Alternativet till positivt tänkande behöver inte vara negativt tänkande.

Som hängiven bitterfitta skulle jag säkert ha ett och annat att lära av att tänka positivt. Däremot är jag i grunden skeptiskt till hela ”tänk positivt”-grejen. Jag tycker att dess representanter ofta är onyanserade och ser det som en pervers förlängning av individualismen, som ju är borgerlighetens mest lyckade reklam.

Vad jag tycker att folk helt missar när man snackar om positivt tänkande är att alternativet inte behöver vara negativt tänkande, som många verkar utgå från. Mia Törnblom målar till exempel alltid upp bilden av en jävligt sur och bitter person när det positiva tänkandets fördelar ska förklaras. Men inte fan är alla som inte är lika glättiga som Mia Törnblom sura deppmonster.

Men när man snackar om positivt tänkande så är det många som vill få det att framstå som om alternativet är att se världen svart. Själv föredrar jag lite sådär grådaskigt. Lite lagom. Helt enkelt vanlig enkel realism. Att se både möjligheter och problem. Att kunna analysera världen utan att se den genom negativa eller positiva ögon.

Det är dit jag strävar. Jag vill se problemen men också kunna se lösningarna.

En kommentar till “Alternativet till positivt tänkande behöver inte vara negativt tänkande.”

  1. Jag brukar kalla mig för optimistisk realist. Jag försöker ha en positiv inställning & se möjligheterna även där det är jävligt mörkt, men jag är inte sämre än att jag förstår att verkligheten är att ta hänsyn till & att det finns saker som är väl värda att deppa över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *