Men kan man få erkänna sina misstag eller?

Alltså gud. Detta är så otroligt fånigt. Nu kommer det låta som om jag ingår i någon slags stödtrupp till Lady Dahmer men jag hade faktiskt blivit lika upprörd vem det än handlade om. Lady Dahmer har i alla fall haft någon slags konflikt med en person som heter Ellen angående att hon har fotat och lagt upp bilder på sina barn när de gråter och Ellen tyckte väl att det var förlöjligande. Det är en åsikt jag kan förstå och inget fel med att ifrågasätta sånt. Grejen är att Lady Dahmer har skickat ett mejl till henne där hon skriver att hon har tagit till sig av det hon sagt vilket Ellen nu har publicerat och döpt filen till rövslickeri. Herregud. Ingen resonerande text om saken, inget mer än bara publicering av mejlet. Uppenbarligen gjort enbart i syfte att håna.

Nåja. Att det är jävla mellanstadiefasoner är egentligen inte det som stör mig för så är det ju ibland med så kallade bloggbråk, det som stör mig är att man hånar en person som faktiskt tagit till sig, svalt stoltheten och till och med skickat ett personligt mejl om saken. Det är ju jättemodigt gjort av Lady Dahmer! Det är inget jag säger för att smöra, utan det är fan inte många människor som faktiskt vågar erkänna när de har haft fel och bytt åsikt. Jag tycker att det är stort gjort.

Överlag kan det finns en tråkig attityd mot människor som ändrar sig och vågar erkänna att de gjort misstag. Vad är grejen med det? Måste man ha samma åsikter intakta från att man är femton? Är man plötsligt en rövslickare eller kappvändare för att man tar till sig av det någon säger till en och vågar erkänna det?

Om man ska kunna göra anspråk på att vara en förebild måste man sluta behandla andra människor som skit helt oprovocerat.

Det här är så otroligt jävla fånigt tycker jag. DennisM postar en bild på Lady Dahmer i samma inlägg som han skriver om hur äckligt det är med hår under armarna på kvinnor. Detta är ju uppenbarligen gjort enbart för att provocera, det fattar ju vem som helst. Nu är han arg för att Lady Dahmer twittrade och kallade honom ”obehagliga lilla anorektiker”. Han tycker att det är dubbelmoral av henne tydligen.

Nej, det var väl inte särskilt fräscht av Lady Dahmer att hoppa på Dennis för hans ätstörningar men för att komma med ett argument som är på samma nivå som Dennis patetiska försök till provokation: ”det var han som började”. För det var det faktiskt. Lady Dahmer hade inte skrivit ett ord om honom innan, det var han som satte igång det hela genom att kalla hennes kroppsbehåring äcklig. Något han dessutom inte har bett om ursäkt för, vilket Lady Dahmer har gjort.

Dennis kräver respekt för en mängd olika saker. Han vill ha respekt för sin sexualitet, sitt utseende och sin orimliga viktfixering men han kan själv inte respektera någon annan. Han går i taket när en hemsida snor en bild från honom men snor själv bilder från andra, dessutom med syfte att ta dem som exempel på något han kallar äckligt.

Det hade säkert inte varit en jävel som brytt sig om Dennis om det inte var för hans provokationer och det vet han om, i och med att han upprepar det precis hela tiden. Ändå gör han anspråk på att vara ett gott föredöme. Han hade kunnat komma undan med detta om han lugnt och sansat hade bett om ursäkt till Lady Dahmer för sitt övertramp, dels mot henne som person men också faktiskt emot upphovsrättslagen. Då hade han också kunnat skriva att hon tyckte det var onödigt av henne att attackera hans ätstörning. Men nu bad han inte om ursäkt för sitt sviniga beteende, utan sparkar istället hej vilt omkring sig för att försöka komma undan med hedern i behåll. Patetiskt!

Jag ska berätta en sak för dig Dennis: det spelar ingen roll att du inte dricker eller röker, att du tränar och äter ”nyttigt”. För om du fortsätter att vara en så elak människa som du är, som blivit stor enbart genom att hoppa på och provocera andra så kommer du fan ruttna bort. Och en sak till: man blir inte en bra förebild bara för att man ”tar hand om sin kropp”. Det krävs även att man inte beter sig som ett jävla arsle mot andra människor helt oprovocerat. Och om man ändå gör det så bör man faktiskt be om ursäkt efteråt.

Min hårväxt.

Hanna Fridén har tagit någon slags initiativ och uppmanar tjejer att skicka in bilder på sina håriga kroppsdelar för att visa att det är ”normalt”. Självklart är det en kille som blir upprörd, tycker det är äckligt och att det inte finns något att ”kämpa” emot. Han skriver följande  i Hannas kommentarsfält:

Tjenare lurvtussar. En fråga bara: Seriöst, är det någon som tycker att det är snyggt med håriga armhålor eller ljumskar? Jag tycker det är totalvidrigt på kvinnor och fruktansvärt avtändande. Jag tycker att även att det är vidrigt på killar, men jag bryr mig inte lika mycket efter som jag inte någonsin känt mig attraherad av män. Men om jag någongång ska ligga med en kille så ska han fan vara välansad.

Jag har inte riktigt fattat vad det är ni kämpar för och var i problemet ligger. Gillar ni hår är det väl bara att ge fan i att raka sig. Gillar ni även sex så får ni väl försöka hitta den stackars saten som klarar att kamma mittbena på er utan att slakna. Men varför denna kamp?

Kram

Eller:

Upprörd? Nej inte alls. Bara fascinerad över ert behov av att visa upp era armhålor. Sen fattar jag inte delen med självförtroende. Självförtroende får man av att trivas med sig själv oavsett vad andra tycker. Gör man inte det får man väl ändra på sig tills man hittat rätt. Om ni ska försöka ändra på fria människors värderingar, smak, och ideal så är ni ju precis lika goda kålsupare själva. Jag ogillar inte håriga kvinnor, och tycker inte på något sätt att de borde raka sig. Valet är fritt. Jag tänder bara inte på dem och tycker att det ser förjävla äckligt ut. Och sist jag kollade hade man rätt att tycka vad man ville, eller?

Hanna svarar väldigt roligt på hans kritik och skriver vettigt om hur det kan vara en så jävla big deal att brudar inte rakar sig.

Jag är inte någon håraktivist, jag ger blanka fan i om folk rakar sig eller inte och ser det inte som någon större grej om man väljer att avstå. Om jag har en fast sexpartner brukar jag raka mitt underliv enligt den personens preferenser, helt enkelt för att jag själv inte bryr mig särskilt mycket om mitt underlivs behåring och därför inte ser det som särskilt viktigt att jag får behålla ”min” frisyr. Det viktiga för mig är att ha ett fungerande sexliv och om min partner tycker att det är äckligt att slicka mig om jag är hårig, ja, då rakar jag, om jag tycker att hens oralsex är värt besväret. Jag tror detta är den generella inställningen, det vill säga att man ser det som tjänster och gentjänster man gör varandra i en relation (observera att jag menar alla typer av sexuella kontakter, även om resonemanget är mer applicerbart på ickeengångsligg eftersom det då finns ett större utrymme för dialog om hårväxt). Om relationen fungerar som den ska så bör inte hårväxt vara ett problem, för då kan man i regel göra vissa uppoffringar för varandra.

Det lustiga med den här killen (han kallar sig själv Bastardo) är att han själv inte fattar att det är sådana som han som är problemet. Visserligen får alla ha sina egna preferenser och därmed tycka att hår är äckligt, det som inte är okej är att folk, i synnerhet män, alltid måste tjata om hur äckligt vissa typiskt feministiska attribut är. Som hår på benen/under armarna eller bara att inte vara allmänt tillfixad hela tiden.

Om du har problem med hårväxt, säg det till dem som blir berörda av det, sannolikt din sexpartner. Om du har så mycket problem med det så att det inte längre bara handlar om preferenser utan faktiskt om att du blir rent äcklad av hår så borde du kanske överväga att söka hjälp för det, om det är ett problem i din vardag, vill säga. Däremot är det inte nödvändigt att berätta för hela världen vilken

Problemet är inte att kvinnor rakar benen, det tycker ingen vettig människa. Problemet är att kvinnors hygienrutiner alltid ska göras till föremål för allmän debatt på ett helt annat sätt än killars. Det är äckligt med brudar som är tjocka, inte duschar dagligen eller inte rakar sig, men det är inte alls samma standard att killar ska uppnå allt detta. Tjejer reduceras allt som oftast till att vara ett slags utsmyckning av det offentliga rummet. Ofta när det tala som tjejer så recenseras deras kroppar, stil och ansikten i detalj, men killar blir inte alls utsatta för utseendemässig dissektion på samma sätt.

Ett argument verkar vara att Hanna är en del av problemet då även hon laddar frågan med ett stort symboliskt värde, men det håller liksom inte riktigt eftersom den poäng Hanna gör INTE är att man ska vägra raka sig, utan att de som inte vill raka sig inte ska känna sig tvungna att göra det på grund av någon slags påhittad norm. Det är fullt rimligt att göra en stor grej av att människor inte sköter sin rakning på ett för dem föredraget sätt för att de tror att de måste tillfredsställa alla eventuella sexpartners i deras omgivning. Den poäng den upprörda killen gör är att det är motbjudande med hårväxt, vilket han presenterar som sin egen åsikt med samtidigt låter påskina att det är orimligt att tycka annorlunda.

Hur man kan tycka att lite bilder på hår är så upprörande onödiga är för mig en gåta. Antingen så tycker man inte att ”kampen” behövs, och då kan väl skratta åt alla dumma feminister som kämpar för ingenting, eller så tycker man att det är ett vettigt initiativ. Det tredje alternativet är att man inte anser att alla ska få bestämma över sin egen hårväxt och då kan man väl försöka ändra på det. Att som Bastardo göra en stor grej av att det är en onödig kamp, att hår är skitäckligt och dessutom påstå att man tycker att alla ska få bestämma över sig egen hårväxt känns ganska motsägelsefullt. Visserligen kan man tycka att folk ska få bestämma själva och samtidigt ha egna preferenser, men då fläker man väl inte ut dessa i den här typen av sammanhang? Vad vill man då uppnå för förändring?

Nog om det. Jag är som jag innan förklarade ingen håraktivist, men nu gör jag ett undantag för att jag blev så jävla upprörd. Jag har faktiskt till och med sparat hår för att ta de här bilderna, då jag annars har för vana att raka både armhålor och ben. Så Hanna, här har du mina ludna ben och armhålor i mycket dålig kvalitet, jag önskar att jag hunnit odla mer hår men tiden var för knapp.