Att ”lära sig” att ha sex med män.

Läser andra boken i Det andra könet som handlar om kvinnans ”situation”. Första kapitlet är Barndomen och handlar bland annat om hur flickan får vetskap om hur hela barngrejen egentligen går till, det vill säga heterosex. I boken beskrivs hur flickan ryggar tillbaks inför denna insikt.

Jag tänker på hur många människor gärna framställer sex, och då framförallt heterosex, som någonting fint och naturligt. Den som inte uppskattar sex är det något fel på, och en ska helst anstränga sig för att ha ett så kallat ”bra sexliv”. För mig har heterosex alltid upplevts som ett antal spärrar jag måste anstränga mig för att övervinna. Jag var sexuellt aktiv i ungefär ett år innan jag vågade ta vid en penis första gången, jag tog inte några som helst initiativ och jag hade ingen aning om hur det skulle kännas att vara kåt.

Sedan har det såklart blivit ”bättre” i den betydelsen att jag har lärt mig mer om hur jag fungerar sexuellt, eller snarare vilka former av knep som kan användas för att jag ska kunna bortse från den instinktiva skammen och äckelkänslorna inför det, men heterosex har alltid varit konfliktfyllt. Inte alls någon ”ren” njutning, utan alltid präglat av mäns makt och mäns förväntningar på mig som kvinna. Alltid präglat av att det är något jag ”ska” ha och ett sätt att få bekräftelse snarare än att det kommer ”naturligt”.

Att det är självklart att kvinnor ska anstränga sig för att ha en så kallat ”sund” sexualitet, och framförallt en heterosexuell sådan, har framgått tydligt under mitt liv. Att det är något fel om en känner sig rädd och osäker, och att det i så fall är någonting en är skyldig att göra något åt, är en värdering som präglat min syn på min sexualitet. Att ”komma över” min rädsla inför sex har handlat om att tvinga mig själv att sätta mig själv i obehagliga situationer. Det har inte handlat om att mina manliga partners har visat någon slags förståelse eller att vi har utforskat saker tillsammans, utan jag har stått ensam inför utmaningen att anpassa mig för att männen ska kunna njuta så mycket som möjligt. Det har inte varit för min egen skull utan för hans. Det har handlat om att jag ska upplevas som oproblematisk att ha sex med.

Jag ser ofta när kvinnor diskuterar sin sexualitet som om den vore just ”problematisk”, som om det alltid är en fråga om hur de själva ska tackla denna utmaning och inte kan vara en fråga som de och deras partner kan hantera tillsammans. Det handlar alltid om att de har problem att anpassa sig efter mannens sexualitet, aldrig att mannens sexualitet skulle kunna vara problematisk.