Alla har fördomar, men alla klamrar sig inte fast vid dem med näbbar och klor.

Nu är ju detta inte menat som en personlig kritik för det var ju inte så det menades i sammanhanget, men denna mening hos bloggkommentatorerna fick mig att tänka på en sak:

Alla har fördomar, det går inte att komma ifrån. Det måste väl ha att göra med att vår kunskapsinlärning är erfarenhetsbaserad. Brukar något fungera på ett visst sätt så förutsätter vi gärna att det finns ett samband, och så drar vi ibland felaktiga slutsatser.

Det stämmer absolut att alla har fördomar. Det vore ju bara fånigt att förneka det, ingen människa är fördomsfri. Ingen! Vad som däremot stör mig sjukt mycket är folk som säger så för att försvara sina fördomar. För även om alla har fördomar så gör det inte fördomar till något positivt. Inte alls.

Det viktiga är inte att vara en fördomsfri människa. Det viktiga är att kunna identifiera sina fördomar och att vara självkritisk. Att kunna sa att ”detta är en fördom” och sedan revidera det. För att man har fördomar är en självklarhet, men människor som håller kvar vid sina fördomar fast de blir motbevisade eller ifrågasatta det är en helt annan sak.

Då handlar det inte längre om att man i ett grundläggande skede har fördomar utan om att man vägrar revidera sig världsbild. Och det är den inställningen som är ett problem. Det där att klamra sig fast vid sin uppfattning av världen med näbbar och klor och försvara det med att ”alla har fördomar”.

2 reaktioner till “Alla har fördomar, men alla klamrar sig inte fast vid dem med näbbar och klor.”

  1. Satt på en middag för några veckor sedan när nån började berätta om en artikel: En forskare/filosof som gjort ett experiment och med råttor och människor. Både råttor och människor fick lära sig att trycka på en knapp för att få mat (klassiskt ^^). Grejjen var att efter ett tag kom det bara mat ibland mär de tryckte på knappen, det kom mat på andra sätt utan att nån tryckt på knappen över huvud taget och efter ett tag kom det aldig mat oavsett hur många gånger man tryckte på knappen. Gissa vad som hände. Råttorna förkastade sin hypotes väldigt fort och slutaed trycka på knappen medans människorna stod kvar där i all evinnerlig tid och bara tryckte och tryckte och tryckte…

    Slutsatsern var att människor har otroligt svårt att förkasta sina hypoteser och att man kan applicera det här på allt från att ha en ”turtröja”, till fördomar och religion. Ska försöka ta reda på vad artikeln hette =)

    1. Intressant! Kan verkligen tänka mig att människors behov av att skapa sammanhang i saker och ting leder till sådant. Tror inte råttor har det behovet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *