Inspiration.

Givetvis finns det en massa saker jag inspireras av, vilket jag berörde även i inlägget om inspirationsbubblan. Jag inspireras av berättelser om folkrörelser, av dissidenter, av politiska brandtal, av medryckande texter, av bra konst och så vidare. Vad jag däremot inte inspireras av är det mesta som har det aktiva syftet att inspirera. Jag tror ni vet vad jag menar: samlingar med bilder på lyckliga och snygga kvinnor som gör ”rätt” saker, som ska få en att tänka: sådär vill jag att mitt liv ska vara och sedan sätta igång med strävan ditåt.

Grejen med detta är att det för det mesta även brukar vara väldigt substanslöst. Det tillkommer liksom ingen ny information utan är bara menat att vara en slags pepp, att få målet att bli ännu mer förhärligat än innan, med baktanken att man då ska vilja mer och därför ha lättare att också klara det. Väldigt mycket av hälsomedia ser ut såhär, det är sällan något nytt som delges utan är samma jävla tjat om att intervallträning är bra, att man måste träna regelbundet, att man ska äta fibrer och så vidare i en loop. Är det någon hälsointresserad person som inte redan vet om allt detta?

Så det jag ville säga var inte att det är fel att låta sin inspireras av saker och ting, men att konceptet med uttalad inspiration inte är särskilt vettigt. Det liknar mer en slags dagdrömmande i min mening, inte något som faktiskt gör det mer troligt att man når sina mål. Mig får det mest bara att må dåligt, känna mindervärdeskomplex och ångest över att mitt liv inte är sådär perfekt.