Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Alla dessa självgoda företag.

Kollade runt på platsbanken lite i sökandet efter extrajobb och hittade följande tjänst som ”ambassadör” (säljare) för Nespresso. Det rör sig alltså om en timanställning som eventsäljare av varor i varuhus. Tjänstens beskrivs såsom följer:

Du som ambassadör kommer att representera och sälja Nespressos produkter genom att förmedla de värden som varumärket står för, bland annat högsta kvalitet, och därigenom inspirera potentiella kunder.

Den här typen av beskrivningar fascinerar mig. Dessa företag, hur kan de gå omkring med denna hela absurda självbild. Det handlar liksom om att sälja kaffe, inte något jävla missionsarbete.

Det värsta är ju att man som arbetssökande måste spela med i detta perversa spel. Bekräfta dessa företags självbild och liksom snacka sig varm för att man brinner så sjukt mycket för att representera de ”värden” som ett företag som säljer fan kaffe står för.

Jag ska ju börja plugga nu så jag slipper denna skit, och när jag vill jobba så har jag alltid möjlighet till pedagogiskt arbete. Men fan vad synd jag tycker om alla er därute som söker dessa jobb och som sitter och plöjer dessa självgoda företagsbeskrivningar, skriver rövslickande personliga brev och så vidare.

23 kommentarer till Alla dessa självgoda företag.

  • Carro skriver:

    Word på den. Ett jobb får under inga omständigheter bara vara ett jobb längre. Har jobbat på ett ställe (ett multinationellt företag) där företagskulturen sagt att en ska älska varumärket, annars har en inte där att göra. Att kräva detta oavsett befattning visar enligt mig på en sjuk kultur på ett företag, där intern kritik indirekt tystas ned.

  • Jag blir tokig på arbetsgivare som verkar ta sig själva på så otroligt stort allvar jag med. Vet inte hur många gånger man läser om de mest simpla jobb som vem som helst hade gjort och lära sig på ett par dar och så ”Vi söker nån för ett vikariat på deltid 20 % ett par månader, du ska ha 5 års erfarenhet, sjukt mycket utbildning och vara allmänt fantastiskt!”. Precis som att en person med de meriterna de kräver inte hade haft ett heltidsjobb tillsvidare.

  • Lisa skriver:

    T.om. när jag sökte jobb som städare höll de på sådär. Man kunde inte bara säga att man behövde jobbet och att man skulle dyka upp i tid varje dag och göra bra ifrån sig. Man var tvungen att försöka övertyga chefen att man drömt hela livet om att få städa toaletter, man såg det som en karriär, det defenierade en som person att göra andras toaletter renare…. Så jag vet inte om det ENBART handlar om produktdyrkan. Snarare kan jag tänka mig att om de letar efter en säljare letar de efter någon som är bra på bullshit, så bäst att lägga ut en bullshit-annonst för att locka bullshit-blugor till bullshit-skiten liksom.

  • Hanna skriver:

    Jag stör mig på när de skriver att de kan erbjuda den som söker arbete saker i annonserna, typ ”coaching” är jättevanligt exempel på vad de kan ”erbjuda” den arbetssökande. Man bara: ”Åh, ni kommer att förklara mina arbetsuppgifter för mig och säga till mig när jag gör helt åt helvetet fel, gu’ vad snällt!”

  • dean skriver:

    Jag skattar mig lycklig för att jag har jobb nu och slipper den här skiten. Jag har ju varit där. Helt sjukt. Som någon skriver – ingenting får vara jobb längre, inte ens städjobb. Fatta balansgången mellan att låta sarkastisk eller att låta engagerad när man skriver varför man vill jobba med att städa. Fy fan (och jag svär inte ofta)!
    Jag tänker ibland att arbetssökande är typ det tuffaste jobbet som finns. Oändliga krumbukter och självutplånande förljugna personbeskrivningar för att få en sketen plats att gå till om dagarna och en liten struntsumma som gör att man kan betala hyra och mat. Ändå får man inget. Är det konstigt om folk hellre väljer att vara ”lata soffliggare” än att varje dag stiga upp i ottan och genomlida denna skit plus patetiska kurser på af som går ut på att traggla massa trams man redan vet om, typ att man inte ska använda mejladressen sexy_bitch när man söker jobb eller att det är viktigt att komma i tid till arbetet (den dag man kanske om man har tur får ett sådant). Hej då, självkänslan!

  • Micke C skriver:

    Håller med, bättre om de anställer någon som tycker att det kaffet smakar skit och som inte inser att man är företagets ansikte utåt. De lär ju sälja som smör i solsken då.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Nå, det finns ju såklart mer än dessa två ytterligheter, vilket du vet lika väl som jag.

      • Micke C skriver:

        Visst finns det, men då du drar det till ena ytterligheten drog jag det till den andra för att visa en poäng.
        Dessutom skulle jag nog säga att du är väldig fel ute med vad just detta jobb innebär, det är inte att stå bakom en disk och sälja kaffe, det är till största del just missionsarbete som beskrivs, att visa upp varorna och inspirera potentiella kunder vid event, inte sälja enstaka förpackningar.
        Visst är det en fördel om du är frälst på det kaffet, men tror nog att om man är ärlig i sina åsikter om kaffet och kan tala väl (missionera) för det på ett trovärdigt sätt kan man få tjänsten

        • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

          Säkert, men jag tycker fortfarande att presentationen är pretentiös. De kommer troligen inte hitta ngn som är så passioneradpå riktigt, det är bara ett spel för gallerierna.

          • Marlene skriver:

            Oavsett jobb så måste man vara ”ansiktet utåt”. Man måste visa sig från sin bästa sida alltid. Det är detta företagen vill se när man söker jobben och därav själva annonsens utformning. Varumärket är företagets image och detta måste alltid vara främst. Tänkte som er innan men efter att ha gått på affärshögskolan och jobbar som Nespresso Ambassadör så vet jag hur viktigt det är.

              • Micke C skriver:

                Fast nu är det inte så, man måste inte tillbe varumärket, det är bara något som du fått för dig. Ja, du måste kunna stå för varumärket, vara positiv och tala för det.
                Har du inte en positiv inställning till företaget eller varumärket (inte detsamma som frälst) är du nog inte lämplig.
                Ett exempel, då jag blivit magsjuk varenda gång jag ätit på Max är jag väldigt negativ till det varumärket, tror du att jag skulle kunna fungera som informatör för Max? Självklart inte och ja, Max må ha god mat, men de har varit orsak till magsjuka varje gång jag ätit på Max, jag går hellre hungrig än äter där igen!
                De som arbetar som informatörer för Max, tror du att de tillber och är frälsta på Max? Det tror inte jag, men de är garanterat positiva till företaget.

                Är man övertygad om att något är fel så är det lätt att hitta ”fel” även om felet bara är ens egna tolkning som inte har något med verkligheten att göra.

                • mondolane skriver:

                  Jag håller inte med att man måste ha en positiv syn på ett företag för att arbeta där. Jag har sökt jobb på många företag som jag tycker mycket illa om, man måste ju ha ett jobb. Jag förstår inte hur ens personliga åsikt om företaget spelar in alls, så länge man gör sitt jobb, är professionell och inte säger allt som flyger förbi ens hjärna.

                  • Micke C skriver:

                    Jag tror inte att du kan göra ett bra jobb som informatör för ett företag som du tycker mycket illa om. Att kunna arbeta för ett företag man tycker illa om är en sak, där håller jag med dig, att göra det som företagets ansikte utåt kräver lite mer.
                    Om personen är bra nog är det inget problem att ha någon som föraktar företaget innanför väggarna, men om den får tjänsten som företagets ansikte utåt är det min bestämda uppfattning att det är en misslyckad rekrytering (företagets problem, inte den anställdes).

                    • mondolane skriver:

                      Jag håller inte med. Så länge man är professionell och gör alla sina arbetsuppgifter tillfredsställande kan man tycka vad man vill om företaget, oavsett vilken post man har. Jag tror absolut man kan göra ett bra jobb som informatör även om man tycker illa om företaget man informerar om. Faktum är att jag tror att ju mer man lär sig om ett företag, desto mindre kommer man att tycka om det.

  • Lars G skriver:

    Företagen är i praktiken tvungna att sänka sina [helt orimliga] krav på vilka de kan tänka sig att anställa.
    Det mest uppenbara resursslöseriet är ju alla duktiga Ahmeds, Alis och Fatumes där ute som har samma chans som en snöboll i helvetet att komma till en anställningsintervju.
    Men det finns också en åldersdiskriminering där Ragnar och Maj-Britt är lika chanslösa.

    I anknytning till ämnet vill jag nämna Barbara Ehrenreichs kritik mot tvångsglädjeskulturen:

    http://www.youtube.com/watch?v=u5um8QWWRvo

    Mer om Barbara E:

    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/barbara-ehrenreich-gilla-laget-hur-allt-gick-at-helvete-med-positivt-tankande

    http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/optimismens-falska-profeter

    http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/barbara-ehrenreich-synar-positivt-helvete

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv