Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Om mat.

010Jag tänker på det här med mat.

Jag vet hur en lagar nyttig och billig mat. Det är inte särskilt svårt, rent tekniskt. En håller koll på extrapriser och planerar efter det, en förväller bönor och fryser in, en äter typ ”linsgryta”, kanske bakar en sitt eget bröd.

Men så går en kanske och blir deprimerad. Kanske förlorar en matlusten och det blir sjukt jobbigt att ens fundera på vad en ska äta, att laga den jävla maten blir helt oöverstigligt. Men en måste ju äta och sådär.

Kanske är en bara sugen på några få saker som en orkar göra. Det är betydligt viktigare att faktiskt få i sig någonting alls än att äta ”nyttigt”. Då äter en de där sakerna som en är sugen på och skiter i om det är ”varierat” eller ”fiberrikt”. Det är så jävla jobbigt att äta saker som inte är så jävla goda när en har noll matlust till att börja med. Typ ”gröt” eller någon fiberrik jävla macka som en ”står sig på”.

Alla kan göra något billigt recept, men att varje dag tänka på att minimera kostnader är jobbigt som fan. Om detta kombineras med övrig stress och psykisk ohälsa kan det leda till att en äter alldeles för lite. I mitt fall kan det vara extra vanskligt då jag har en tidigare ätstörningsproblematik att förhålla mig till, som gör att jag väldigt lätt trillar dit om jag inte äter ordentligt.

Därför blir jag så sjukt irriterad på folk som snackar om hur viktigt det är med nyttig/billig mat. Det är lätt att snacka så när en inte alltid behöver tänka på kostnader, eller om en äter mycket ute eller något. Att laga en billig måltid är inte samma sak som att varje dag behöva stå och svänga ihop något och få ihop allt det där som en ”ska”; pris, nyttighet, att det ska vara ”etiskt” och så vidare. Det är för mycket.

Jag tror de flesta vet hur en borde äta eller i alla fall kan leta upp information om det. Jag tror inte att det handlar om okunskap utan om att det är jobbigt som fan att äta nyttigt. Precis som det är jobbigt att sluta röka eller börja träna eller whatever. Alla vet att det är bra, men folk orkar inte.

7 kommentarer till Om mat.

  • texten är ett fuck you till sundhetsiver så detta kan kanske vara en fullkomligt oönskad kommentar då jag vill ge ett vitamintips _men_ jag levererar det med tron att det sammanflätas med den deppiges kost av nudlar, choklad & smörgås: LEVER. om du fortfarande äter djur & om du kan frysa in el dela med någon. minns att lever är en _extremt_ rik vitaminkälla. skär i små bitar & ta en om dagen. stålsätt dig: svälj den hel & rå, som ett tillskott. på så vis en generös vitaminkälla som underlättar undertiden du under resten av tiden skiter i det där & ’tar dig upp’ s.a.s.

    det _är_ jävligt mkt att klura ut hur en äter så nyttigt, etiskt & billigt som möjligt. gud, inte är det många som orkar det – i synnerhet inte människor som är uppslukade av lönearbete eller depression & andra plågande tillstånd. du gör rätt i att slappna av.

  • Lorena skriver:

    Preach!

    Blir galen på det här.

    Mat är bara mat, men nuförtiden pysslar de flesta med ”Kost” i stället för mat och massätstördheten vet inga gränser. Religiöst beteende nästintill är vad vi ser hos befolkningen i största allmänhet.

    Lägg till lite dåligt djur- och klimatsamvete på det. (Inte individers fel, kapitalismens fel)

    Förstår ibland inte hur en ska stå ut som ex-ätstörd.

    Önskar så att människor bara åt så de hade energi och sen nyttjade den till att tänka på något viktigare, förändra det stora hela istället.

    Innan vi hade en stor jävla global kapitalism där någon profiterar på massindustri, massproduktion och marknadsföring av livsmedel samt olika ”kostregimer” och en bantningsinsustri skulle sånt här snack inte förekomma. Gissar jag.

    Grundläggande näringslära, kroppen mår väl lite bättre av vissa prylar det förstår vem som helst, men är en depp vill en ha kolhydrater. Alla kolhydrater blir glukos efter lite olika lång tid. Och har en inget speciellt finlir att pricka (typ som för elitidrottare) kvittar det faktiskt i rätt stor utsträckning hur en löser det hela.

  • Kim i krematoriet skriver:

    Relaterar. Det är _så_jävla_jobbigt_ att fixa ihop mat på kostnadsbegränsningar när en är i en sjukt jävla kass period psykiskt. Alltså att alls få i sig alla näringsämnen som behövs ens över kort tid. Och då kommer det ändå kosta mer än vanligt.

    Jag har TUR som bor med folk som dänger ihop lite potatisbullar åt mig när jag ligger däckad på ångestdämpande i sex timmar dagtid. Eller en annan som gör en stor bytta hummus som räcker några dagar. Men att ha andra som styr upp grundläggande näringsintag för mig är en jävla TUR och alla har inte det.

    Och om någon vore så verklighetsfrånvänd att snacka ”nyttigare mat” eller whatever till mig i det här tillståndet är de ju helt jävla körda.

  • Jenny skriver:

    Tack för din text! Känner igen mej så mycket!

    Jag kan också laga billig och nyttig mat, men när jag känner mej deppig vill jag ha fett och socker. Såklart att budgeten och kroppen mår dåligt då.

    Eftersom jag har diabetes (och är veg) behöver jag verkligen inte fett och socker, men njuter av att sabba för mej själv när jag ändå mår skit.

  • Ph skriver:

    Laga mat och handla tar massor av kraft och speciellt när man alltid vill förhålla sig till näring, ekonomi och klimat. Har ingen aning om hur föräldrar bär sig åt när en hel familj ska ha bra mat. Om nogon har tips på god, proteinrik, lätt att laga och fysa-in-mat så jag slipper böket skulle det förbättra min livskavlite avsevärt. 😛

  • Jennie skriver:

    Kan absolut relatera, fryspizzan på ICA har räddat många mörka dagar.
    Samtidigt är det en enorm skillnad på hur jag mår om jag får i mig näring eller lever på bullar i några dar. När jag bodde i USA gick grannarna över med grytor till varandra när något tråkigt hänt. Kanske en matlåda till vänner som har en tuff period inte är så dumt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv