Nästa ämne i min bloggutmaning är äktenskap som jag också tycker kan handla om evig kärlek.
Även om det där med att lova varandra evig kärlek har luckrats upp lite på sista tiden så är ändå äktenskapet en slags manifestation för en plan om att leva tillsammans. Få gifter sig med intentionen att sedan skiljas. Ändå är det en otroligt stor del av de personer som ingår äktenskap som sedan bryter det.
Äktenskapet har stötts och blötts i samhällsdebatten. Å ena sidan har det talats om att det blivit trendigt att gifta sig, å andra sidan har äktenskapet kritiserats i böcker som ”happy happy”.
Jag kommer nog skriva om drömmen om livslång kärlek. Är det ens en rimlig förväntan? Kan man hitta ”den rätta”, och vad är i så fall premisserna?
Andra frågeställningar jag finner intressanta är hur äktenskapet fungerar tillsammans med feminism och normbrytande. Är det motsägelsefullt att vilja bryta normer och samtidigt lova någon annan evig kärlek? Är äktenskapet på det stora hela något sunt, eller borde det ifrågasättas mer? Eller har vi rentav kritiserat äktenskapet för mycket? Borde vi i högre grad erkänna behovet av det?
Och om vi gör det; hur ska vi få äktenskapet att fungera? Är det så att vi ger upp för lätt, är för bekväma? Eller har vi blivit så fixerade vid tanken på individualism att vi inte erkänner behovet av andra människor? Hur ska man göra för att få stopp på otroheten och skilsmässorna? Eller ska vi bara låta allt rulla på som det gör?
Fundera och skriv. Jag publicerar nog min text imorgon.
Tusan! Nu ångrar jag att jag redan skrivit mitt, fick massor av tankar nu ju.
Men jag står fast vid mitt inlägg, det är ju mina erfarenheter och första tankar.
Man kan ju alltid skriva mer, eller lägga till =)
http://www.onewaycommunication.co/?p=1810
Lite av varje samt mitt eget bröllop.
Bloggade om det förut: http://fumikofem.wordpress.com/2011/11/26/mina-tankar-om-aktenskap/
Jag är gift med en man och vi har ett barn – på ytan så stereotypt det kan bli! Men vi började som KKs och är fortfarande väldigt kravlösa i vår relation till varandra. Han betyder mycket för mig och jag tror att jag alltid kommer att vilja ha honom i mitt liv, om inte annat så vill jag ha en bra relation till mitt barns pappa. Men HUR relationen kommer se ut i framtiden vet vi inte och vi lämnar öppet för förändringar. Vi resonerar som så att vi hellre bara låter relationen utvecklas som det känns bra för oss, åt vilket håll det nu är. Hellre det än att traggla och försöka ”hålla ihop relationen” om den går dåligt – det kan ju bara sluta i tårdrypande och dramatisk skilsmässa med krossade luftslott. Hellre inga luftslott. Vi gifte oss för att vi har ett stort utbyte av varandra på många plan och vill ha en ganska avancerad tillvaro där vi båda behöver hjälp av någon vi litar på för att kunna följa våra drömmar. Jag vill t.e.x. göra karriär men inte ha vårt barn på dagis, så min man tar tjänstledigt nästa år. Det ger honom möjlighet att vara hemma och slippa försörjarrollen och det ger mig möjlighet att axla den. Vårt äktenskap har ingenting med några löften om evig kärlek att göra. Vi har inte heller lovat varandra någon exklusiv rätt till varandra eller ens definierat var ”gränsen för otrohet” går. Vi tar det som det kommer, pratar mycket om relationer i allmänhet och fokuserar på att ha härliga liv 🙂