Något vidrigt.

Denna artikel i dagen måste vara bland det vidrigaste jag läst. Den handlar om hur Haitis befolkning nu har förmåtts överge sin gamla religion och lärt sig älska Jesus i och med jordbävningen.

Voodoon har integrerats med katolicismen, men nu märker vi att Haitis befolkning verkligen lär sig älska Kristus och lämnar voodoon.

Så äckligt att man beskriver det som något positivt att dessa desperata människor i och med en fruktansvärd olycka blivit mer mottagliga.

Vi har sett församlingar växa och det sker inte enbart genom predikan. Jag mötte vid mitt senaste besök en pastor som ansåg att jordbävningen blivit en vändpunkt för Haiti, säger Lennart Eriksson.

Snubben beskriver det alltså som en vändpunkt för Haiti det här med olyckan. Han tycker att det är något positivt att miljontals människor har fått sina liv raserade. för de har ju trots allt blivit mer mottagliga för kristendomen.

Den här typen av kristet välgörenhetsarbete tycker jag är fruktansvärt. Även om de hjälper människor så tvingar de också på dem sin religion och får dem att överge den gamla. Det är fruktansvärt äckligt.

Varför jag tyckte det var bra att Birro skrev den där krönikan.

Rörande Marcus Birros krönika om gud i den kristna tidningen Dagen så har ju funderat en del och kommit fram till att jag faktiskt tycker att det var himla bra att Birro skrev den. Inte ofta det sker, ska tilläggas. Marcus Birro förklarar hur fel det är när människor omtolkar gud till vad som passar dem för stunden.

Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.

En form av religiositet jag har svårt för är den typen av religiösa som fritt omtolkar läran så att den ska passa perfekt in i hur dem vill att den ska vara. Som lättvindigt ignorerar stora delar av budskapet i de religiösa texterna och liksom plockar de bitar de gillar.

Egentligen har jag inte svårt för detta fenomen i sig, det är när det används som försvar för religion i en större kontext som jag bli upprörd. ”Religion i sig behöver inte vara dåligt, se bara på den här personen som har valt att tolka religionen på det här spännande sättet”, säger man, och tillintetgör på så vis effektivt den kritik som faktiskt behöver riktas mot flera religioners grundsatser. Att vara till exempel kristen måste innebära något mer än att man bara lite diffust tror, då kan man väl lika gärna kalla sig spirituell.

Svenska kyrkan har blivit mindre och mindre extrem genom åren. Detta är inte för att man på sista tiden upptäckt att det som man trodde att bibeln ville ha sagt inte stämde, det beror på att det finns en bred folklig opinion emot de idéer man strukit ur programmet. Bibeln säger alltjämt att homosexuella och otrogna ska straffas, att kvinnor inte ska bli präster, att onani och abort är synd och så vidare. Kyrkan har aldrig varit en hjälp på traven för att liberalisera samhället och tvätta bort unkna kristna värderingar, den har bara, ofta motvilligt, följt efter resten av samhällsutvecklingen. Att tro att kristendomen skulle vara någon slags progressiv kraft i samhället bara för att svenska kyrkan, efter stora påtryckningar, blivit mer liberala är en sammanblandning mellan orsak och verkan. Det är helt enkelt inte så det ligger till.

Så jag tycker att det är himla bra att någon tar upp detta med att kristna borde stå för sin tro för det håller jag verkligen med om. Om fler kristna stod upp för att de tycker att abort är fel för att livet är heligt, att äktenskapet ska vara något mellan man och kvinna, att präster borde vara män och så vidare så tror jag att kristendomen skulle försvagas starkt i samhället. Strunta i tabut! Detta är ju trots allt något som många kristna tror är den allsmäktiga gudens åsikt i frågan.

Sedan finns det väl kristna som inte tror såhär, som har en annan tolkning av läran, men om man är i den situationen så tycker jag att man ska vara mer ärlig med kristendomens arv och att ens egna tolkning bygger på att man har plockat de delar man gillar. Att det visst finns belägg för att som kristen anse att homosexuella inte ska få gifta sig men att man helt enkelt valt att bortse från den biten eftersom man har andra värderingar i frågan som väger tyngre.

Kristet beslagstagande.

Idag läste jag någon som ansåg att detta med Lucia i skolan är ett otyg emedan Lucia är en kristen tradition. Det tyckte jag var tråkigt, för Lucia är faktiskt inte någon kristen tradition från början, det är en hednisk tradition som kristendomen har kommit och kletat sitt helgon på (mer om det finns att läsa här, ett inlägg jag verkligen kan rekommendera).

Det är tråkigt att kristendomen ska komma och lägga beslag på traditioner som vi har haft i vår kultur så mycket längre och som faktiskt kan sägas vara en del av den svenska kulturen allena och inte av den kristna religionen som ju har tryckts på oss med våld.

Samma sak med vår jävla lagbok som ju sägs vara baserad på bibeln. Nu kan det väl mycket väl vara så att den är det i direkt bemärkelse, jag vet inte tillräckligt om saken för att kunna göra ett säkert uttalande. Man får dock fråga sig om man inte hade kommit fram till mycket av det som står i den i vilket fall, måhända till och med snabbare och bättre.

Det talas alltid om allting bra kristendomen har gjort men inget om det dåliga, som till exempel att den satt käppar i hjulen för vetenskapen under otroligt lång tid och diskriminerat såväl kvinnor som homosexuella. Att man nu har ändrat sig på vissa av dessa frågor betyder inte att man kan ta åt sig äran för det. Kyrkan har knappast varit någon fanbärare i fråga om lika rättigheter oavsett kön och sexualitet utan snarare tvingats in i det för att kunna behålla något förtroende alls.

Lägg både äran och skulden där den hör hemma oavsett om det gäller traditioner, lagar eller moral. Kristendomen har säkert gjort någon god sak men det är inte den allena som har stått för formandet av Sverige så kan ni snälla sluta låtsas det.

Kan inte kristna bara sluta lägga beslag på allmänna värderingar?

Fumikofem uppmärksammade mig om att Göran Hägglund har skrivit en debattartikel om skuldkrisen där han framför tesen att anledningen till kristen är bristen på kristna värderingar. Han skriver att krisen beror på att kortsiktighet har gått före långsiktighet och ansvarstagande.

Jag vet inte jag, men i mina värld är det fullt möjligt att värdera långsiktighet och ansvarstagande samtidigt som man inte är kristen. Jag gör till exempel det men det är snarare i egenskap av konsumtionskritisk.

Kan inte kristna bara sluta försöka lägga beslag på saker och ting som är positiva som faktiskt inte är exklusiva för kristendomen? Som till exempel när de börjar prata om ”kristna värderingar” i lagstiftningen som om det skulle vara något speciellt för kristendom att fördöma t.ex. stöld och mord. Det är så fånigt och så fel.

Så Göran, snälla sluta komma här och hävda att värderingar som delas av många i vårt samhälle skulle ha något med just kristendom att göra, för det har det inte. Kan du inte bara nöja dig med att framföra din åsikt utan att hävda att kristendomen skulle ha något speciellt med den att göra?

En kristen psykos.

Att det finns en iphoneapp som ska bota homosexuella är en mycket målande bild av vår tid. Att även kristna tar till iphone i botandet av ”sjuka” känns nästan som att något blir nedsmutsat. Varför jag känner så vet jag inte, men nog tycker man att religionen ska vara ”helig” och trots teknisk utveckling fortfarande vara bakåtsträvande nog att bara ha levande ljus som ljuskälla och pergament att skriva på.

Men vad jag framförallt äcklas av i hela den här historien är hur uppenbart det är var apple står. Inte för att de släppt igenom appen utan snarare med tanke på vad de inte släppt igenom innan. Jag menar herregud, en tidning som galago måste censureras för att komma igenom och det är liksom inte som att det är en stor uppfläkt blodig fitta på omslaget. Inte ens ett par nakna bröst utan bara en helt vanlig serietidning.

En Iphoneapp som kan bota bögar är däremot verkligen kontroversiell. Apples beteende kan inte längre försvaras med att de vill ha en ”trevlig” produkt som är anpassad efter något slags moraliskt genomsnitt hos konsumenterna för faktum är att en jävla massa konsumenter blir otroligt upprörda över den här appen. Man får helt enkelt dra slutsatsen att Apple befinner sig i en kristen psykos.

Vi ska inte utradera något jävla kulturarv.

Björklund har också fått kritik för att förslaget är en flirt med främlingsfientliga krafter. Men han tror att mer kristendom ska göra Sverige öppnare.

– Att vi ska utradera vårt eget kulturarv på grund av invandringen det tror jag är fel tänkt. Sverige kommer vara ett mer öppet och välkomnande land om de som växer upp här känner sig trygga i sitt eget kulturarv, säger Jan Björklund i TV4.

Detta handlar inte om att något kulturarv ska utraderas, det handlar om att kristendomen som religion inte borde ha särställning. Jag håller med om att vi inte ska utradera vårt kulturarv, jag tror få av Björklunds kritiker gör det. Jag firar jul, midsommar, påsk och valborg, jag läser Selma Lagerlöf och Strindberg, det är väl vår kulturarv? Om man tror att kristendomen är en så jävla väsentlig del av vårt kulturarv så borde man tänka om.

Att Björklund hävdar att anledningen till att vi firar jul är att jesusbarnet föddes då är i det närmaste genant. Alla som har minsta lilla koll på svensk historia vet att högtiden jul härstammar från midvinterblotet. Det är en högtid som har sitt ursprung i naturdyrkan som man sedan har gjort kristen för att lättare kunna smyga in i den vidriga religionen i vårt land.

Vårt kulturarv är minst lika mycket hedniskt som kristet. Midsommar, nyår eller valborg, som ändå är två av våra största högtider, har absolut ingenting med kristendomen att göra. Som jag sade innan är julen inte heller ursprungligen kristen och jag har också hört nämnas att påsken har sina asatrosanor, men vet inte vilka dessa skulle bestå i.

På det stora hela är inget i vare sig vår kultur eller lagstiftning särskilt kristet. De flesta lagar skulle kunna härledas från andra politiska ideologier eller helt enkelt bara utifrån det som funkar bäst, utom såklart de morallagar vi har gällande sex, men det fattar jag inte varför vi är intresserade av att behålla. Det är hursomhelst knappast så att våran samhällsmoral skulle krackelera om vi tog bort det kristna inflytandet, som vissa verkar vilja göra gällande.

Om vi läser svensk historia i skolan så kommer det kristna inflytandet att lyftas fram automatiskt, men då har man också en plattform för att berätta om allt det som Sverige är vid sidan om kristendomen. Att känna sin kultur handlar inte bara om att känna sin folkreligion, utan om att känna hela sin historia, sin geografi och vilka värderingar som genom tiden varit gällande: socialdemokrati, sexualmoral, asatro, naturdyrkan och kristendom. Det ska också finnas ett fokus på att lokalisera de här värderingarna i vårt moderna samhälle och givetvis att ifrågasätta dem. Att läsa bibeltexter är däremot inget annat än trams som inte hör hemma i skolmiljö. Vi ska inte ge kristendomen ”äran” för något som är urgamla hedniska traditioner.

Avskaffa religion som skolämne till att börja med.

Angående det här med kristendomens särställning i undervisningen: varför i helvete ska man ens ha ämnet religion i skolan? Man borde istället ah ämnet livsåskådningar.

En ide jag stöter på ofta ”ute på fältet” är att folk tycker att man ska ”hitta sin tro”, alltså att man ska välja vilken fullkomligt irrationell ide man tycker ”känns rätt”. Att tron är det enda sättet att nå andlighet och harmoni i sitt liv, att det är det enda sättet man kan skaffa sig ett rättesnöre, en moral att leva efter.

Men världen är full av livsåskådningar, olika filosofier kring hur man ska leva som alla kan erbjuda andlighet i någon form. Eller ett rättesnöre, om man så vill. Jag ogillar iden om att religion har någon slags särställning bland andra livsåskådningar som verkligen är fullständigt oberättigad, dels när det gäller innehållet som sådant men också historiskt inflytande. Som om religion vore det enda som påverka människors sätt att tänka.

Kristendomen har påverkat Sverige, men inte mer än asatro eller naturdyrkan (som i mångt och mycket är samma sak), så varför tas det aldrig eller i varje fall mycket sällan upp?

Jag vill se ämnet religion avskaffas och ersättas med ämnet livsåskådningar. Där kommer det givetvis att falla sig naturligt att ta upp de ledande religionerna, men man kommer också ta upp filosofisk synsätt såsom existentialism och säkert också politiska. Då kanske människor förstår att det finns mer att hämta från livsåskådningar än bara troende eller ateist, det finns så mycket att välja och vraka på utan att man för den sakens skulle behöver hänge sig åt någon irrationell dogm, vilket dels skulle leda till att folk skulle göra ett mer upplyst val när det gäller att ”hitta sin tro” och dels att religionens särställning skulle försvagas.

För varför ska något som i princip bara bygger på irrationella antaganden och vidskeplighet och som dessutom leder till så mycket elände få vara viktigare än filosofiska teorier när det gäller vägval i livet? Varför ska religionen få ha patent på att predika vad som är rätt och fel? Ungefär som om irrationalitet vore något fint, något som berättigar en åskådning ett större utrymme.

Den religion har haft inflytande i våran historia får ju automatiskt en särställning, så varför ytterliggare förstärka denna?

Förutom att Björklunds syn på att kristendomen borde ha en specialplats inom religionsundervisningen är helt förkastlig av jämlikhetsskäl så fattar jag inte hans argument om att den borde lyftas fram för att den har haft mycket inflytande.

Om den haft så stor inflytande så märks ju det ändå när man läser svensk historia? Vi behöver väl inte särbehandla kristendomen i religionsundervisningen också, det räcker med att vi berättar hur vårt land har byggts upp med alla faktorer som påverkat oss, alltså även kristendomens intåg.

Jag anser i alla fall att jag har fått ta del av tillräckligt mycket lärdom om kristendomen under min skoltid. Vad som däremot verkligen borde införas i undervisningen är religionskritik. Herregud vad fint det hade varit med lite sköna lektioner om varför religion suger trots allt. Lite föreläsningar om kristendomens brott mot mänskligheten, lite föreläsningar om kopplingen mellan tro och folkmord/terror. Och då kommer man ju liksom per automatik läsa ganska mycket om kristendomen, eftersom det är en religion med ett väldigt blodigt förflutet. Och så får både jag och Jan Björklund som vi vill.

Detta är faktiskt att gå för långt.

Det här är fan att gå för långt. För det första fattar jag inte varför det hållas gudstjänst för de som ska arbeta i regering och riksdag om vi nu är så jävla sekulära? (svaret: för att det är en myt att kyrka och stat är åtskilda i Sverige) Nu kommer det väl vara en massa människor som tycket att det ”trots allt är en del av det svenska kulturarvet med kristendom” men det är för det första inte sant och för det andra inte relevant. Jag hade tyckt att en liten offerritual i typisk asatrosstil hade varit lika malplacerad, det passar sig helt enkelt inte att ägna sig åt religion eller nån slags vidskepelse när man sysslar med politik i ett så kallat sekulärt land.

Om man nu nödvändigtvis ska ha detta ofog så ska det vara just en ritual, inget annat. Partierna får gärna göra vad de kan för att gå emot Sd och minska deras inflytande men man ska inte göra om något som i det ”sekulära” Sverige ska vara en trevlig liten tradition till ytterligare en arena för dem som redan har makten att få sina åsikter lyfta. Då börjar man komma närmre det som verkligen kan räknas som mobbing av ett politiskt parti, det vill säga att hoppa på dem i helt ovidkommande sammanhang där de inte ens yttrar sig. Det är typ som att låta Sd-ledamöter ha speciella ingångar till riksdagen eller speciella mindre bekväma stolar för att vara elak, det passar sig inte i en demokrati.

Göran Hägglund tycker till:

– Det är en skandal. Det var extremt olämpligt att i Storkyrkan, i kungliga familjens närvaro, resa sig upp och gå.

Men åh nej, ett riksdagsparti vanhedrar inte bara kristendomen utan även Sveriges konung genom att agera såhär. Gu vad hemskt! Jag som alltid tyckt att alla politiker ständigt ska visa respekt och vördnad inför konungahuset och kristendomen, som har gjort så mycket gott för vårt land.

– När de lämnade visade de upp sig som de som biskopen pratade om.

Men som om det inte var uppenbart? Inte för att Sd är ett rasistiskt parti, utan för att Eva Brunner talade om demonstrationen mot Sd när hon sa att flera tusen männsikor har samlats för att ”ropa ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor”. Vad jag vet så var det ingen annan demonstration där folk ropade ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor igår kväll, i alla fall ingen som flera tusen deltog i. Att försöka förneka att detta var ett direkt påhopp på Sd är sandlåderesonemang, ungefär som att det fanns en enda människa som inta fattade vad Eva Brunner syftade till.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Det är så himla uppenbart att detta handlar om Sd, och att Eva Brunner tog partipolitisk ställning. Det är under inga omständigheter okej och jag tycker att Jimmie och Co gjorde helt jävla rätt i att resa sig upp och gå. Även om det var inför kungen och allt.

Det är skillnad på att tro och att gå till kyrkan lite när man känner för det.

Jag diskuterade invandring med en polare för några dagar sedan och kom till huruvida starkt religiösa homosexuella kunde tänkas fly från diverse länder där de på grund av att deras religion är den rådande inte kan utleva sin sexualitet. Min tes var att man som starkt troende homosexuell knappast kommer vara villig att erkänna detta varken för sig själv eller andra, medan hon tyckte att man känner sånt oavsett övriga värderingar hos en själv.

Om jag hade trott, alltså verkligen trott, alltså verkligen varit övertygad om att verkligheten förelåg på det sättet att man som utövande homosexuell blir bestraffad för all evighet i livet efter detta och att det dessutom är ett tecken på ren och skär ondska så skulle jag ha stora problem med att erkänna min läggning för mig själv.

I religionsdebbaten finns en tendens att förneka sambandet mellan religion och terrordåd, könsstympning och andra hemskheter. Man påstår att religionen missbrukas av onda människor för att de ska kunna utföra onda handlingar. Problemet här tror jag är att folk inte inser vad det egentligen är att tro. Om man verkligen tror någonting så är man ju per definition övertygad om att det föreligger på ett visst sätt, således så är man som kristen bokstavstrogen övertygad om att man kommer brinna i helvetet om man har begär till sin nästas åsna , då det är det som står i bibeln och det ju är bibeln man tror på.

Vad folk missar är att Koranen eller bibeln för den bokstavstrogne är ett substitut för verkligheten, de tror verkligen att det som står där är hundra procent sant, på samma sätt (om inte mer) som du tror på de senaste forskningsrönen eller att ett plus ett är två. Och i Koranen så står det faktiskt att man ska föra heligt krig mot det som angriper religionen, vilket bland annat kan tolkas som en person som gör en rondellhund föreställande Muhammed, sharialagstiftning säger verkligen att det är rätt att döda den som går från islam till annan religion eller ateism, det står även att den som dör för att skydda islam kommer hamna i himlen med ca 70 oskulder, man får även ta med ca 17 nära vänner/släktingar som man väljer själv(jag är inte exakt säker på antalen, men det var nog där nånstans), jag tror även att koranen uttrycker sig starkt emot homosexualitet men jag vet inte exakt vad den säger.

Det är liksom det som står och om man upphöjer den boken till absolut sanning och den högsta av alla sanningar så kommer det ju automatiskt ur det att man följer det som står där i sitt dagliga liv. Om du faktiskt på allvar tror att du komme brinna i helvetet om du inte bekämpar din homosexualitet så tror jag inte att det spelar någon roll att du ”innerst inne” är det, för helvetet är nog ganska skrämmande, om du faktiskt tror att du och de 17 personer du bryr dig mest om har en säkrad plats i det eviga himmelriket om du spränger world trade center i luften så spelar det nog ingen roll hur skrämmande döden är, du gör det ändå.

Här i Sverige så är religion för många något man plockar upp när det känns bra, man går kanske i kyrkan på söndagar för att få lite andlighet eller hämtar styrka ur bibeln då och då, men man täcker inte sitt hår för att inte väcka begär och man stenar inte homosexuella. Det är ett rimligt och sekulärt förhållningssätt till religion, men då måste man också ha i åtanke att Sverige är ett sekulärt land. Utövande av religion ser inte likadant ut i alla andra länder eller på alla platser ens i Sverige.

Poängen är att religion säkert kan vara ett bra inslag i individers liv om den tillämpas vettigt och med måtta, men om man verkligen tror att världens förhåller sig enligt guds egna ord som står i bibeln eller Koranen eller vilken helig skrift man nu hänger sig till så leder det oundvikligen till att man handlar på sätt som skadar andra människor, speciellt om ett helt samhälle bygger på en helig skrift. Därför så borde man debattera och kritisera religion i högre utsträckning är man gör. Men framförallt borde man ladda ordet ”troende” med vad det faktiskt innebär: att man tillskriver en urgammal text med okänd upphovsman absolut sanningsvärde, att man upphöjer vad som skulle kunna vara vilket pladder som helst till den högsta av alla sanningar. Och då spelar det nog ingen roll om man egentligen vill stoppa kuken i andra mäns rövhål.