Rörande Marcus Birros krönika om gud i den kristna tidningen Dagen så har ju funderat en del och kommit fram till att jag faktiskt tycker att det var himla bra att Birro skrev den. Inte ofta det sker, ska tilläggas. Marcus Birro förklarar hur fel det är när människor omtolkar gud till vad som passar dem för stunden.
Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Gud inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi kristna och troende måste börja stå upp för vilka vi är.
En form av religiositet jag har svårt för är den typen av religiösa som fritt omtolkar läran så att den ska passa perfekt in i hur dem vill att den ska vara. Som lättvindigt ignorerar stora delar av budskapet i de religiösa texterna och liksom plockar de bitar de gillar.
Egentligen har jag inte svårt för detta fenomen i sig, det är när det används som försvar för religion i en större kontext som jag bli upprörd. ”Religion i sig behöver inte vara dåligt, se bara på den här personen som har valt att tolka religionen på det här spännande sättet”, säger man, och tillintetgör på så vis effektivt den kritik som faktiskt behöver riktas mot flera religioners grundsatser. Att vara till exempel kristen måste innebära något mer än att man bara lite diffust tror, då kan man väl lika gärna kalla sig spirituell.
Svenska kyrkan har blivit mindre och mindre extrem genom åren. Detta är inte för att man på sista tiden upptäckt att det som man trodde att bibeln ville ha sagt inte stämde, det beror på att det finns en bred folklig opinion emot de idéer man strukit ur programmet. Bibeln säger alltjämt att homosexuella och otrogna ska straffas, att kvinnor inte ska bli präster, att onani och abort är synd och så vidare. Kyrkan har aldrig varit en hjälp på traven för att liberalisera samhället och tvätta bort unkna kristna värderingar, den har bara, ofta motvilligt, följt efter resten av samhällsutvecklingen. Att tro att kristendomen skulle vara någon slags progressiv kraft i samhället bara för att svenska kyrkan, efter stora påtryckningar, blivit mer liberala är en sammanblandning mellan orsak och verkan. Det är helt enkelt inte så det ligger till.
Så jag tycker att det är himla bra att någon tar upp detta med att kristna borde stå för sin tro för det håller jag verkligen med om. Om fler kristna stod upp för att de tycker att abort är fel för att livet är heligt, att äktenskapet ska vara något mellan man och kvinna, att präster borde vara män och så vidare så tror jag att kristendomen skulle försvagas starkt i samhället. Strunta i tabut! Detta är ju trots allt något som många kristna tror är den allsmäktiga gudens åsikt i frågan.
Sedan finns det väl kristna som inte tror såhär, som har en annan tolkning av läran, men om man är i den situationen så tycker jag att man ska vara mer ärlig med kristendomens arv och att ens egna tolkning bygger på att man har plockat de delar man gillar. Att det visst finns belägg för att som kristen anse att homosexuella inte ska få gifta sig men att man helt enkelt valt att bortse från den biten eftersom man har andra värderingar i frågan som väger tyngre.
Av någon anledning blev jag faktiskt förvånad över denna krönika Jag trodde inte att han var så dum i huvudet, jag trodde inte att han skulle kunna klämma ur sig något såhär pissigt. Men Birro upphör aldrig att förvåna och överträffa sig själv.
