Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Alla försök att hitta en ”ny manlighet” är per definition antifeministiska, eftersom ”manligheten” är ett patriarkalt projekt.

B-N_CetCcAAtYouEfter att ha läst den så kallade ”kritiska” mansforskningen så har jag funderat en massa på ”mansrollen” och ”maskulinitet”.

En grej som går som en råd tråd genom dels den här boken, men också andra former av ”kritik” mot maskulinitet är att det finns ett fokus på att mäns ska kunna vara män, eller hitta alternativa sätt att göra maskulinitet på som det ofta uttrycks. Helt enkelt att män ska kunna bibehålla sin ”manlighet”, men göra det på ett sätt som anses mindre ”problematiskt” i en nutida kontext.

Till exempel kan det handla om att män ska ta sig in på kvinnliga domäner på ett ”manligt” sätt. De ska kanske lära sig att laga mat eller ta hand om barn eller whatever. Detta för att sälja in idén om den ”jämställda” mannen som ”hjälper” kvinnan i hemmet och tar sitt ansvar samtidigt som han fortsätter vara ”man”.

Men vad är det egentligen för ”maskulinitet” som ska bevaras, vad innebära det? Jag tänker att det handlar om att bevara sin status som man, som överordnad kvinnor, och sin makt och kontroll över kvinnor och barn. Det är detta det innebär att vara man i ett patriarkat, det handlar i slutänden om makt.

”Manligt” och ”kvinnlig” är ingenting som flyter omkring fritt i rymden, utan det är bundet till makt. Om det inte var för att vi levde i ett samhälle som är uppdelat kring kön och ger oss olika positioner på grund av kön så skulle vi inte vara så måna om att framställa oss som könade individer. Om det inte var för att ”manlighet” innebär makt och status så skulle män inte tycka att det var så jävla viktigt, helt enkelt.

För en hör ju inte samma snack om ”en ny kvinnlighet” och liknande. Det anses inte på samma sätt åtråvärt att vara just ”kvinnlig” eller ”feminin” för kvinnor. Varför? För att denna position ju är underordnad den manliga. När män pratar om nya sätt att göra maskulinitet pratar de om nya sätt att anskaffa, förvalta och legitimera sin makt. En slags omgruppering och nylansering av patriarkalt förtryck!

Män generellt är väldigt ängsliga när det kommer till just manlighet. De vill väldigt gärna prata om vad det innebär att vara man. Jag tänker att detta handlar om att de upplever ett behov av att legitimera sin överordnade position för både sig själva och omvärlden. Vad är det som är så himla bra med män som gör att de förtjänar att sitter på social och ekonomisk makt över kvinnor? Givetvis leder detta till navelskåderi, eftersom det inte finns något som berättigar mäns överordnade position. En letar helt enkelt efter något som inte existerar, och då är det inte konstigt att en känner sig tvungen att leta igen och igen och igen.

Alla försök att hitta en ”ny manlighet” är per definition antifeministiska, eftersom ”manligheten” är ett patriarkalt projekt. Om det inte var för patriarkatet hade ”manligheten” inte varit någonting som behövde förstärkas och legitimeras. Att typ odla skägg hade inte setts som ett manlighetsprojekt, utan bara varit ett i mängden av sätt en kan bry sig om sitt utseende på och så vidare. Det hade inte funnits något behov för olika män att stå i en ring och komma i kontakt med sin inre grottmänniska, för de hade inte varit så jävla fixerade vid att legitimera sin totalt oberättigade makt i samhället.

4 kommentarer till Alla försök att hitta en ”ny manlighet” är per definition antifeministiska, eftersom ”manligheten” är ett patriarkalt projekt.

  • Lisa skriver:

    Håller med dig i mycket, men vad ska vi göra med våra könshormoner? Söker transpersoner bara över- eller underordning, eller är könsidentitet något ofrånkomligt som går utanför sociala maktstrukturer och inget man väljer fritt ur en godispåse? ”Man” är ju en livsnödvändig identitet för många människor och inget man kan avsäga sig. Jag ser positivt på försök att skapa en manlighet som inte bygger på överordning över kvinnor utan där femininitet i stället kan omfamnas.

    • Fanny skriver:

      Anser inte att könshormoner är samma sak som de socialt konstruerade könen kvinna och man. Om en vill ändra sin kropp ska en såklart gör det, det är inte samma sak som att söka en ”ny manlighet”.

  • maria skriver:

    Jag tycker också vi borde skippa könandet. MEN jag tänker att det går att säga att allt en kvinna gör är kvinnligt och allt en man gör är manligt bara i egenskap av att det är en kvinna/man som gör det. På så sätt finns det utifrån könet inga begränsningar för vad vi kan göra eller vara. Jag ser det som ett sätt att vända på det hela.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv