Vad innebär det att vara kvinna; att vara ett objekt för andra njutning, att älskas och åtrås av den Andres blick, att vara en könsvarelse. En kan säga att detta är ”fördelen” med att vara kvinna, när en får åtnjuta denna position och känna sig bekräftad i sitt kvinnoskap. Helt enkelt göra anspråk på de frukter som kommer med kvinnoskapet.
Jag menar att patriarkatet är ganska speciellt på det viset att dess förtryckta också har en upphöjd plats i det. Detta kan inte återfinnas i rasismen eller klassamhället, där handlar det snarare om att människor som förtrycks förnekas rakt av. Möjligtvis att det inom fascismen finns ett element att att höja arbetaren till skyarna, men det är hur som helst inte relevant i detta samhälle och inte heller riktigt samma sak, av skäl jag kommer in på i stycket som följer.
Jag tror i sin tur att denna plats hänger ihop med tanken om motsatsförhållandet mellan könen och kompletteringen; eftersom kvinnan kompletterar mannen så ”måste” hon finnas i patriarkatets blick, gör hon inte det står mannen ensam och det går ju inte för sig. Han måste ha sitt komplement. Det gäller inte för till exempel klassamhället att kapitalisten ligger med arbetaren, även om det såklart inträffar behöver kapitalisten som person inte arbetaren som komplement.
Detta gör i sin tur att många kvinnor har ett starkare emotionellt beroende av de patriarkala strukturerna än vad till exempel arbetaren har av klassamhället eller en rasifierad person av rasismen. Eftersom de både förtrycks av dem, men också på samma gång bekräftas i dem, så finns det alltså en slags vinning i det. Detta gäller inte alla kvinnor, vissa kvinnor ses inte som kvinnor ”på riktigt” och får därmed inte denna upphöjda position. Detta gäller i själva verket ganska många. För min egen del, som vit medelklasskvinna, så har jag absolut fått åtnjuta detta. Men det är inte heller som att den upphöjda positionen är bekväm, det handlar snarare om att kämpa sig till platsen på piedestalen som såklart är hur enkel som helst att trilla ner ifrån.
Hur ska vi bryta detta beroende? Jag tänker att i den lesbiska existensen så kan vi bekräfta varandra på liknande sätt, men att begäret kommer att vara mer sant och ömsesidigt.
Hur menar du ”bekräfta varandra på liknande sätt”? Jag tänker att bekräftelse kan existera utan upphöjning och hyllning (som verkar vara kärnan i många heterorelationer).
Jag tolkar din kommentar i slutet som att du menar att lesbiska kan bekräfta varandra ömsesidigt genom att hylla. Är inte poängen med den lesbiska existensen att en bland annat ska slippa bli upphöjd och satt på piedestal i sin relation?
Bekräftelse kan ju ske genom att se och älska en person som hen är och därmed stärka personen i sig själv så att båda parter undgår det beroende som ofta är grunden i heterorelationer.
Btw: tack för att du alltid får mig att tänka och reflektera!
Jag känner igen det där, tycker det är en lömsk fälla som jag själv fallit i otaliga gånger. Man är så van att kämpa sig till den där ljuva bekräftelsen (den känns verkligen ljuvlig när den kommer) men den är så villkorad och tillfällig, nej den kan inte vara värd allt slit! Så läser man dina texter som visar på ett annat sätt att leva och känner då hoppfullhet, klokhet och får en känsla av energi igen:-) Så håller med ovanstående kommentar- tack verkligen för det! Jätteglad att jag hittat din blogg.