Den här texten av Göran Greider är underbar. Den handlar om nyliberalismens död.
Jag måste säga att trots att mycket ser hopplöst ut så tror jag ändå på en förändring inom ganska snar framtid. Ett uppsving för strukturalism och vänstertankar. En nedgång för individualism och ohämmad kapitalism.
Framförallt tror jag att nyckeln ligger i ett omdefinierande av människan som varelse. Som Greider tar upp så har man under lång tid påstått att girighet skulle vara en positiv och naturlig mänsklig egenskap. Jag måste säga att det går stick i stäv med min egen uppfattning om människor: generellt tror jag att människor mår bra av att ge och dela med sig. Det är ju klart att för mycket självuppoffrande aldrig är bra, men inte egoism i för hög utsträckning heller. Det är även min fasta ståndpunkt att människor är kollektivistiska varelser; vi mår bra av att omge oss med andra och ta hand om varandra.
Det är sorgligt med ett samhälle där människor tvingas in i individualism och egoism på grund av det samhällsideal som råder. Överklassen har allt att vinna på att organisering, omhändertagande och empati ses som någonting fult.
Jag tänker att om man börjar prata mer om människans natur och diskuterar vilka idéer om människan som ligger till grund för den nyliberala politiska trend som gått så kommer man kunna återta en stor del av det ideologiska utrymmet. Ett stort problem med vänstern är att de idéer man har om praktisk politik helt enkelt inte stämmer överens med väljarnas syn på sig själva. Man är helt enkelt inte bekväm med att erkänna svaghet eller samhällsstrukturer.
”Jag måste säga att det går stick i stäv med min egen uppfattning om människor: generellt tror jag att människor mår bra av att ge och dela med sig. Det är ju klart att för mycket självuppoffrande aldrig är bra, men inte egoism i för hög utsträckning heller. Det är även min fasta ståndpunkt att människor är kollektivistiska varelser; vi mår bra av att omge oss med andra och ta hand om varandra.”
Problemet med det här är ju att ni socialister vill påtvinga era ideal på alla andra med våld. I ett helt liberalt samhälle är tvång och våld förbjudet.
”Det är sorgligt med ett samhälle där människor tvingas in i individualism och egoism på grund av det samhällsideal som råder.”
Man kan inte tvingas in i individualism. Individualism är tvång på samma sätt som födsel är tvång till liv.
När en människa föds är denne helt och hållet fri från yttre påverkan. Det är först när staten och andra institutioner/illvilliga brottslingar agerar på denne som ofriheten begynner.
Om du tycker att människor ska ge och dela lika med varandra är det helt okej om det råder ömsesidig frivillighet. Jag uppmuntrar det. Problemet uppstår när du vill tvinga alla andra att leva under dina godtyckliga ideal. Du har ingen rätt att bestämma över någon annans liv. Varken du eller staten.
Varför nyliberalismen fått ett sådant uppsving beror sannolikt på att främst unga börjar vakna upp och inse att vi är de facto förslavade av staten.
Fast inte bara nyliberalismen har ett uppsving, vänstern har det också. Beror nog på att vissa börjar vakna upp och inse att man de facto inte kan ha frihet om man inte även har möjligheter att utnyttja den och att man minst lika gärna kan bli förslavad av företag. Att vara fri handlar inte bara om att någon inte aktivt förtrycker dig utan att även ha praktisk möjlighet att välja.
Det är väl skillnaden på positiv och negativ frihet vi pratar om i så fall. Att man kan bli förslavad av ett företag är ju i mina ögon direkt felaktigt eftersom slaveri innebär att man är tvingad till åtlydnad, medan man på ett jobb är fri att säga upp sig alternativt sluta köpa ett visst företags saker om det är så att man föredrar att vara utan.
Praktisk möjlighet att välja är snarare ett problem i ett socialistiskt samhälle som vårt, där man exempelvis inte ens har makten att välja sin grundläggande utbildning utan är underkastad statens läroplan vart man än vänder sig, vilket ju är katastrofalt för fritänkande.
Fast jag är ganska ointresserad av vad som är tvång och inte i teorin, det jag bryr mig om är hur fria eller ofria människor är i praktiken. Jag anser att det måste finnas en stat som garanterar att människor får utbildning, sjukvård etc även om de saknar kapital, ty annars är inte friheten någonting värd för alla i samhället.
Jag menar inte att systemet som det fungerar idag är perfekt heller, men jag tror inte att praktisk möjlighet att forma sitt liv skulle tillfalla alla i ett nyliberalt samhälle.
Vi kommer nog inte längre i diskussionen eftersom våra respektive definitioner av frihet är vitt skilda. Du tycker att ändamålen helgar medlen och är beredd att tvinga enskilda individer att betala i kapital eller tid (för om man inte betalar så åker man ju i fängelse eller värre) för det allmänna bästa, medan jag anser individen vara okränkbar och den fria viljan överordnad statsideal.
Alltså, jag förstår ju hur du menar men jag menar att det inte leder till ett fritt samhälle i praktiken. Skulle dock vilja vet hur du härleder äganderätten, vilket ju är en annan ganska viktig vattendelare när det talas om skattetryck.