Vänsterns övertro på räntepolitik.

Läste en överlag väldigt fin serie här.

Håller överlag med om allt som sägs på denna sidan. Det är ett fett problem att arbetslösheten skylls på individer, när den i själva verket huvudsakligen beror på politiska beslut. Vidare så är arbetslöshet viktigt för näringslivet för att människor ska ta jobb med sämre villkor än de hade gjort om de inte var rädda för arbetslösheten. Men vad är detta med ”riksbankens räntor” som personen i serien talar om?

Det är en vanlig utsaga inom vänstern att inflationen och arbetslösheten hänger ihop. Inflationen styrs i sin tur (delvis) av vilken ränta riksbanken sätter. Enligt resonemanget ska det vara som så att om inflationen är låg så är arbetslösheten hög, och tvärtom. Riksbanken driver sedan 90-talet en låginflationspolitik, som bygger på att inflationen inte får vara högre än två procent. Detta brukar ofta bli angripet i vänsterkretsar som en av grunderna för arbetslösheten.

Grejen är att det här helt enkelt inte stämmer. Utsagan baserar sig på en makroekonomisk modell som kallas Phillipskurvan, som visar på ett negativt samband mellan inflation och arbetslöshet. Observationer fram till sent 50-tal visade att detta samband höll, men observationer efter detta visar inte på något samband på lång sikt. Som jag har förstått de tär det mer eller mindre konsensus inom nationalekonomin att en inte kan räkna med detta samband som en förklaring av arbetslösheten annat än på kort sikt.

Vad som är deppigt med detta är att många inom vänstern, speciellt den parlamentariska, har en uppfattning om att de ekonomiska problem vi står inför idag skulle kunna lösas med en annan räntepolitik. Att det är så enkelt, men att den borgerliga regeringen helt enkelt inte vill. Att det enda som krävs är lite stimulansåtgärder och sedan kommer vi kunna återgå till att folk jobbar åtta timmar om dag och producerar och konsumerar en jävla massa så vi får evig tillväxt. Högre räntor vore knappast en långsiktig lösning, utan skulle högst troligen endast föra oss tillbaks till samma arbetslöshetsnivå, men med en högre inflation. Det skulle inte lösa något av kapitalismens grundläggande problem.

Detta innebär inte att jag på något sätt ställer mig positiv till den ekonomiska politik som förs idag. Däremot så tror jag inte att en kan förändra det med så små medel. Det känns lite som ett sätt för många personer att kunna fortsätta drömma om en enkel lösning inom det kapitalistiska systemet. Jag tror att lösningen finns bortom detta. Bortom räntepolitik och stimulansåtgärder.

Kapitalismen kommer att fortsätta krisa så länge den finns, och även när den inte är i kris så leder den till exploatering av människor och naturresurser, ojämlikhet, olycka och alienation. Detta kan ingen ekonomisk politik, hur snillrik den än är, ändra på.