Egobilder och läget.

Hejhej. Jag har det bra, fast jag fortfarande är sjuk. Karl kommenterade att jag skriver himla mycket för att vara sjuk, kan ba säga såhär: vad gör man inte för sina blawgläsare! Men ärligt talat: min hjärna går alltid på högvarv när jag inte kommer ut och göra något. Kommer för övrigt att bli besviken om jag inte få en massa kommentarer på mina debattinlägg idag, så mycket som jag skrivit. Ni får gärna skriva att jag är helt dum i huvudet, bara ni ger mig uppmärksamhet!!!

Dagens planer är annars att jag ska gå på en au pairträff i svenska kyrkan. De håller tydligen även en kurs i hur man kan använda radband för att förbättra bönelivet på onsdagar, skulle kunna gå som en studie i antropologi men vet inte om jag vågar.

Annars mår jag bra. Jag trivs och pluggar franska. Vågade säga att hunden som jag går ut med är mycket sjuk på franska till några fulla gubbar när de retade mig på grund av det blygsamma tempot. Lät säkert som en efterbliven femåring, men ändå.

Peppar med Shoreline.

Är väl inga större fel på dina självplåtningar, men på tamejfan nästan varenda ett av dem, så ser du ut som om du har sålt smöret och tappat pengarna. Rena begravningsfejan, på min ära. Rikgigt SÅ jävvla eländig är väl ändå inte tillvaron! Vad är det med dig, tösabit?

Allas vår favorit Patria (antar för övrigt att hans namn baseras på ordet ”patriarkat”, skrattade så jag grät när jag fattade grejen) tycker att jag borde vara lite gladare på min egobilder. Det kan jag för all del vara nån gång. Klart det är kul med lite skön optimism och entreprenörsanda!

Ville bara berätta att jag brukar peppa fram min emomin genom att spela shoreline innan jag fotar egobilder. Bara så ni vet att det ligger eftertanken bakom min sura min och inte bara ren slentrian.

Varsågod för info.