Etikett: london

London är inget föredömme.

Ibland lyfter folk fram Londons hyresmarknad som ett bra exempel på en oreglerad hyresmarknad som fungerar. Nu vet jag inte hur det är med bostadsbristen i London, men jag vet en del om hur hyresmarknaden ser ut. Det är vanligt att folk hyr enskilda rum i en en lägenhet, där de alltså delar kök och badrum med tre-fyra andra. När jag var i London bodde jag hos en tjej som hyrde ett rum på kanske 10 kvadrat, i en lägenhet med tre andra, för 400 pund, vilket vid den tiden motsvarade ungefär 5000 kronor och nu ungefär 4000. Det är väldigt mycket pengar för ett rum, och det låg varken centralt eller var särskilt fräscht, utan var tvärtom ganska äckligt.

Det är också vanligt att säkerheten för hyresgästen är minimal. En facebookvän till mig som bor i England skrev att hen blev vräkt på dagen, vilket tydligen ansågs legitimt av polisen som kom dit för att reda ut bråket. Generellt verkar det vara vanligt att säkerheten i kontraktet är extremt låg. I Sverige tror jag att en har en viss säkerhet även om en inte har ett kontrakt, enligt hyreslagen.

Är det en välfungerande hyresmarknad? När människor måste betala svinmycket pengar och dessutom inte har något som helst skydd som hyresgäster?

Någon kanske tycker att det är ”bättre än att folk inte har någonstans att bo” och det stämmer väl till viss del. Men det är inte det som är min fråga, utan frågan är om detta är föredömligt? Ska vi ha detta som modell för hur vi ska utforma vårt samhälle? Det tycker jag verkar orimligt.

En kan nog ha en hyresmarknad där folk samtidigt har möjlighet att bo och samtidigt har rimliga hyror och en trygghet för hyresgästerna. En bra grej med den allmännyttiga bostäder är ju att en slipper vara utelämnad åt din hyresvärds nycker utan att det finns förutsägbara regler kring vad en får och inte får göra. Du slipper bo under din freakiga hyresvärd som har idéer om hur du ska leva ditt liv.

Folk råkar väldigt illa ut på hyresmarknaden och detta förvärras i en bostadsbrist, om människor är desperata och kan tänka sig att betala vilken hyra som helst eller gå med på vilken behandling som helst. Är det rimligt att i en sådan situation öka spelrummet människor har för att bete sig som svin, eller ska en istället se till att bli av med bostadsbristen? London är inget föredöme, det är en mardröm om hur vår bostadsmarknad kan, och håller på att, bli.

Om Os och stater som springer företagens intressen.

Min förhoppning med den enorma övervakning och reglering som sker av Os i Storbritannien, som ju är typ det mest extrema Eu-landet när det kommer till vad staten gör för att säkra sin makt, är att ”vanligt folk” ska få upp ögonen för problematiken i detta. Jag tänker mig att det kan bli en ögonöppnare för vissa när man ser hur otroligt glädjedödande denna kontrolliver är, och när den dessutom genomförs i företags intresse så blir det extra sjukt.

Det är tydligen som så att en speciell vaktstyrka på 300 man ska patrullera för att se till att sponsorreglerna efterföljs. I reglerna ingår till exempel att ingen annan är McDonalds får servera pommes inne på området, sponsorerna har ensamrätt på ord som ”olympisk”, ”sommar” (!?) och ”guld” i sin annonsering och detta gäller i hela landet, de har fått igenom ett förbud mot spridning av information om Os på sociala medier och så vidare. Jag har även hört det ryktas om förbud mot förpackningar med loggor för företag som inte är sponsorer på läktarna.

Idrott är något som är otroligt viktigt för många människor, och folk tycker verkligen inte om att få sitt roliga förstört. Jag tänker mig folk som lagt stor pengar på Os, som verkligen sett fram emot det, och som får sin upplevelse förstörd av efterblivna sponsoravtal och övervakning.

När en stat är villig att införa en jävla vaktstyrka för att verkställa sponsorföretags helt överdriva krav så är det ju något som är skevt. Det borde alla med lite vett i skallen fatta. Och när människor ser saker de uppskattar och värderar förstöras av dessa intressen så blir de förhoppningsvis, och troligen, arga.

London.

Åkte buss i jättemånga timmar.

Och båt.

Chillade på Camden market.

Träffade Sofia som bjöd på kaffe. Tack för det!

Såg utsikten från Primerose hill.

Satt högst upp, längst fram i en dubbeldäckad buss. Mycket nöjd.

Gick på någon shoppinggata.

Åkte tunnelbana vilket var otroligt jobbigt.

Hände lite i en park.

Såg Big Ben från långt håll.

Och sen åkte vi hem.

Hemma igen.

Kom precis hem efter två underbara dagar i London. Har inte sett ens en bråkdel av allt men det var så otroligt vackert. Det är också fint att komma hem och läsa alla kommentarer ni skrivit, det känns otroligt kul att jag bara får mer och mer läsare till bloggen och att det är så många som uppskattar det jag skriver. Ville bara säga det.

Åker till London.

Hej! Här sitter jag med mitt stela leende. Idag åker jag till London och är borta under helgen men jag har tidsinställt en massa inlägg. Jag har suttit och skrivit tills fingrarna blödde! Nåja, vill uppmana alla att en sista gång nominera mig till blogawards! Passande kategorier: inspiratör, provokatör, blogstar och guldpennan. Ja, jag tjatar, men det är faktiskt viktigt för mig!

Det är skillnad på några extremister som sitter och skriver arga bloggposter till att flera tusen personer går ut och uttrycker sitt missnöje med våld.

Johan Lundberg beskriver hur man legitimerar det vänsterextrema våldet som pågår i Storbrittanien med att det företräder folkets vilja och att det är ett tecken på ett orättvist samhälle med stor klassklyftor. Han menar att man inte ska skylla våldet på David Camerons politik, utan betrakta det på samma sätt som men betraktar Breiviks terrorism.

Givetvis är jag en aning partisk eftersom jag anser att Breivik hade fel och att vänstern i Storbrittanien har rätt. Men det är dessutom en jävla skillnad på att flera tusen människor går ut med budskapet att det här samhället inte har plats för dem, och på att en person (visserligen med ideologisk uppbackning från andra men fortfarande en person) går och skjuter ihjäl en massa ungdomar för att utrota nästa generations socialister. Massiv folklig resning och terrorism är helt enkelt inte samma sak, och jag tycker att det är en smula ohederligt att hävda det. Jag skulle inte tycka att det var ett uttryck för folkets vilja om en vänsterextremist drog till MUF:s sommarläger och sköt ungdomar. Verkligen inte.

Jag tycker inte att våld är rätt. Men när folk tar till våld kan man inte lösa det genom att gång på gång upprepa hur fel det är, man måste lösa det genom att förändra samhället. Utbrett missnöje med samhällsordningen kommer aldrig att kunna slås ner med fler poliser, förr eller senare måste grunden till missnöjet bort. David Cameron försöker få bort det genom att censurera facebook och stänga av twitter, jag anser att det är precis lika fel som att försöka mota bort högerextremismen genom att stänga av högerextrema forum.

Om man ska ägna sig åt politik måste man lyssna på folket. Inte bara en gång var fjärde år när de röstar, man måste kunna förmå lyssna på folket året om, och även på dem som inte ingår i ens primära väljargrupp. Om frustrationen över rådande samhällssystem är såhär stor så måste man ta det till sig. På samma sätt tycker jag att man ska försöka förstå varför ett parti som Sd har fått genomslag och göra något åt det. Inte genom att genomföra deras politik, men genom att försöka förstå varför olika kulturer skapar ilska hos folk. Troligen beror det på att något inte fungerar.

För det finns en gräns när något går från att vara några extremister som sitter och skriver arga anonyma bloggposter till att flera tusen personer går ut och uttrycker sitt missnöje med våld.