Rörande Marcus Birros krönika om gud i den kristna tidningen Dagen så har ju funderat en del och kommit fram till att jag faktiskt tycker att det var himla bra att Birro skrev den. Inte ofta det sker, ska tilläggas. Marcus Birro förklarar hur fel det är när människor omtolkar gud till vad som passar dem för stunden.
Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.
En form av religiositet jag har svårt för är den typen av religiösa som fritt omtolkar läran så att den ska passa perfekt in i hur dem vill att den ska vara. Som lättvindigt ignorerar stora delar av budskapet i de religiösa texterna och liksom plockar de bitar de gillar.
Egentligen har jag inte svårt för detta fenomen i sig, det är när det används som försvar för religion i en större kontext som jag bli upprörd. ”Religion i sig behöver inte vara dåligt, se bara på den här personen som har valt att tolka religionen på det här spännande sättet”, säger man, och tillintetgör på så vis effektivt den kritik som faktiskt behöver riktas mot flera religioners grundsatser. Att vara till exempel kristen måste innebära något mer än att man bara lite diffust tror, då kan man väl lika gärna kalla sig spirituell.
Svenska kyrkan har blivit mindre och mindre extrem genom åren. Detta är inte för att man på sista tiden upptäckt att det som man trodde att bibeln ville ha sagt inte stämde, det beror på att det finns en bred folklig opinion emot de idéer man strukit ur programmet. Bibeln säger alltjämt att homosexuella och otrogna ska straffas, att kvinnor inte ska bli präster, att onani och abort är synd och så vidare. Kyrkan har aldrig varit en hjälp på traven för att liberalisera samhället och tvätta bort unkna kristna värderingar, den har bara, ofta motvilligt, följt efter resten av samhällsutvecklingen. Att tro att kristendomen skulle vara någon slags progressiv kraft i samhället bara för att svenska kyrkan, efter stora påtryckningar, blivit mer liberala är en sammanblandning mellan orsak och verkan. Det är helt enkelt inte så det ligger till.
Så jag tycker att det är himla bra att någon tar upp detta med att kristna borde stå för sin tro för det håller jag verkligen med om. Om fler kristna stod upp för att de tycker att abort är fel för att livet är heligt, att äktenskapet ska vara något mellan man och kvinna, att präster borde vara män och så vidare så tror jag att kristendomen skulle försvagas starkt i samhället. Strunta i tabut! Detta är ju trots allt något som många kristna tror är den allsmäktiga gudens åsikt i frågan.
Sedan finns det väl kristna som inte tror såhär, som har en annan tolkning av läran, men om man är i den situationen så tycker jag att man ska vara mer ärlig med kristendomens arv och att ens egna tolkning bygger på att man har plockat de delar man gillar. Att det visst finns belägg för att som kristen anse att homosexuella inte ska få gifta sig men att man helt enkelt valt att bortse från den biten eftersom man har andra värderingar i frågan som väger tyngre.
Jag tror att ett visst maktperspektiv saknas här. För det första, det finns ingen otolkad tolkning av bibeln. Ingen. Inte ens Birros tolkning av bibeln är någon slags råmaterial.
Det andra då, vem har tolkat den bibelsyn Birro och många reaktionära står för? Sedan 325 (Kyrkomötet i Nicaea) har det varit rika (och ofta vita) män. Med sitt tolkningsföreträde har de i över tusen ord lyckats etablera ett paradigm av vilken bibeltolkning det är som är mest äkta. Alla andra bibeltolkningar har sedan dess behövts jämföras med just deras bibeltolkning. Det är det som är hela anledningen till att vi tycker att sexistiska och reaktionära högerbudskap står för någon sorts originaltolkning av bibeln.
Det tredje, finns det någon sanning i deras tolkning? Faktum är att ickeheterosexualitet nämns otroligt lite i bibeln. Det nämns extremt sparsamt, och när det nämns är det oftast dunkelt formulerat. Vad som nämns nästan lika lite är heterosexualitet. Faktum är att Gud enligt bibeln tycker väldigt lite om vår sexualitet. Det finns viss grund att tro att Gud enligt bibeln inte vill att vi ligger med våra familjemedlemmar. Det verkar också vara så att Gud enligt bibeln tycker att det är rätt coolt att Jesus föddes av en oskuld. Men det verkar vara ganska reserverat för just Jesus. Abort är inte något som bibeln nämner så ofta.
Jag har försökt hitta bibeldiskussionen om abort. Efter lite googlande märker jag att nästan alla hänvisar till antingen det gammaltestamentliga budet ”Du skall icke döda” (vilket ju är en ganska bra regel, men knappast vägleder oss i abortfrågan. Andra hänvisar till ett annat gammaltestamentlig stycke om att man inte ska misshandla kvinnor så att man dödar deras foster (också en bra regel, tycker jag). Det tredje man hänvisar till är en psalm som säger ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.”. Det är ju knappast heller något argument för en abortfientlig politik.
Vad som däremot nämns väldigt ofta i bibeln är kampen mot fattigdom, kampen mot orättvisor, kampen mot exploatering och orättvisa hierarkier. Det är ett genomgående budskap i hela Jesu ord, liv och gärning. Jesus var ju ändå en rebell i ett krigiskt och rättvist land. Han kritiserade också hur sökandet efter pengar var så mycket högre prioriterat än kärleken till medmänniskor. Det är knappast något man kan se i praktiken hos kristdemokrater som Birro. Varför väljer de att undvika så stora delar av bibeln? Är det för att de skulle stå för någon mer otolkad version av bibeln? Knappast. Det är för att de delar den tolkning av bibeln som gått från rik man till rik man över tusentals av år.
Att läsa bibeln är bra. Men att läsa den helt okritiskt, och tro att man inte lever i en tvåtusenårig tradition av problematisk bibeltolkning är nästan självmord. Att dessutom tro att en bibel med över 70 olika böcker, skriven av mängder av olika författare alla skulle representera någon slags enhetlig och absolut tro är sämre. Man kan inte samtidigt mena att både moseböckerna, någon av de många böckerna av Jesus och de olika breven – som alla har olika författare, alla skulle representera någon slags enhetlig urkristendom. Självklart måste man vara kritisk.
Jag tar min tro på allvar. Det är just därför jag kämpar för livets värde. I kampen för livets värde kämpar jag för en nationell och internationell politik som ger alla en bra vård och mat för dagen. Jag kämpar för att få stopp för förtrycket och mördandet av boskapsdjur. Jag kämpar mot krig och ockupationer. Det är att ta livets värde på allvar. Jag tror också på den rättvisa och rättfärdighet som predikas i bibeln, av Jesus. Därför kämpar jag mot klassamhället. Därför kämpar jag mot att folk kan göra sig rika på andras arbete. Därför kämpar jag mot ett samhälle som ser ner på folk och behandlar folk sämre för att de inte är ljushyade, rika, välutbildade och heterosexuella cis-män. Om fler kristdemokrater (som Birro) skulle lyssna på Jesus kanske de skulle byta parti.
Jag tänkte faktiskt ta upp just det som du beskriver här, att bibeln också innehåller delar om kamp mot fattigdom och orättvisor. I frågan om bibeltolkning och vad som är ”rätt” och inte så får jag ge dig rätt, då jag själv inte läst bibeln och du har bred kunskap i ämnet. Jag anser dock att det är ett stort problem att många kristna tillmäter kristendomen som rörelse äran för många av de framsteg som skett inom kyrkan, när det snarare handlar om en allmän liberalisering av samhället som kyrkan sedan hakat på. Jag tycker att man ska vara ärlig med vad man tror på och varifrån de olika delarna av ens trosuppfattning kommer, vilket gäller såväl Birro som mer liberala kristna.
Som flum/spirituell/fuskkristen tycker jag både du och Birro gör ett helt galet antagande, nämligen att det skulle finnas ett sätt att leva enligt Bibeln som är det enda sanna. Bibeln är en samling texter av en massa olika skribenter som under årtusenden har försökt förstå Gud på olika sätt, plus en hel del judisk lag utan större teologiska resonemang. Det enda som kan sägas är sant om Bibeln är att nästan allt som skrivs emotsägs någon annanstans. Oavsett vilken åsikt en företräder är det bara dumt att påstå att en inte gör en tolkning utan bara läser ”det som står”. Alla som vill använda sig av Bibeln måste välja bort vissa saker ur texterna, även den mest konservative, för annars går det inte ihop.
Jag håller med om att en måste problematisera och ifrågasätta både sjuka saker som står i Bibeln och det stora arv av jobbiga saker religionen har med sig. Men blir jag en sämre kristen av det?
Oj, förlåt, jag missade att läsa Isaks kommentar, i så fall hade jag ju inte behövt upprepa det jag ville ha sagt 🙂
Både du och Isak har helt rätt i att jag gjorde ett misstag i att anta att det bara fanns en rätt tolkning och att de andra tolkningarna bara är mindre extrema versioner. Sanningen att säga var jag medveten om detta men simplifierade lite.
Asså grejen är att bibeln säger ganska mycket. Ganska mycket som motsäger andra delar. GT säger en sak medan NT säger en annan, och sen så har vi breven från apostlarna som säger en tredje sak.
En del kristna väljer att bara lyssna på Jesus. (det gjorde jag) medan andra försöker kombinera de olika böckerna och sen finns det en jävligt stor grupp som aldrig läst bibeln (som i sin tur förändras beroende på översättning) utan väljer att tro på det som prästen säger. Och vad hen säger beror också på vilken trosinriktning denne har. osv i all oändlighet.
exempel:
GT: öga för öga, tand för tand
NT: vänd andra kinden till
GT: du får inte äta skaldjur/gris/osv
NT: Inget du äter kan göra dig oren
osv osv.
Umgicks mycket med kristna i tonåren kring frikyrkorna EFS och Betlehemskyrkan. Alla inklusive de präster vi talade med var eniga om att gamla testamentet var guds förbund med de dåtida judiska folket och inte aktuellt för oss. Så ska man nu kritisera kristendom och vad kristna borde tycka enligt bibeln utan att bara hycklare, så får man åtminstone se till att det rör sig om frågor där de bryter mot eller förkastar bärande punkter ur det nya testamentet.
Vad som är en ”bärande punkter” i NT kan väl diskuteras, men det är inte svårt att hitta moraliska tveksamheter i skildringen av Jesus där –som filosofen Simon Blackburn påpekade i Kort om etik, kan man ju t.ex. undra vad Jesus hade för syn på djurrätt när han botade en sjuk person genom att i stället sätta sjukdomen på en hjord med svin, som dessutom tillhörde någon annan (Lukas 8:27).
En grej jag som kristen (möjligen får jag inte räkna mig som kristen enligt gällande utomkristen definition, jag är väl, som Jonathan, en fuskkristen) kan tycka är väldigt tröttsam är att icke kristna, företrädesvis tämligen religionsfientliga ateister, verkar ha något slags samhälleligt tolkningsföreträde när det gäller att avgöra vad som är en ”riktig”, ”äkta” eller ”ärlig” kristen. Jämför att ge en ärkekonservativ kristdemokrat mandat att bestämma vad det är att vara ”äkta” vänster. Jag ser inte mindre av russinplockande ur kakan i att välja Birro som den optimale kristne än i att välja någon annan. Som Isak skriver ovan så är det ju inte direkt som att Birros bibelsyn grundar sig i att han sett det Sanna Facit(tm).
Redan fått denna kritik och besvarat den ovan.
Som LD redan skrivit, jag är i frikyrkan och där är det Jesus (Nya testamentet) som är i fokus. Det är alltså han jag följer, och det gör jag absolut utan att vara fuskkristen trots att jag tycker tvärtom mot Birro i det mesta. Det handlar faktiskt på det stora hela om att vara god medmänniska, mycket att sträva efter att vara så solidarisk som Jesus var. Ur mitt perspektiv verkar det snarare rätt sjukt att man kan vara så pass osolidarisk så man befinner sig på KD-sidan. Ser detta parti som tar till kristendom som ursäkt för sina konservativa åsikter. I mina ögon är de verkligen inte Jesus-följare. Jesus är den mest självklara socialist som finns!
Birro verkar ha fastnat i gamla testamentet.