tjejjour – Fanny Åström

Festivalen Putte i Parken tackar nej till gratis stödarbete för utsatta.

Förra året volontärarbetade jag på festivalen Putte i Parken med Karlstad tjejjour. Vi hade ett tält som var öppet dygnet om där vi erbjöd en plats att vara på för alla, oavsett kön. En kunde komma dit och pyssla och prata, vi hade sovplatser tillgängliga för den som behövde och så vidare. Det fanns också möjlighet till stödsamtal för den som blivit utsatt för något. Vi vandrade också runt på området för att kolla om allting var okej. Jag bedömer att det hela var mycket uppskattat och bidrog mycket till att vissa av besökarnas trygghet.

I år har Putte i Parken emellertid tagit beslutet att ta betalt från tjejjouren för att få ha sitt eget tält på festivalområdet, vilket omöjliggör för dem att vara där då det är en ideell organisation med begränsade resurser. Istället får de hålla till i det så kallade ”trygghetscentret” med andra organisationer vilket såklart gör det svårt att bedriva en verksamhet som bygger på att skapa en trygg miljö för stödsökande. Såhär skriver Karlstad tjejjour om saken på sin twitter:

Sen 2000 har vi anordnat Tjejjour På Festival, först på Arvikafestivalen sen på Putte i Parken. I år kan vi inte längre erbjuda den hjälpen. Vi har, bland annat, stöttat unga som blivit utsatta för sexuellt våld under festivalen. I fjol på Putte i Parken hade vi 693 besökare i vårt tält och vi genomförde 36 stödsamtal och 32 stödåtgärder. I år kräver Putte i Parken 25 000 kr för att vi ska få delta vilket gör att vi inte har möjlighet att göra det.

Putte i Parken tackar alltså nej till en möjlighet att få gratis hjälp med att skapa en tryggare miljö för besökarna på festivalen, framförallt de tjejer som är där.

Det sker en jävla massa skit på festivaler, en kan nästan vara säker på att det kommer förekomma någon form av övergrepp. Det är inte alltid att polisen är så bra på att hantera den typen av situationer och i sådana fall kan det vara ett jättebra stöd för den drabbade att kunna komma till en plats där människor som jobbar med att ge stöd åt utsatta finns och kan hjälpa till. Putte i Parken prioriterar uppenbarligen några tusenlappar extra framför att de som besöker festivalen ska kunna känna sig tryggare. Detta är givetvis oerhört oansvarigt och respektlöst.

Karlstad tjejjour erbjuder alltså att gratis arrangera något som bidrar till tryggheten för festivalbesökarna, och detta tackar Putte i Parken nej till. Det ä uppenbarligen viktigare för dem att någon ska betala för platsen för att till exempel sälja tröjor med sexistiska budskap eller tobak än att bidra till en trygg festivalmiljö.

De som blir utsatta för saker under festivalen kommer alltså ha ett ställa mindre att få stöd på, allt på grund av att Putte i Parken vill tjäna mer pengar. Omsorgen om besökarna kommer i andrahand. Att skapa en trygg miljö för besökarna borde vara en skyldighet av alla festivalarrangörer, men Putte i Parken väljer bort det till och med när det erbjuds dem gratis.

Jag hoppas verkligen att Putte i Parken tar sitt förnuft till fånga och låter Karlstad Tjejjour hjälpa till och skapa en tryggare miljö för besökarna på deras egen festival.

Män.

Förra veckan var jag ju på festival och jobbade för Karlstad tjejjour. Vi hade ett tält där vi hade pyssel och liknande, dit folk kunde komma och hänga, samt ett gäng sängar som tjejer kunde sova i om det behövdes.

Nå, nu tänkte jag i alla fall skriva lite om Män, ett fenomen jag observerat mycket under denna festival.

Kommentaren ”men varför finns det ingen killjour” haglade tätt. Inget hindrar någon från att starta en jävla killjour. Det är inte så att tjejjourerna har startat sig själva. Vissa verkade liksom vilja bli diskriminerade. De kom in i tältet och ba ”vadå äre bara för tjejer eller” och när vi sa att killar var välkomna in så typ… mumlade de lite och gick? Så jävla fånigt.

Många män tog också helt ogenerat fruktansvärt mycket plats. Alltså verkligen skrek och hade sig. Då körde vi såklart ut dem, vilket vi även hade gjort om de var tjejer. Grejen var bara den att det aldrig var tjejer. Det var aldrig tjejer som ägde hela rummet på bekostnad av andra, det var aldrig tjejer som pratade med så hög röst att det hördes i hela tältet.

Även de ”snälla” killarna hade dessa tendenser, tendensen att äga rummet, att antingen föreläsa för tjejerna eller bara prata med varandra så att tjejerna satt och lyssnade och fnissade åt alla deras lustigheter. Tendensen att omforma hela umgänget efter sitt eget tycke.

Förstod jag inte meningen med kvinnoseparatism innan gör jag det garanterat nu.

Den totala vidrigheten.

Ursäkta att detta inlägg är lite ostrukturerat och så vidare men jag är verkligen så jävla upprörd på grund av detta.

Alltså vidrigheten i att någon har attackerat tjejjouren i Stockholms mejl och därmed omöjliggjort att både kvinno- och tjejjourerna inom ROKS kan driva sin verksamhet. De personer som vänder sig till kvinno- och tjejjourer kan vara utsatta för såväl våldtäkt, våld och incest. När en attackerar dessa så är det dessa personer som hamnar i kläm. Det är tjejer som blir utsatta för sexuella övergrepp, incest och våld som en förvägrar hjälp.

Det är inte ofta jag blir såhär upprörd, men detta är verkligen bara vidrigt. Denna attack slår liksom inte främst emot ROKS som organisation eller mot feminismen som rörelse utan mot kvinnor och tjejer som söker hjälp för att de blir utsatta för våld. Hur kan en tycka att det är något rimligt att attackera? Jag begriper det inte. Jag förstår inte hur en människa kan vara så vidrig att hen vill förvägra människor i den situationen hjälp, som dessutom är ideell. Det finns liksom inget ont i denna verksamhet.

Hetsiga stämningar mot kvinno- och tjejjourer har jag så svårt att begripa. Kärnverksamheten går ut på att hjälpa personer med problem, något som i många fall helt enkelt kräver kvinnoseparatism. Många som hör av sig har blivit utsatta för övergrepp begångna av män, och känner sig tryggare när de vet att det är kvinnoseparatistiskt. Och ja, dessa problem har ofta med könsmaktsordningen att göra, vilket inte är någon stor överraskning. Men det är inte som att det går ut på att predika feminism för dessa personer. Det går ut på att hjälpa och stötta. Att sannolikheten sedan är stor att en blir feminist när en ser det förtryck kvinnor utsätts för på nära håll är en annan sak.

Det är liksom detta som hetsen mot allt som har med feminism att göra kan mynna ut i. Att hundratals personer utsatta för vidriga saker förvägras hjälp. Okej att en attackerar en ideologi liksom, men att en på det här sättet sabotera verksamhet är bara så jävla lågt.

Alltså jag skulle aldrig, verkligen aldrig, sabotera en mansjours verksamhet hur lite jag än ställer mig bakom deras analys (med detta inte sagt att jag inte tycker att det finns legitima grunder för att bedriva sådan verksamhet). Jag tycker att det är ett vidrigt sätt att agera på. Hur illa en än tycker om feminism så kan en väl för fan hålla sig ifrån att förstöra för människor som skriver i behov av hjälp.

De som står bakom attacken har dels skapat en stor skada genom att förvägra en massa personer hjälp i stunden. Skadan kan komma att leva kvar långt efteråt eftersom förtroendet för en verksamhet som bygger på att en är närvarande och svarar på frågor och att den som hör av sig kan vara säker på att ens historia inte sprids till utomstående skadas i och med den här typen av händelser. Grattis så jävla mycket till att ha sabbat en massa personers möjlighet till hjälp till att komma ut ur extrem destruktiva situationer. En tjej- eller kvinnojour är inte sällan den första kontakten en stödsökande vågar ta med någon annan eftersom det är garanterat anonymt. Grattis så jävla mycket till att förvägra människor utsatta för våld, incest och våldtäkt den möjligheten.

Det är inte ofta jag använder den här typen av ord i löptext men jag är så arg att det får fan gå: ni är vidriga kräk. Äckliga varelser som inte förtjänar att röra er fritt i samhället. Misogyna äckel. Nästan så att jag hoppas att helvetet finns så ni får brinna där i evigheten.

Angående politiskt engagemang.

Jag får ibland frågor om politiskt engagemang utanför bloggen. Ibland är det lite otrevligt ställda som i ”vad gör du egentligen för att världen ska bli en bättre plats?” som om det inte räckte med att skriva och läsa en utbildning som förhoppningsvis kan göra att jag kan forska eller skriva för större publik i framtiden. Det har varit lite tunt med politiskt engagemang eftersom jag dels bott utomlands, dels inte hittat något sammanhang jag trivs i.

Men nu har jag faktiskt gjort det. Jag är numera engagerad i en tjejjour, något som känns fantastiskt bra på många sätt. Det känns som att en gör nytta på ett väldigt konkret plan, som att det är en väldigt bra grupp som engagerar sig (kvinnosep ftw), lagom tung ”obligatorisk” arbetsbörda men med möjligheter att göra mer, dessutom är det kul att vara med i ett sammanhang som präglas av en ideologi jag vet mycket om och är väldigt emotionellt engagerad i. Jag har bara gått introduktionsutbildningen, varit på ett möte och hållit i en jour än så länge men det känns verkligen bra.

Bilden är från när jag gick hem därifrån efter mitt första möte.