Alex Schulman är en pajas.

Kollar på SVT aktuellt om ”modebloggar”. Satan vad trött jag är på att alla bloggar som skrivs av nån som är kvinna och under 30 automatiskt räknas som en modeblogg. Det är så jävla fel och töntigt.

Och sen tycker jag att det är så jävla konstigt att de har Schulman där som någon slags ”expert”. Han är en så himla pretentiös och äcklig människa. Står där och snackar om hur ytliga och ointressanta dessa ”modebloggar” är. Viktigt att nämna är ju då också att i USA så är minsann storbloggarna politiska bloggar. Lustigt att han tar upp det. Jag har för mig att han skrev en lång debattartikel om hur oviktiga politiska bloggar var för nåt år sedan (när han hade en veckas bloggpaus, typ).

Det är så lustigt. Alex Schulman drev under flera år en riktig hatblogg som bara handlade om att dissa andra. Detta gjorde han vid en betydligt högre ålder än Kissie. På vilket sätt är det bra eller nyttigt? Hans fru driver nu en mammablogg, hur man nu kan tycka det är intressant. Jag har sett honom hylla Elin Kling, som ju driver en av Sveriges största modebloggar.

Läs Zettermarks debattartikel om detta! Hon har ju skrivit en c-uppsats om unga tjejers bloggande.

Marcus Birro har förvandlats från en människa till en symbol för pajaskonster.

Den stora upplösningen på hela Birro-spektaklet: han lämnar nu Sverige! Egentligen hade det väl räckt med att lämna internet. Tydligen blev det för mycket hat.

Vad finns det egentligen att säga om detta? Jag vet inte om jag ska tycka att det är roligt eller tycka synd om Birro. Det är svårt att komma ifrån att han är en av de största pajasarna i Sverige och dessutom har ganska inskränkta och fördomsfulla åsikter om saker och ting. Och att han, faktiskt, förtjänade kritiken den här gången. Inte att folk skrev att de vill se honom död, men att folk lev arga och ironiserade var absolut berättigat.

Många tycker att man ska ”kunna ta” kritiken som offentlig person. Jag vet inte om jag håller med. Givetvis ska man alltid kunna ta kritik för saker man lägger ut offentligt men det gäller oavsett om man är offentlig eller inte. Och var går egentligen gränsen för att en person ska bli ”offentlig”? Jag tycker att det är ett ganska obehagligt begrepp. Folk glömmer allt för ofta att offentliga personer också är individer.

Men trots detta, trots moralen, så tycker jag att Birro är en sån jävla pajas och jag tycker att hans utspel är så himla lustiga. Jag orkar liksom inte bry mig om personen Birro eller hans familj, han har förvandlats från människa till en symbol för pajaskonster.