Inför organisationsdagar.

Rörande diskussionen om huruvida politiska partier ska få bli insläppta på skolor om religiösa grupper blir det så tycker jag att det faller sig ganska naturligt att svara nej på båda. Visst kan det vara roligt för de ungdomar som är intresserade av politik eller religion att få träffa personer som kan berätta mer om sådant men samtidigt tycker jag inte att skolmiljön ska användas som någon slags reklambas för olika organisationer. Speciellt relevant är det att varken religiösa grupper eller partier får ta upp undervisningstid med att sprida sin propaganda vilket jag inbillar mig sker titt som tätt när organisationer inte bara släpps in i skolan utan även i klassrummen, men jag kan såklart ha fel.

Samtidigt ser jag värdet i att ungdomar engagerar sig inte bara i partier utan i olika sakfrågeorganisationer. Även om man får en vinklad bild av verkligheten i sådana sammanhang så kan det vara en av få möjligheter till något slags intellektuellt utbyte och att gräva ner sig i frågor man är intresserad av. Sådant tror jag är bra för alla ungdomar.

Jag skulle tycka att det var en bra lösning om skolorna kunde införa vissa dagar då olika organisationer kan komma och genomföra workshops, seminarium och så vidare. Då skulle man under kanske två dagar om året släppa in en mängd olika organisationer så att de elever som är intresserade av föreningsliv kan välja och vraka. Däremot att låta skolans dörrar stå öppna för organisationer hela tiden tar en massa energi från undervisningen och gör det dessutom svårare för eleverna att värja sig mot budskapen, då är det mycket bättre att man i förväg vet att det kommer komma en mängd organisationer och göra reklam för sig själva. Det hela skulle kunna sammanfalla med någon slags övning i kritiskt tänkande så att eleverna uppmanas till att fundera mer på vad som sagts och vilka syften personerna har med det och inte bara svälja allt med hull och hår.

Rörande problematiken kring huruvida man kan släppa in till exempel ung pirat eftersom man då förbinder sig till att släppa in andra politiska ungdomsförbund som kanske har en mindre trevlig agenda så ser jag absolut inga hinder för att ha olika värderingskrav på de förbund man släpper in så länge de inte är för hårt ställda. Jag tycker till exempel att man kan kräva att en organisation som kommer och tar upp utrymme och tid på skolan ska vara demokratisk i både sin uppbyggnad och sina värderingar. Att dra gränsen vid vilken karaktär organisationen har, alltså om den är politisk eller religiös och så vidare, känns knappast som den enda uppdelningen som kan och bör göras.

Att godtyckligt släppa in organisationer i skolan och kanske rentav i klassrummen utan att på något vis förbereda eleverna på vad som komma skall tycker jag bara känns orimligt, däremot att sammanföra det hela med utbildningen och erbjuda en bredd på organisationerna tycker jag känns som ett bra projekt som jag inte skulle ha något emot om skolor började syssla med.

Knarkhundar i skolor.

Skolor i Landskrona ska genomsökas med narkotikahundar. Inte för att det finns någon slags misstanke om brott utan bara för att ”skolorna ska vara narkotikafria miljöer”. Jag tycker att det är så jävla tragiskt att man väljer att handskas med det faktiska problem som droganvändning bland ungdomar faktiskt utgör på det här sättet istället för att faktiskt ge ungdomar som miss- och riskbrukar hjälp. Även deras problembeskrivning är symptomatisk; det handlar om att vissa givna platser ska vara drogfria för att skydda de ”snälla” ungdomar som måste vistas där, inte om att man vill minimera problemet med knarkande ungdomar.

Om nu genomsökningen skulle lyckas ge några resultat, kanske genom att droger hittas i skåp eller liknande, så tror jag absolut inte att resultatet för den påkomna ungdomen (eller läraren) kommer bli positivt. Att bli ertappad i en miljö man vistas i dagligen, inför människor som man träffar fem dagar i veckan, som ska lära ut till en och betygsätta en eller spendera sin uppväxt med en måste vara en fruktansvärd upplevelse. Speciellt då så många har uppfattningen att knarkare är något slags avskum.

Ungdomar som miss- och riskbrukar droger ska få hjälp och stöd, inte skämmas ut i en miljö de vistas flera timmar om dagen. Jag misstänker dock att Landskronas kommun ger blanka fan i vad som händer med de ungdomar som faktiskt använder droger, de är mest bara intresserade av att ”skydda” de skötsamma ungdomarna från att råka konversera med en knarkare.