Jag har funderat lite på stoppklossar för att bli lesbisk. Fyll gärna på listan!
- ”Men i sådana fall skulle jag alltid vetat. Jag skulle ha känt det i min kropp och själ sedan dagen jag föddes” osv osv osv. Min favorit när det kommer till homofobi. Nej, du skulle inte alls alltid ha vetat, för du lever i ett samhälle som hela ditt liv försökt tuta i dig att män är livets mål och mening. Klart en tror att en är hetero då. Vem hade kunnat stå emot det trycket? En kan liksom inte känna och begära det en inte levt, och om du aldrig levt lesbiskheten så kan du helt enkelt omöjligt veta att du är lesbisk. Begär måste väckas och utforskas, de uppstår inte bara ur intet.När jag blev lesbisk så var det den självklaraste saken i världen, men jag var tvungen att inse att det var möjligt.
- ”Men jag är så gammal, det är för sent”. Såhär tänkte jag också, när jag var 23. Jag har hört folk tänka såhär när de är 18, och då är det många som inte ens haft sex för första gången. Det är verkligen verkligen inte gammalt. Jag känner folk som blivit lesbiska efter att de fött tre ungar, och det finns säkert de som blir det vid 80. Folk som har barn blir lesbiska och det fungerar hur bra som helst. Vad fan, folk blir ju ihop med nya män efter att de skaffat barn och det fungerar det med. Jag tror att anledningen till att många kvinnor i medelåldern blir lesbiska är att de så att säga är ”klara” med det som anses vara deras plikt då, så de är mer fria att göra vad de vill. Det sägs ju att det finns tre kön; män, kvinnor och gamla kvinnor. Den gamla kvinnan som förlorat sin reproduktiva förmåga står inte längre under samhällets kontroll på samma vis, för hon kan inte exploateras på samma sätt.
- ”Vad ska andra tänka”. Detta är ju faktiskt en legitim fråga, speciellt när det gäller andra lesbiska. Det finns tyvärr en del internaliserad lesbofobi och gatekeeping som gör att nya flator ifrågasätts. Men faktum är att de flesta bara blir glada när det kommer en till. Det är trots allt väldigt viktigt att ha andra lesbiska vänner så att en dels har någon slags grund för att ragga men också för att kunna diskutera det i den lesbiska existensen som heteros inte kan begripa.Vi är ju inte sådär fasligt många, och ju fler vi är desto närmare är vi världsherravälde.
- ”Folk kommer inte tro på mig”. Ytterligare en berättigad fråga. Det finns absolut en risk att folk misstror ens lesbiskhet, på precis samma sätt som allting som inte är hetero, ciskönat och tvåsamt ifrågasätts. Men det är väl bara upp till bevis då? Vår existens kommer alltid att vara villkorad i detta samhälle och så är det bara, men fördelarna är desto fler och större. Vi kommer alltid att misstros och ifrågasättas, men jag tycker verkligen att det är värt det.
Du är så fruktansvärt bra. Jag har brottats med min undantryckta dragning åt kvinnor så länge och överkompenserat genom att vara extremt medveten om att se heterosexuell ut, bete mig heterosexuellt och inte låta det lysa det igenom. Men jag ser attraktiva kvinnor överallt, vart jag än går och jag är så fruktansvärt rädd för att det ska märkas och att dom ska bli äcklade av att jag tittar på dom. Samtidigt har jag känt att jag hade min chans att vara lesbisk när jag var ung och att jag är för gammal och oerfaren nu och att det liksom är för sent för allt. Jag är även rädd för att jag ser för stereotypt straight ut för att någon ska märka det eller attraheras av mig. Det är så förbannat jobbigt och förvirrande att leva i det här gränslandet, där jag är varken eller och för rädd för att göra något. Dina texter och bilder ger mig så himla mycket hopp, pepp och styrka och förhoppningsvis kommer jag våga leva ut det snart. Tack så jättemycket, speciellt för det om ålder.
Tänker som du Camilla. Att jag ser ”för heterosexuell” ut för att någon ska märka det. Hejjar på dig att du ska ta steget och leva ut det snart! 😀
Tänkte just börja klaga på att jag inte vet hur jag ska signalera mitt intresse av tjejer till omgivningen utan att klippa av håret igen (vill inte klippa mig igen för jag vart inte i närheten av att se lika het ut som Fanny i kort hår och det drog kallt hela tiden, haha) men så kom jag på att jag nog ska gå och rita ett sånt där tecken med två venussymboler på mitt linne, såsom personen på bilden i Fannys inlägg har. 🙂 Tjohoo!
Jag tänker att jag nog skulle (och ja, gör) känna mig lite rädd för andra, mer erfarna och självklara lesbiska. Som har grundmurade plattformar. Skulle nog känna mig väldigt osäker och ännu mer ensam tror jag. Som du säger, viktigt att ha lesbiska vänner att diskutera den lesbiska existensen med. Om en inte har det får en ju klara sig bäst en kan i kylan. Åh, tänker så mycket på min uppväxt. En vanlig arbetarkärnfamilj utan något slags konstnärlig, kreativ, intellektuell eller frihetlig stimulans. Inga annat sätt att organisera sitt liv och sina relationer var möjliga inom den världsbilden som presenterades. Såklart begränsande på en jädrans massa olika vis, och också det här – ens sexualitet. Nu tror jag inte mycket på just sexuell läggning som om den vore något fast och bestämt utan jag är helt övertygad om att alla kan känna lust till alla, och i kärnfamiljen, som inte presenterar några alternativ kring typ någonting, får ju inte heller denna möjlighet utrymme att blomstra. Fy fan. Ner med kärnfamiljen.