När man diskuterar den så kallade samtyckeslagstiftningen så tycker folk att det skulle vara rättsosäkert, eftersom det innebär en omvänd bevisbörda. Jag förstår inte varför människor tror detta, ingen har väl sagt att den grundläggande rättsprincipen om att man inte ska döma någon om det finns rimligt tvivel om hens skuld magiskt skulle upphävas i och med detta.
Problemet med dagens lagstiftning kring våldtäkt är att personer kan frias i fall som rörande kvinnan med Aspergers. Hon kanske inte har sagt nej rakt ut, men gärningsmannen har inte heller brytt sig om hennes åsikt i frågan. Jag ser det såklart också som problematiskt att hennes diagnos har spelat en så stor roll i avgörandet, men det jag ser som det mest upprörande är att killens beteende i sig inte setts som nog för ett fällande. Jag tycker att kvinnans ”svårtolkade signaler” är helt irrelevanta i det här fallet för även om hon bara varit helt passiv (alltså inte sagt nej och ryggat bort som hon gjorde) så hade jag ändå tyckt att han skulle fällas.
Enligt hennes berättelse vaknar hon av att den kille som bjudit in henne tillsammans med en annan drar upp henne och släpar henne till toaletten. Då har alla andra gått hem. Den andra killen, vi kan kalla honom Max, föser sedan ut den förste från toaletten och låser dörren.
Max försöker få av hennes byxor. Hon försöker ta sig därifrån. Max ryter till att hon ska sluta försöka dra sig undan för att annars kan han bli våldsam. Han får av hennes byxor, trycker henne mot tvättstället och våldtar henne. Hon ber att han ska sluta. Hon kräks i en papperskorg. Sedan minns hon inget förrän hon vaknar upp ensam på toalettgolvet.
Den som är intresserad av sin sexpartners medgivande går inte bara på på det sätt som den här killen har gjort enligt beskrivningen. Han har med all önskvärd tydlighet genom sitt agerande visat att han gett blanka fan i om hon ville eller inte. Han bar henne ju fan upp till toaletten, bara den saken borde vara nog för att förstå att han inte varit särskilt intresserad av hennes känslor och åsikter.
Jag tycker inte att man ska bli dömd för våldtäkt om man har haft skäl att tro att personen i fråga är med på noterna men inte fått ett uttalat ”ja”, det vore orimligt. Däremot fungerar ju sex i regel som så att man faktiskt kan förstå huruvida en person vill eller inte om man vill förstå. Om en person inte under akten eller innan gett något gensvar på ens närmanden, om man själv har stått för alla initiativ och om personen verkar oentusiastisk kan det vara på sin plats att fråga. Om man dessutom tidigare betett sig hotfullt och demonstrerat sitt fysiska överläge har man ännu mer skäl att tro att personen kanske inte är helt positivt inställd. Den som vill veta om en person vill ha sex med en kan under de allra flesta omständigheter lätt ta reda på detta, och om så inte är fallet så ska det såklart räknas som en förmildrande omständighet.
Den här mannen har inte varit intresserad av att veta om offret vill ah sex med honom eller inte. Han har betett sig hotfullt och haft all anledning att tro att hon inte är med på noterna. Såvida han inte har någon slags förståndshandikapp så bör han bli dömd, om inte rätten bedömer att historien som sådan är icke trovärdig. Om inte dagens lagstiftningen räcker för att döma en person som uppenbarligen inte haft någon som helst respekt för sitt offers vilja i frågan så tycker jag att en samtyckeslagstiftning bör införas.
Detta innebär inte att bevisbördan ska vara omvänd. Historien som rätten grundar sitt beslut på ska såklart vederläggas alldeles oavsett, och det tror jag inte att det har funnits delade meningar om. Men om historien som kommer fram ser ut som den gör i det här fallet, då tycker jag att det ska bli en fällande dom.
Jag håller med om att det är ett väldigt svårt område inom juridiken, eftersom det ofta endast ställs två historier mot varandra. Lite påpekande dock:
”Den som är intresserad av sin sexpartners medgivande går inte bara på på det sätt som den här killen har gjort enligt beskrivningen.”
Den beskrivning du citerar är väl i princip Hanne Kjölers tolkning av flickans version i domen? Denna motsägs ju av den tilltalades version. Alltså är det inte klarlagt att detta är vad som har hänt (med reservation för att jag läste domen när den kom och kan ha glömt den rätt rejält).
”Detta innebär inte att bevisbördan ska vara omvänd. Historien som rätten grundar sitt beslut på ska såklart vederläggas alldeles oavsett, och det tror jag inte att det har funnits delade meningar om.”
Som sagt, jag tror det råder delade meningar om detta. Och problemet med att vederlägga en historia om eventuell våldtäkt är ju att det oftast är två personers versioner som står mot varandra, ofta utan några stödbevis. Och då kommer vi in i det ganska ovetenskapliga fältet vad avser att gissa vem som är mest trovärdig. Det är ett träsk helt enkelt.
”Jag tycker inte att man ska bli dömd för våldtäkt om man har haft skäl att tro att personen i fråga är med på noterna men inte fått ett uttalat ”ja”, det vore orimligt.”
Håller med.
”Däremot fungerar ju sex i regel som så att man faktiskt kan förstå huruvida en person vill eller inte om man vill förstå.”
Ofta ja. Men beteendeforskningen och eveolutionspsykologin är väl ganska eniga om att män och kvinnor uppfattar signaler på helt olika sätt, exempelvis att de signaler som kvinnor anser är klart avfärdande uppfattar män mer som neutrala eller positiva. Detta ska inte ses som att jag försöker lägga skuld på kvinnor och att de får skylla sig själva men eftersom vi har ett krav på subjektivt uppsåt hos förövare så kan det vara bra för både lagstiftare och domstolar att känna till sånt här. Och likaså naturligtvis för både män och kvinnor som hamnar i sexuella situationer så är det väldigt lämpligt att känna till att det finns en klar risk att man inte uppfattar situationen på samma sätt. Tydlighet är således att önska.
”Om man dessutom tidigare betett sig hotfullt och demonstrerat sitt fysiska överläge har man ännu mer skäl att tro att personen kanske inte är helt positivt inställd.”
Som ovan, det är inte alls säkert att det som kvinnan uppfattar som hotfullt och fysisk maktdemostration är något medvetet beteende av mannen.
Med det sagt så tycker jag att det i fallet med kvinnan med aspbergers verkar orimligt att hon har hittat på historien. Som hon beskrivs i domen så kan hon inte hantera fysisk kontakt (och då faller ju mannens historia direkt) och hon verkar ha så svåra sociala problem att det verkar orimligt att hon hittat på sin historia. Och om den stämmer så borde naturligvis mannen bli dömd för våldtäkt.
Det ska även påpekas att en våldtäkt objektivt sett är begången så fort någon blir tvingad till sexuella handlingar, dvs. oavsett hur passiv och tyst man än är (och i teorin även om man är aktiv men inte vill). Däremot blir det svårare att bevisa förövarens subjektiva uppsåt ju mindre offret har visat att dessa handlingar inte är önskvärda. Och det är väl den problematiken du vill åt, om jag förstår dig rätt.
Jag har tyvärr inga bra lösningar på problemen och om jag förstår dig rätt så har inte du det heller (men om du har det får du gärna konkritisera dem). Som du säger så är det ju oftast inga problem att förstå vad motparten vill och inte vill och det vore orimligt att kräva ett uttalat eller skriftligt medgivande (eftersom det vore sjukt rättsosäkert). Och problemen uppstår ju när det inte finns något uttalat medgivande och det har skett missförstånd eller struntats i vad motparten vill.
Har svårt att förstå hur man inte kan uppfatta att bära ngn till en toalett som icke hotfullt. Men det åsido: bra invändningar. Du har helt rätt i vad jag vill åt, jag har själv ingen definitiv lösning med ser det som orimligt att han inte blir fälld, förutsatt att rätten anser denna beskrivning av händelseförloppet som sanning.
Fast i det här fallet säger hon ju uttryckligen nej, hon protesterar, säger att han skall sluta och gör aktivt fysiskt motstånd. Så det handlar inte om att det var för vagt, utan snarare om att systemet som vi har uppsatt inte fungerar. Betyder det att vi måste omvända bördan? Nej, utan bara att nej faktiskt skall betyda nej.
Men jag har inte sagt att vi ska omvända bördan. Bara resonerat utifrån fallet och menat att hans beteende borde vara nog för gällande oavsett om hon säger nej eller inte.
Aha, nu har jag missförstått något. Ja, det kan jag nog hålla med om.
”Om inte dagens lagstiftningen räcker för att döma en person som uppenbarligen inte haft någon som helst respekt för sitt offers vilja i frågan så tycker jag att en samtyckeslagstiftning bör införas.”
Om du förutsätter att den historian är den sanna, här ligger ju problemet på bevisbördan.
”Däremot fungerar ju sex i regel som så att man faktiskt kan förstå huruvida en person vill eller inte om man vill förstå.”
Jag håller verkligen inte med. Varit med om åtskilliga tjejer som antingen sagt ”nej” eller sagt något komplicerat som ”jag har endast sex med killar jag är på g med”. Gällande sistnämnda så skojade jag ”jag också, tur att du inte är kille”, hon log och sen hade vi sex. Vi hördes flera ggr efteråt, och dejtade i ca 3 månader.
Det värsta var däremot en tjej som var väldigt sexuellt aggressiv, gned mitt skrev genom jeansen, runkade av mig ett par ggr, men vägrade ta av sig kläderna. Hon tyckte om när jag drog i henne, och jag tror att hon hade någon typ av fetisch, eller var van vid att ha sex på ett visst sätt, men jag ville inte ta risken och sa bara ”nu ger jag upp” och vände mig om.
Några sekunder senare kommer hon tillbaka, skriver något argt om att jag är tråkig och surig och slänger något på mig i mörkret och stormar ut(hennes vän låg i bäddsoffan med min kompis).
Att killar i de här massiva gråzonerna ibland tolkar tjejernas signaler fel eller att tjejerna är otydliga eller ger fel budskap- är en realitet.