Deppig läsning om Kent Persson, som tydligen uttalat sig såhär i Studio ett i P1:
Jag tror att man ska vara rätt så varsam med orden. Jag noterar att Socialdemokraterna försöker måla upp en bild av att det är massarbetslöshet i det här landet. Jag tror att rätt få känner igen sig i det.
Det hela har fått uppmärksamhet för att Kent Persson också ljuger rakt av (eller är otroligt okunnig) när han säger att Moderaterna aldrig talat om massarbetslöshet, vilket är osant med tanke på att det var ett av deras främsta argument i valrörelsen 2006. Herregud, till och med jag som var 14-15 vid tillfället minns vilket jävla tjat det var om den där massarbetslösheten och att socialdemokraterna räknade dåligt så att en massa personer som egentligen var arbetslösa räknades som sysselsatta och så vidare. Då borde väl Kent Persson också minnas? Det förefaller absurt att han inte skulle ha koll på sitt eget partis historia sex år tillbaka.
Men det som jag finnas verkligen oroande är det där med att ”få känner igen sig”. Jag tänker på Reinfeldts uttalande om ”etniska svenskar” och undrar vilken grupp Persson egentligen talar om, och framförallt vilka han talar för. Det finns säkert många ”etniska svenskar mitt i livet” som inte alls upplever att de lever i ett land med ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet eller åtminstone inte att detta är ett problem. Man kan också anta att dessa personer är överrepresenterade bland moderaternas väljare. Men gör detta arbetslösheten till mindre av ett problem?
Vad spelar det för roll om människor känner igen sig i just beskrivningen ”massarbetslöshet” egentligen? Faktum är att arbetslösheten har ökat och att det är ett stort problem, speciellt för ett parti som gått till val på minskandet av arbetslösheten som sin största fråga om som drivit igenom mängder av både ekonomiskt och socialt kostsamma förslag i syfte att minska denna, men ändå inte lyckats med målsättningen.
När man misslyckas med politiken så börjar man snacka runt det istället. Det har sällan varit så tydligt som nu.