Vissa tycker att ”är skatt stöld” är en fullt rimligt frågeställning. Nåja, det tyckte jag också en gång i tiden så jag ska inte raljera, däremot så vill jag dela med mig om mina tankar kring ämnet. För det första så finns det en mängd praktiska komplikationer med att betrakta skatt som stöld, det är helt enkelt sjukt svårt att bygga ett rimligt samhälle utifrån den premissen. Detta var det argument jag alltid tog till när jag övergav nyliberalismen, man jag tyckte fortfarande att det var ett rimligt argument rent filosofiskt.
Såhär tänker de flesta nyliberaler jag diskuterat äganderätt med: äganderätten är oinskränkbar eftersom den kommer från ditt arbete, och du har själv rätt att förfoga över frukterna av din kropp, alltså ditt arbete. Även vid arv är äganderätten oinskränkbar eftersom det då handlar om den du ärver avs rätt att göra som hen vill med sin egendom och så vidare.
Men för typ fyra månader sedan så fattade jag hur det inte går ihop ens filosofiskt, eller snarare hur jag kan försvara min ståndpunkt filosofiskt. Nämligen såhär: nästan alla rikedomar härstammar på ett eller annat sätt ur naturen. Eller inte nästan alla, alla. Kan faktiskt inte komma på ett enda exempel där det inte kan härledas. Till exempel om din släkt blivit rik som fan på att den lyckades exploatera den bästa marken eller lagt beslag på naturresurser och om du sedan använt dessa pengar för att skaffa dig en utbildning så att du nu kan tjäna pengar enbart på intellektuell egendom så härstammar den ställningen fortfarande från naturresurser. Vidare så förstör många företag miljön vilket också är ett slags exploaterande av naturen.
Det finns absolut inget sätt att filosofiskt försvara oinskränkbar rätt till jorden. Äganderätten är i detta avseende väldigt praktisk, men denna ide om att den skulle vara oinskränkbar köper jag inte. Jag tycker absolut att människor ska ha rätt till frukterna av sitt arbete, men sällan handlar det om frukterna av endast arbete utan även om rikedomar som funnits i samhället eller i familjen som stammar från naturen.
Sedan kan man diskutera vad som ska beskattas, i vilken grad och vad skatten ska användas till. Jag tycker att man ska beskatta exploatering av naturresurser bra mycket mer och lönearbete mindre. Ju mindre förfining och arbete det ligger bakom en produkt desto mer av dess värde ligger i det som tagits direkt från naturen, och desto mer av vinsten ska tillfalla det allmänna. Om man förgiftar miljön med sin produktion så tycker jag att även det ska beskattas. Däremot produkter vars värde framförallt kommer från arbetet bakom, såsom en bok där en väldigt liten del är materialvärdet och en stor del är det värde som författare, designer och så vidare har tillfört tycker jag ska beskattas mindre.
Det var väldigt skönt när jag kom fram till det här för det betyder att jag helt kan lämna nyliberalismen bakom mig. Den oinskränkbara äganderätten håller helt enkelt inte som resonemang för mig, och nu vet jag varför.
För mig har beskattandet alltid varit glasklart, det är en del av Det Sociala Kontraktet helt enkelt. Hur mycket och vad som ska beskattas kan man ju som medborgare påverka via röstning.
Sen kan man ju förvisso föra en diskussion kring Rousseau’s traktat och andra filosofiska tankegångar kring det sociala kontraktet, dess existens och huruvida detta är en naturlag eller ej.
När folk påstår att skatt är stöld tenderar de att glömma såna där saker som sjukvård, vägar, offentliga parker, bibliotek, och inte minst all gratis utbildning de har fått som i de allra flesta fall är en förutsättning för att de ens har det där jobbet som ger dem lön som blir beskattat.