Den nya barnmisshandeln.

Att spruta i sitt barn nervgift och vaxa benen på det regelbundet måste ju betraktas som en ganska grov form av barnmisshandel. Speciellt i kombination med den psykiska press ungen lär utsättas för i och med kravet på att vara snygg. Jag förstår inte varför mamman får behålla ungen efter att ha gått ut med detta.

För övrigt undrar jag om inte skönhetsoperationer borde räknas som doping i skönhetstävlingar. Det är ju faktiskt precis samma sak: man fuskar fram de egenskaper man bedöms för. Det hade ju varit ganska festligt om barnet blev bannat från tävlingen för att mamman gett henne botox.

Om man nu ägnat fem år åt att fota dagens outfit, varför inte lägga lite mer energi på det?

Nu har jag ägnat ca 15 minuter av mitt liv åt att läsa Englas blogg. Nu känner jag mig full av tomhet.

Jag reflekterade över en sak: om man nu bygger hela sin blogg på att den ska vara snygg, varför i helvete lär man sig inte att ta bättre bilder? Jag tycker att det är mycket märkligt.

Typ en bild som denna. Varför har hon tagit med dörren som sticker fram i övre kanten? Varför har hon ens fotat shortsen liggandes på golvet? Varför har hon fotat med blixt så att det blir massa reflektioner i skinnet?

Eller denna. Varför har hon suddat ut kanterna? Vad är det för märkligt filter hon har kört över? Varför har hon skärpan på spegelramen? Varför har hon inte sett till att allt på bilden är rakt?

Alltså, nu är detta inget personligt mot Engla så men jag tycker att det är himla märkligt att bloggare tenderar att ta så fula bilder även om de har en nästan helt bildbaserad blogg. Om man nu fotat dagens outfit i fem år och det är det huvudsakliga innehållet i ens blogg så borde man kanske lägga lite mer energi på det.

Kommer sänkta ingångslöner leda till bättre löneutveckling?

Jag förstår helt och fullt resonemanget att det kan vara vettigt att sänka ingångslönerna till förmån för en större löneutveckling med tiden. Det är rimligt att anta att en person som är äldre, som troligare har barn och dessutom längre erfarenhet ska ha en ganska mycket högre lön.

Det som oroar mig är att frysta ingångslöner i okvalificerade arbeten endast kommer att leda till att företagen får mer pengar att stoppa i fickan. Detta för att livslängden på en anställd på ett sådant företag är så pass kort att det inte riktigt spelar någon roll hur löneutvecklingen ser ut.

Jag är även orolig för att den utlovade ökade löneutvecklingen helt enkelt inte kommer att ske för att budgetanslag i vården och andra berörda branscher helt enkelt kommer att minska. Om man ska fastslå minskad minimilön så tycker jag även att man ska fastslå en garanterad löneutveckling beroende på erfarenhet.

Fast det bästa vore ju ändå om vårdarbetan och liknande värderades högre redan från början så att lönerna generellt låg högre. Idag har vi nämligen ett problem med att ingen är intresserad av att utbilda sig till sjuksköterska, eftersom det är underbetalt och undervärderat.

Ett jobb för mig.

Jag har undrat när det börjar annonseras efter jobbcoacher på platsbanken och nu hittade jag den första.

Emperator söker dig som är driven, erfaren, smågalen och som älskar att motivera människor. Emperator arbetar med människor, för människor. Det innebär att vi söker personer med rätt inställning som dragit lärdomar i livet. För att arbeta med Emperator skall du ha en stark inre glöd och gilla att ta ansvar utan att tappa humor och värme på vägen. Vi utbildar våra Coacher i vår process för att säkerställa kvalitet och varaktighet.

Herregud. Vem använder ordet ”smågalen” i en jävla platsannons. Det är verkligen bara galenskap och visar hur otroligt sinnessjukt det är att vi lägger arbetsmarknaden i händerna på dessa företag.

Jag hade verkligen verkligen sökt det om det inte var för att de kräver tio års arbetslivserfarenhet av ”olika branscher” vilket jag ju inte är i närheten av. Jag är ju både driven och smågalen.

Men jag kom att tänka på en sak: om man använde det uppstartsbidrag man kan få från arbetsförmedling för att starta ett jobbcoachföretag, hade inte det varit den ultimata ironin. Snacka om att skapa kortslutning i systemet.

Jag orkar inte.

Efter att min arbetsköpare visade sitt sanna ansikte så tänker jag: jag måste hitta ett annat jävla jobb.

Men det finns få saker som jag hatar så till den milda grad som att söka arbete. Att skriva brev på brev utan att fån den minsta respons känns så jävla nedslående och fittigt.

Just nu känner jag min totalt dränerad på allt vad livskraft och engagemang heter. Jag funderar på att uppsöka en psykolog, men vad fan skulle jag få ut av det egentligen? Prata om att livet är skit och fnysa när hen säger att det är viktigt att vara positiv.