundrar också, men dessa två har en intellektuell förmåga som jag hemskt gärna skulle vilja förvärva under mitt liv. Jag hoppas att jag kan komma dit någon gång.

Hotellet.

Det finns få saker jag tycker är så sorgliga som misslyckade affärsverksamheter. Det andas mänskligt misslyckande på något sätt, en massa drömmar och visioner som grusats.

När vi var ute på en båttur i Turkiet så åkte vi förbi ett jättelikt hotell, det fanns säkert plats för 3000 personer eller något i den stilen. Det var verkligen gigantiskt. Det var helt öde och rostigt och jag och pappa tänkte att vi skulle promenera dit, för det låg på gångavstånd från hotellet.

Men när vi kommit halvvägs så kom vi till en vägspärr där en kille satt. Han sa att vi inte fick gå förbi eftersom det var ”under konstruktion”. Det var verkligen inte under konstruktion, bygget hade avstannat totalt.

Jag tänker bara: vilket ensligt yrke. Att vakta något som ingen längre bryr sig om.

Fiskar.

Kommer ni ihåg när man forskade i typ lågstadiet? Jag forskade alltid om fiskar. Jag visste fan inget bättre än fiskar när jag var liten, tänkte att man i framtiden kanske skulle kunna skapa gälar på människor. Det var typ min absoluta dröm att få simma runt i havet med alla fiskar.

Men inte delfiner och såna tråkiga fiskar. Min favoritfisk var rocka eftersom de har så cool superhjältesiluett. Kommer ihåg att jag fick klappa en på universeum i göteborg och det var typ det vackraste jag upplevt. Detta har hängt sig kvar även i vuxen ålder, det finns få saker jag peppar så mycket inför som fiskfilm. Jag har nog sett BBC:s ”the blue planet” tre gånger i alla fall.

Har ni nån såndär naturgrej ni älskar?

Dag sjutton, mitt favoritminne.

Det absolut vackraste jag varit med om i hela mitt liv är en fantastiskt kväll när jag och en vän till mig hängde vid maria. Vi hade suttit på en bänk och rökt ett helt paket cigaretter och kollat på en flicka i ett fönster när vi bestämde oss för att gå därifrån. Vi gick ner mot londonviadukten. Vi kom ner till vägen som var nästan tom. Efter att en bil rusat för bi så sprang vi över vägen och känslan när jag var på den var så jävla mäktigt. Jag kände mig som världens minsta och världens mäktigaste på samma gång.

Sen balanserade min vän på trottoarkanten och jag gick efter, och när jag gick där så kändes det precis som i rasmus på luffen, som om jag sögs in i filmen. Och jag blev helt jävla perplex och sa till min kompis att sluta, att det blev för mycket, men sen ångrade jag mig och lät mig sugas i i det. Det är nog det absolut häftigaste jag upplevt, att bara släppa allt och låta sig själv bli insugen i händelserna, verkligen bara känna.

Den kvällen kändes det som om jag levde i alla mina idéer, alla fantasier man har. Skräck, ångest och sorg blandat med absolut jävla lycka, alla känslor rena och oförfalskade, alla intryck är knivskarpa. Och jag levde mig verkligen in i det, tillät mig att släppa allt annat. Det är svårt att förklara, men kanske liknar det lite vad jag skrev om på dag ett. Att försvinna in i verkligheten, att bara uppleva den utan att analysera.

Shopping och gnäll.

Jag tröstshoppade på h&m:s rea för några dagar sedan. Jag handlar ju seriöst aldrig nytt annars, men fan vad h&m har blivit bra. Visualiserade mig själv som den fräschaste sommarbruden iförd dessa sailorchicka kläder.

En sak som jag tycker är skamlig är för övrigt att alla second hand-butiker har blivit så välsorterade och dyra. Jag vill strosa runt och leta och fynda, inte betala samma pris som jag betalar i affär för en nopprig tröja.

Vad jag menar med individualism.

Idag fick jag min första ”nu slutar jag läsa din blogg”-kommentar under det här inlägget om framtidens Sverige.

OK, nu slutar jag läsa din blogg. Jag trodde att du var vettig men ack så fel jag hade. Självklart har individualismen främjats de senaste åren – och det är bland det bästa som någonsin har hänt i Sverige. Äntligen kan man se till individernas behov och önskemål, snarare än att tro att alla är lika, och sätta ett vansinnigt skattetryck som ska jämna ut så att ingen kan ha mer än någon annan….

…Vilket är bäst? Att låta var och en välja fritt och ha större möjligheter, eller att tvinga alla att göra på samma sätt? Lyckligtvis är du i en ganska liten minoritet, som bara blir mindre och mindre.

Det är problemet med vänstern, att man tror att man vet bäst – men att alla andra bara inte har fattat det. Hej då, nu ska jag aldrig mer läsa din blogg.

I min text gick jag hårt på individualismen. När jag talar om individualism så menar jag denna övertro till individens förmåga som ofta kommer från högern. Detta tar sig bland annat uttryck i ett förnekande av strukturella olikheter i samhället eftersom ”individer måste få välja själva”. Individualismen sätter käppar i hjulet för den som försöker identifiera ett samhällsproblem och lösa det på strukturell nivå, till exempel genom individuell föräldraförsäkring (ironiskt nog är det från individualistiskt håll man hör argumenten emot just den individuella föräldraförsäkringen).

Det finns gott om strukturella orättvisor som förstör vissa människors möjligheter och för att alla ska kunna leva ut som individer så borde ju dessa i någon mån bekämpas. Därför tycker jag att det är rätt att till viss del lägga sig i hur folk lever sina liv. Jag tycker inte att någon ska få sitt kön stympat eller behöva bära vissa plagg för att deras familjer tillhör en speciell kultur, jag tycker inte att vissa människor ska få barn för tidigt för att de inte har råd med preventivmedel om inte staten subventionerar, jag tycker inte att vissa människor ska behöva begränsa sig till ett mycket litet geografiskt område för att kollektivtrafiken är för dyr och jag tycker inte att bara människor som kan betala eller bor i rätt område ska få tillgång till bra utbildning.

Visst tycker jag att folk ska få välja själva, men för att det ska finnas utrymme för alla att välja själva så måste man ha en stark välfärd. Annars är valfriheten något som kommer endast för den som har pengar eller är rysligt begåvad. Och i mina ögon är det inte en sann valfrihet, det är en valfrihet som är begränsad för vissa människor, medan det stora flertalet saknar valfrihet i egentlig mening. Att ha en stark stat behöver inte innebära att man tvingar alla att göra lika. Man kan ha ett samhälle med en stor acceptans för diversiteter även om sjukvården, kollektivtrafik, skolan och en massa andra saker finansieras gemensamt.

Jag vill ha ett samhälle som accepterar olikheter och låter människor bestämma mycket över sitt eget liv. Jag vill att människor ska kunna utbilda sig till vad de vill utan att begränsas av sin ekonomi, jag vill att människor ska få gå fritt, jag vill att man ska kunna träffas och dansa utan att behöva ha speciella tillstånd, jag vill att man ska få byta kroppslig könsidentitet utan att behöva sterilisera sig. Jag tycker inte om förmynderi, men jag tycker om iden på ett samhälle där alla, oavsett ekonomisk och social bakgrund, kan få möjligheten att följa sina drömmar. För att kunna uppnå detta så måste vi ha en stark välfärd.

Individualism för mig är iden om människan som en isolerad ö, opåverkad av andra människor och samhället vi lever i. Kollektivism handlar inte om att alla ska vara lika, bara om att acceptera att kollektivet spelar en stor stor roll i våra liv, framförallt för våra möjligheter att utvecklas som individer.