Vet ni vad jag är trött på att höra och läsa? Jo den där jävla svadan om att skandalbloggerskor och BigBrother-deltagare aldrig kommer kunna få jobb efteråt. Kan folk snälla sluta ange arbetsmarknaden som det primära skälet till att inte ställa upp på sådan skit? Jag kan tänka ut 100 mycket bättre anledningar till att inte ställa upp på att under konstant övervakning och direktsändning ägna 100 dagar i ett hus utan något att göra med ett upplägg som är noga uttänkt för att jag ska hamna i konflikt med mina medboende samt olika ”tävlingar” och ”uppdrag” som går ut på att förnedra sig själv. På samma sätt kan jag komma på många bättre skäl till att inte driva en skandalblogg än att chefen på något bemanningsföretag tycker att det visar på dålig karaktär.
Men att det eventuellt skulle kunna vara jävligt skadligt för ens psyke att ägna sig åt sådant är det ingen som talar om, det viktiga är att man eventuellt inte kommer anses vara anställningsbar efteråt. Anställningsbar är fan det nya knullbar. Vad man än gör så ska ens framtida chefs åsikter om det tas med i beräkningen.
Snälla samhället, kan jag bara få vara människa först och främst och inte något jävla arbetsboskap som ska planera varje steg i mitt liv utefter vad någon som eventuellt kan tänkas köpa mitt arbete i framtiden kan tänkas tycka om det hela. Jag tycker inte att någon ska tänka i sådana termer när de bestämmer vilka dokusåpor de ska delta i.