Jag läste Linus Fremins inlägg om dagens outfit, där han frågade sig vad det gör med ens kroppssyn. Jag fotar ju regelbundet mig själv och mina outfits. Ibland får jag kommentarer om min kropp. Väldigt sällan elaka kommentarer, som tur är.
Det kan stärka mig mycket att läsa att jag är snygg, samtidigt som jag vet att de där bilderna inte alltid representerar verkligheten. Men oavsett hur mycket jag posat och dolt mina mindre smickrande sidor så blir jag upplyft av det. Och det är inte bara när jag får komplimanger jag blir glad, utan också bara av att se bilderna. Om jag har en riktig sunkdag så kan jag kolla på bilder och känna att jag kan vara snygg ändå. Det har fått mig att tagga ner lite på min ångest kring mitt utseende. För alla har en dålig dag ibland men det gäller att inte glömma att man inte alltid ser ut så.
Jag brukar inte redigera mina bilder mer än att ljusa upp och ordna med kontraster och färger. Man kan kanske tro att det skulle påverka mig negativt att känna mig tvungen att ”mixtra” med mitt utseende för att vara snygg, men faktiskt inte! Det ger mig snarare mer ”insikt” i hur det går till när de där perfekta kvinnorna skapas på någon reklambyrå.
Men samtidigt har det haft negativa effekter också. Idag har jag en ganska sund relation till min kropp och mat, men det har inte alltid varit så. Jag har haft ätstörningar och det kan absolut triggas av att man får kommentarer i stil med ”tummen upp för de utstickande höftbenen”. Om man redan är väldigt fixerad vid vikt och mat så kan de trigga ännu mer.
Sen är det såklart tråkigt att tjejer får så mycket uppmärksamhet för just sitt utseende. Men ärligt talat: jag får mer feedback för mina resonemang än för mitt utseende och jag hoppas att det inte är för att jag är ohjälpligt ful. Jag känner inte att det jag skriver ”försvinner” för att jag visar upp mitt utseende, jag känner inte att jag objektifieras eller reduceras till ett ansikte och en kropp.
Innan kände jag att det sänkte mig att vara ytlig, jag gav efter för det som en slags guilty pleasure. Men idag känner jag en viss befrielse i att kunna vara båda delarna. Å enda sidan en klipsk brud, å andra sidan snygg, söt och ibland till och med vacker.
Jag tänker att oavsett vad en än tycker om det så är det framförallt tjejer och kvinnor som får komplimanger för sitt utseende och gör en dagens outfit. Och det ser jag som att det hänger ihop med hur kvinnor värderas – för sin kropp mer än något annat i samhället.
Sen märker jag av detta, än mer kanske jag skulle säga, själv med tanke på vad jag igenom. Jag får komplimanger om mitt utseende på ett sätt som jag inte fick förr. Folk beter sig annorlunda än vad dom skulle ha gjort för flera år sedan.
Ge mig gärna lite mer information om ditt eget fall? Har du gått igenom något särskilt? Personligen känner jag mig i varje fall inte begränsad pga mina dagens outfit.
Jag är transsexuell tjej. Så det är mycket med det. Bland annat att jag märker hur annorlunda folk kan bete sig. Det är inte så att jag blir typ: wow, är folk sådana! Eftersom jag varit medveten om könsnormer och förväntningar sedan en bra tid tillbaka så blir det snarare en bekräftelse på dessa förväntningar.
Jaha, men då förstår jag. Kan tänka mig att det blir en himla intressant observation när man på det sättet går över. Personligen så känner jag mig inte begränsad av detta. Andra gör säkert det och det är synd och ett reellt problem. Men jag mår bättre i stunden av att få vara fin, visa upp mig och så vidare. Det tror jag män gör också, men inte i samma grad kanske.
Tänka och tänka. 🙂
Förresten fattar jag inte att din snubbe finner sig i ditt svansande här. ”Dagens outfit” hit och dit. Men att ”den svenske mannen” är femininiserad vet vi ju vid det här laget.
Äh, till och med du har ju erkänt att jag har mina stunder. Jag tänker kanske inte som du, men jag tänker, det kan du omöjligt komma ifrån.
Min ”snubbe” är som tur är med intresserad av hur jag är med honom än hur jag är här.
”Tänker” syftade generellt på VAD som ”tänks” i samband med modestruttande.