Detta överflöd på ”inspiration” som presenteras är så tröttande. Det är ändå hemskt sällan jag faktiskt känner mig på riktigt, konstruktivt, inspirerad av saker som ska föreställa inspirerande.
Inspiration i min mening: känsla som får en att uträtta något. Jag brukar inte bara sitta och känna mig ”inspirerad” utan att få något gjort. Då är man väl snarare inbilsk.
Jag undrar verkligen om detta eviga inspirationstjat verkligen är konstruktivt för någon. Är det inte snarare så att vi jämte en utveckling där allt fler hamnar i situationer där de omöjligen kan göra så kallad karriär också har ett högre fetischerande av allt sådant?
Äsch, ska man få inspiration behöver man typ vara en bipolär konstnär. Hårt arbete och vilja is the shit.
”Inspirationen är en borgerlig myt. Kavla upp ärmarna och jobba hårt.”
– Typ Jan Guillou eller något