Att skylla arbetslösheten på den arbetslösa.

Läser en artikel om att arbetsförmedlingen i Frankrike har valt att ge arbetslösa kvinnor ”makeovers”, alltså stylingkurser där de lär sig hur de ska se ut för att bli attraktiva på arbetsmarknaden. Det hela motiveras såhär:

Stylingkursen är till för kvinnor som har gått arbetslösa länge och behöver öka sitt självförtroende, säger Annelie Germold, informatör på franska arbetsförmedlingen till Kommunalarbetaren.

Vad en kan utläsa av citatet ovan är att det främsta problemet som måste lösas för att få ut dessa kvinnor i arbete är deras ”dåliga självförtroende”, som om det var det det handlade om. Vidare tycker jag idén om att det är arbetslöshet som ger dåligt självförtroende är konstig, det är väl snarare den förnedring en utsätts för som arbetslös som är skälet. Jag tror knappast att någon får bättre självförtroende av att ständigt matas med myten att deras arbetslöshet beror på att de har dåligt självförtroende, så att säga.

Detta ligger egentligen inte särskilt långt ifrån det jobbcoacher sysslar med i Sverige, som jag skrivit om här. Allting handlar om att den arbetssökande ska ändra sig, ändra sitt kroppsspråk, sitt leende och såklart sin inställning, alltid alltid sin inställning.

Men arbetslösheten ligger inte i om en har rätt kläder eller smink eller inställning utan den ligger i att vi har ett samhälle som skapar strukturell arbetslöshet. Även om alla arbetssökande sminkar sig helt perfekt eller är jättepositiva så kommer det inte leda till fler jobb. Att jobbcoachning och liknande bygger på att arbetaren ska foga sig ännu mer, anpassa ännu fler bitar av deras jag till arbetets logik, är inte en fråga om att ”skapa jobb” utan om att tvinga fram lydnad. Det är en fråga om att ta den där potentialen till samhällskritik som en utsatt människa kan bära inom sig och vända den till skuldtyngt självhat, för det är så jävla mycket enklare att hantera.

För det farligaste som kan hänga är ju såklart att insikten om att utsattheten inte är ens egen skuld att bära växer sig stark, för däri finns potentialen till motstånd. Idén om att vi kan förändra samhället, att det är samhället det är fel på och inte oss själva, är farlig. Och därför måste arbetslösa ständigt tutas i att de minsann kan vara positiva nog, välsminkade nog, för att kunna få jobb. Att det handlar om dem och inte om samhället.

Tidningen Platsjournalen som ger ut av Arbetsförmedlingen som i princip går ut på att ”tipsa” arbetssökande om hur de kan förändra sig själva för att få jobb.