Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att inte vilja ha sex.

Jag har tänkt en del på det här med sex på sista tiden. Jag tycker sex är fruktansvärt jobbigt, speciellt med män. Det liksom kräver väldigt mycket av mig. Jag måste vara på min vakt för att inte vara med om något jag tycker är obehagligt och vara beredd att ”säga ifrån” om någon gör något fel. Sedan ska en ju också ”ta initiativ” och det tycker jag är svårt eftersom jag sällan känner att jag får utrymme att göra det, inte heller vet jag vad jag ska ta initiativ till. Jag har ingen aning om vad jag vill göra och blir dessutom nervös eftersom jag inte har någon aning om vad den andra parten vill heller. TÄNK OM DET BLIR PINSAMT!!!!

Jag tänker att jag gärna vill ha närhet, men jag tror inte att det där med sex är min grej, i alla fall inte just nu. Det handlar inte riktigt om avsaknad av lust utan att försöka göra något en aldrig någonsin gjort på sina egna villkor på sina egna villkor, och inse hur svårt det är. Att inse att jag faktiskt inte vet hur jag vill ha sex, utan att det alltid är något som pådyvlats mig utifrån i väldigt hög utsträckning snarare än något jag fått upptäcka själv. Det är såklart en stor sorg, och det är också svårt att hitta sammanhang och människor där det går att utforska på ett sätt som känns bekvämt. Även om den andra människan är lugn med det så ligger det en massa normer i vägen för min egen inre blick.

När en talar om olika former av intimitet så känns det som att ämnet ofta glider in på specifikt sex. Jag vill inte prata om sex, jag kan inte relatera till det, men jag vill gärna prata om hur jag tycker om att bli berörd. Jag vill gärna utforska intimitet utan att det ska behöva finnas en förväntan om att vi ska ha ”sex”. Jag hatar fan sex. Jag känner mig äcklad när jag tänker på det och på mina olika sexuella erfarenheter. Jag antar att det är för att det aldrig känts som om det varit på mina villkor, att det är något jag gjort för att jag själv velat. Det har bara handlat om samhällets förväntningar internaliserade i mig, och andra personers förväntningar.

Det kan kännas som att den som inte vill ha sex inte heller riktigt har rätt att söka upp intimitet. Att om en är intim med människor utan att vilja ha sex så ”luras” en. Och inte är det någon som tror en om en förklarar läget och säger att en inte vill ha sex heller för det vet ju alla att kvinnor bara spelar svårfångade (höhö). Som att det alltid finns en jävla förväntan om att det ska liggas så fort en passerar en viss gräns.

För mig är avsaknad av sexlust inte ett problem alls, jag klarar mig bra utan sex. Däremot är det ett problem att det är svårt att få närhet utan att det åtminstone finns en förväntan om sex. Jag tror att jag delar detta problem med många. ”Sex” är som en symbol för alla former av intimitet, och intimitet antas också sluta i just ”sex”. När en är intim är ”sex” alltid något en måste förhålla sig till, om så också genom att aktivt undvika det.

12 kommentarer till Att inte vilja ha sex.

  • NoBoyToy skriver:

    Vi behöver omvärdera orden ”ha sex”. Jag är singel, ligger aldrig med män (eller kvinnor) men jag har naturligtvis sex ändå. Med mig själv. 😉

  • s skriver:

    Känner igen detta att inte ha ”rätt” att söka intimitet utan att också vilja ha sex. Jag är asexuell men har större delen av mitt vuxna liv levt i sexuella relationer (har också använt sex som självskadebeteende). Har känt att sex har varit priset jag varit tvungen att betala för att få ingå i romantiska relationer. När jag för första gången hade en relation med en annan asexuell person var det en fantastisk upplevelse – det var första gången jag på riktigt kunde slappna av i en relation och vara nära utan den där oron och stressen som sex innebär för mig (oron att oavsiktligt ”locka” den andra personen till att vilja ha sex, stressen när det gått så länge sedan sist att en vet att den andra personen snart vill ha sex igen osv).

  • Ida skriver:

    Igenkänningsfaktorn på denna! Tack för att du skriver allt på ett så himla logiskt och pedagogiskt sätt. Det är som att du ibland sätter ord på vad som försiggår i mitt huvud. Har haft sex med ett otal människor. Förut trodde jag att jag tyckte om det. Men när jag insåg alla de patriarkala, heteronormativa strukturerna som faktiskt återfinns i sexakten, så blev jag så jävla äcklad. Äcklad av att jag ansträngt mig som fan för att killen jag har sex med ska tycka att det är så jävla skönt, att han ska tycka att jag är bra i sängen. När han bara skitit i och kört sitt eget race. Äcklad av att jag gått på myten att jag som tjej har svårt att komma, när sex är utformat efter mannens njutning. Inte äcklad av mig själv alltså. Utan av strukturerna, av killarna jag har haft sex med. De ba ”Jag njuter av att en tjej har det skönt.” Eh nej det gör du inte. Du njuter av bilden av en tjej som stönar av din fantastiska kuk. Du skiter i om hon tycker att det är skönt på riktigt.

    Hur som haver. All denna skit har fått mig att äcklas av att ha sex med någon. Just nu i alla fall. Det kanske kommer ändras. Just nu kunde jag inte bry mig mindre.

  • Camilla skriver:

    Känner igen mig väl i det du säger. Har haft en lång period där jag upplevt mig som avtänd, inte varit intresserad eller velat/kunnat tänka på sex. Jag har snarare blivit trött och irriterad över det enorma fokus som finns på sex; att en ska ha sex (bra sex dessutom) och på sina egna villkor. Vad innebär ens ”på mina villkor”, hur vet jag var mina gränser går, hur ställer jag mig utanför de kulturella och sociala normer som präglat mig hela min uppväxt; att jag ska begära män och ge vika för deras begär snarare än lyssna till mitt eget. Här tänker jag alltså främst på heterosexuella förhållanden. Under min period utan sex (med andra, men under lång tid inte ens med mig själv) har jag omvärderat och börjat se med nya ögon, först och främst upplever jag mig inte längre som heterosexuell, och kanske heller inte som ”jättesexuell” person (i vissa perioder). För mig är intimiteten, som du beskriver, det som jag saknar. Men det ska få vara just det, intimitet, och utan krav eller förväntningar på ”mer”. Jag kan inte tänka mig något värre än ett one night stand med någon jag inte känner och de kollektiva förväntningar på vad sex är blir det som styr.

    Tack för en tankeväckande och intressant blogg, du gör ett fantastiskt jobb!

  • Elin skriver:

    Tack! För att du beskriver detta med att ha intimitet utan att vara tvungen att ha sex efteråt.
    Jag hade det så genom mitt tioåriga äktenskap.

    Nu har jag det mycket bättre, och hoppas att du också kommer att få det.

  • Mirabelle skriver:

    Jag har aldrig haft sex, men jag känner verkligen igen mig i texten. Jag har sagt åt att jag inte velat även om jag varit intim, det har dessa män accepterat, men jag har alltid känt typ; shit jag kanske inte gör honom tillräckligt nöjd eller glad, han lär säkert tänka dåligt om mig och tröttna på det här tillslut. Så inte ens det har varit njutbart eftersom dessa negativa förväntningar och tankar tagit över intimiteten och den ”fina” stunden… Jag vet att många tänker att det ska ”sluta” med sex när det gått över en viss jävla gräns. Fyfan på det. Jag blir bara äcklad …

    Förresten, skitbra och förklarande text, you go girl!

  • Mim skriver:

    Eftersom jag börjar passera gränsen för vad som är en ”okej” ålder att vara oskuld, tänker jag mer på sexpressen i allmänhet, för det gäller ju inte bara mellan dig och din partner. Resten av samhället är ju så himla engagerat i att diskutera sex, och som vuxen ska man kunna tala om ens sexvanor, ens sexpreferenser, tekniker och så vidare. Är man feminist och på vänsterkanten anses det vara så pass viktigt att det blir ett konstant bombardemang av förväntningar. Jag tror en stor del av problemet är att det trots den sexuella öppenheten i vårt samhälle helt enkelt inte finns något utrymme för möjligheten att sex kanske inte är något allmängiltigt.

  • o3 skriver:

    jag hakar upp mig på det absurda i att inte kunna slappna av
    att hela tiden veta att om jag ger ett lillfinger så…
    lixx alla gränser skall smygas rattas och rullas över
    och det skapar så mkt sexualångest och hela kroppen blir spänd
    hur skall man kunna slappna av med någon som .. ah well jag slutar här (#)

  • Sam skriver:

    Fan vad skönt att läsa det här. Jag har också insett att jag inte vill ha sex, och det är så himla skönt. Sex har varit så sjukt pressigt och ångestfyllt, även om jag alltid har tänkt att jag tyckt mycket om det. Typ tänkt att jag var osäker och att min ångest berott på det, men nu när jag inte har sex och inser att jag inte alls vill ha sex, så fattar jag. Att jag bara lärde mig tycka om sånt som jag egentligen inte ville, och att min vilja var så fördunklad av förväntningar att det liksom inte gick att känna. Och ändå var 90% av allt sex jag haft med en person som respekterade mig som fan och verkligen inte ville mig illa. Men det spelar ingen roll när det jag lärt mig hela livet är att jag ska vilja vissa saker, när jag har lärt mig att anpassa mina känslor och försöka få det att passa in i något som blir bekvämt. Det går liksom inte ens att tänka att en inte vill bli penetrerad. Eller att en inte vill va naken med någon. Eller att en inte vill få orgasm med någon. Uppenbarligen så gav dom sakerna mig ångestattacker, men det finns liksom inte utrymme att erkänna det.

    Och nu… jag saknar vissa saker ibland, kan få lust att göra vissa sexuella saker men vet att det inte är värt det. Känns smutsigt att tänka tillbaka på sex som jag har haft, som att hela min kropp gör ont. Att det känns så tydligt i den att mina gränser överskreds att jag inte vill tänka på det. Inte konstigt att jag hade ångest! Och så himla himla sjukt att jag fostrats till att tro att det var mitt enda alternativ.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv