Det här med falskhet. Man tänker att människor växer ifrån falskheten när de blir äldre, vilket för det mesta stämmer, men ibland stämmer det inte. Vad som däremot är så annorlunda, det är jag själv. Jag bryr mig inte längre, blir inte upprörd eller sur, känner inte att jag behöver delta eller ta avstånd från personer som är falska. De bara finns, och det är synd för dem.
Jag kommer ihåg hur otroligt upprörd man blev över falskhet när man var liten. Jag tyckte verkligen att det var en synd att snacka skit. Men nu känner jag bara att ja, sådär är folk och det är inget konstigt med det. Lite tråkigt kanske, men inget jag tycker är jobbigt eller upplever som ett hot.
Det är så skönt när man slipper vara på sin vakt hela tiden. Inte för att alla omkring en vill en väl, utan för att det helt enkelt inte känns så jävla jobbigt om någon skulle snacka skit eller tycka att min tröja är ful fast de sa att den var snygg. Det är liksom okej.
Precis. Man får högre självförtroende och kan stå över allt det där.
mmmmmmman måste påminna sig om sånt här ibland.
Jag tycker det gör lika ont nu att bli sviken av någon man trodde man kunde lita på. Att säga att någons tröja är ful är ingen big deal, men det finns ju värre former av falskhet som är lite mer nämnvärda.
Ja, absolut. Dock att jag inte varit med om det på sista tiden.