Rädslan för institutionaliserad själadöd.

En sak som ger mig sån fruktansvärd jävla ångest är hotet om arbetslöshet. Jag tänker mig att nuvarande arbetslöshetssystem finns kvar om några år när jag gått ut skolan, och så tänker jag att jag inte lyckas skaffa något jobb och att jag sedan kommer bli inskuffad i någon jävla ”söka jobb”-kurs och sedan in i fas3. Tänk er ångesten i att behöva ägna era jävla dagar åt sådan skit, det är så otroligt beklämmande och sådant oerhört slöseri med människoliv.

Jag tror mig till och med ha läst att de som inte är i någon åtgärd i fas3 har större chans att få jobb än de som hamnar i en, även om chansen i båda fallen är minimal. Det är fan endast förvaring det rör sig om, förvaring av människor.

Denna institutionaliserade själadöd får mig att tappa hoppet om samhället. Tanken på vad alla dessa människor hade kunnat göra istället för att sitta där och ruttna bort. Jag menar, bara att göra något som de personligen mår bra av är ju långt mer värt än att de ska sitta där och må skit.

Nåja. Det enda viktiga för mig just nu är att aldrig någonsin hamna i den situationen själv. Jag orkar inte ens fundera kring det politiskt, jag bara vet att jag inte vill att det ska hända mig. Egoistiskt kanske? Jag vet inte om jag orkar bry mig. Jag vet bara att denna ordning vi har idag fyller mig med en sådan förlamande jävla oro.

8 reaktioner till “Rädslan för institutionaliserad själadöd.”

  1. ”Det enda viktiga för mig just nu är att aldrig någonsin hamna i den situationen själv. Jag orkar inte ens fundera kring det politiskt, jag bara vet att jag inte vill att det ska hända mig. Egoistiskt kanske? Jag vet inte om jag orkar bry mig.”

    Jag tror det är den enda vettiga iställningen man kan ha. Det skulle vara sjukt konstigt om man brydde sig om andra lika mycket som man brydde om sig själv.

    Min bästa gissning för att minska arbetslösheten är att skapa en friare arbetsmarknad (oväntat va?) med ett slopande av LAS som absolut viktigaste åtgärd. Det skulle ju dock medföra vissa bieffekter som lägre ingångslöner och minskade tryggheter för arbetstagare, så det är nog inte särskilt politiskt gångbart. Annars tror jag att det flexicurity-system som bl a Danmark har infört kan vara intressant att titta på, det har i alla fall haft positiva effekter för Danmarks arbetsmarknad.

    Andra mindre ”extrema” åtgärder kan vara att ännu mer utveckla lärlingssystem inom olika branscher där ungdomar kombinerar jobb med upplärning, troligen då till löner under normal ingångslön (man kan tänka sig att upplärningen är studiemedelsgrundande), och där man följer upp att arbetsgivare tar ett faktiskt upplärningsansvar.

    1. Det du beskriver i slutet är redan kutym, min lillebror är elektrikerlärling nu och få en månadslön på elva lax, vilket gäller för alla lärlingstjänster. Fortfarande är det olönsamt för företag att anställa lärlingar.

      1. Jag ska ärligt erkänna att jag inte är särskilt insatt i frågan. Är det fortfarande olönsamt? Jag har fått för mig att fler lärlingsplatser är det arbetsgivarorganisationerna brukar vilja ha.

  2. Själv har jag ägnat mig åt arbetsträning, vilket man på sätt och vis också kan kalla själadöd. Många företag utnyttjar människor som gratis arbetskraft, fast tanken egentligen är att arbetsträning ska leda till en anställning. Så där går man dag ut och dag in ända tills man inser att all den där tiden inte har lett någonstans, så man slutar och blir raskt ersatt av någon annan.

  3. Dessvärre har politikerna lyckats förstöra arbetsmarknaden helt. Fas3 eller (s)jukskrivning – your choice? LO vill inte att ungdomar ska ha jobb öht. Skaffa riktig utbildning (undvik södertörn) om du vill minimera risken för AF:s inkompetens.

  4. Är också livrädd för arbetslöshet. Jag är till och med glad att jag inte är berättigad till a-kassa, så jag slipper gå till AF och följa deras regler och stå ut med deras hot att bli av med min ersättning om jag inte gör si och så. (Si och så är ju oftast extremt själadödande saker.) Nu är jag ”frilans” istället för arbetslös. Jobbar när jag får jobb och låtsas att jag har valt det själv och kommer aldrig in i a-kassesystemet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *