Jag fick denna fråga på mejlen:
Men min fråga är om du har några handfasta råd på hur jag kan bemöta (främst kvinnliga tyvärr) bekanta och vänner som inte vill kalla sig för feminister, utan snarare ”jämställdister” för att dom tycker att ordet feminism fokuserar på femininitet bla bla osv osv. Denna debatt med vänner är så otroligt frustrerande!
Jag har märkt att folk ofta försöker tackla detta problem genom att börja snacka om att ”om du är för jämställdhet så är du feminist” och liknande. Jag tycker det är en ganska problematisk retorik. För mig handlar feminism inte bara om att en vill att könen ska vara jämställda, utan det handlar om att en vet att det finns ett patriarkat. Om en inte vet att det finns ett patriarkat kan en vara för jämställdhet hur mycket som helst, det kommer ändå inte att bli feminism.
Problemet med jämställdisternas ideologi är således inte deras utopi, utan deras verklighetsbeskrivning. Detta gör inte saken mindre angelägen, verklighetsbeskrivningen är enligt mig huvuddelen i en ideologi. Utan en rimlig verklighetsbeskrivning kan en ha hur fina åsikter som helst, det blir ändå inte bra eftersom det blir omöjligt att applicera dem på någon slags politisk verklighet, alltså: de blir inte politik.
Så jag föreslår att en hanterar detta problem genom att lyfta fram en feministisk beskrivning av verkligheten, alltså genom att förklara att det finns ett patriarkat och hur det fungerar. Det är detta de ska ta ställning till för att komma fram till om de är feminister eller inte.
En kan till exempel fråga dem vad de tycker är problemen med ojämställdhet som samhället ser ut idag och sedan fråga vad de tänker sig att det beror på. Ofta är de exempel folk kommer på på mansdiskriminering i själva verket ett direkt resultat av kvinnoförtryck, som till exempel det där med att män oftare förlorar vårdnadstvister, som såklart helt är ett resultat av att kvinnor är mer med sina barn och anses mer kapabla att ta hand om barn, något som såklart är en viktig del i att hålla kvinnor i hemmet och borta från offentligheten.
Sedan kan det ju vara så att det inte går in, och det är ju tråkigt. Däremot tror jag inte att en kan lösa problemet genom att säga att ”feminism handlar om alla rättigheter” eller liknande, för det tycker jag inte riktigt att det gör. Visst, mäns problem är en del av patriarkatet och måste lösas, men feminism handlar fortfarande om kvinnoförtryck. Att försöka få det att framstå som något annat för att fler ska kalla sig feminister tror jag på sikt är destruktivt för feminismen, eftersom det blir jävligt urvattnande. Om dessa människor nu vill jobba emot sexism utan att ha en feministisk världsbild så är väl det också något positivt, eftersom alla kamper emot begränsningar och förtryck är bra, men det är inte feminism och ska således inte heller kallas feminism.
Ja! Bra! Har också känt att det inte riktigt känns bra, det där ”om du är för jämställdhet är du för feminism” som folk kör med. En ideologi vinner inte på att bli totalt urvattnad. Då blir det ju ingen poäng med det längre, om ALLT är feminism helt plötsligt.
I had issues with this topic as well until I started reading this blog and over time learned that feminism is not about equality for both sexes but rather feminism is about ensuring that women gain equality (i.e. feminism is about women) and that for that to happen the patriarch needs to be taken down. The fight for general ”jämställhet” for all genders (however many that ends up being) must be taken elsewhere and not within feminism.
At first I found this difficult to assimilate within my thoughts but over some time it made sense to me. One can work toward general equality elsewhere and for women thru feminism. Mostly that work will overlap and reinforce (perhaps not always though).
Tack för det här inlägget! Jag är själv en av dem som ofta säger att om en är för jämställdhet så borde en vara feminist, just för att jag aldrig riktigt reflekterat över det du skriver nu. Precis som du förklarar nu känns det som självklart att om en inte har en klar bild av patriarkatet så är det såklart svårt att kunna stå för feminism. Jag tycker samtidigt att de manliga problemen inte ska tas bort, som du skriver, och att feminism inte enbart ska stå för kvinnors kamp, utan kampen att komma ifrån det patriarkala samhället som även det påverkar män. Jag har däremot sagt själv i flera diskussioner just det om vårdnadstvister. Visst, det är ett problem för män, men det problemet kommer ju ur patriarkatet och synen på kvinnan som lämplig att ta hand om barnen, och männen som borta från hemmet. Det är ju män som hur länge som helst själva satt dessa regler som män idag blir lidande av.
Tack för att du än en gång styrde mig och mina egna formuleringar i rätt riktning. Älskar verkligen att du gång på gång förtydligar vad jag tycker och hjälper mig att uttrycka mig bättre i diskussioner! <3