Fick en tjejtidning med mig hem från Blog Awards och kunde såklart inte hålla mig ifrån att läsa den. Blev med ens så trött, liksom mentalt utmattad, av alla jävla ”tips” man bli tilldelad i denna typ av tidningar. Alltså, jag orkar fan inte med några mer ”tips” om hur jag ska leva mitt förbannade liv.
Jaja, det är för guds skull” frivilligt” för mig om jag ska läsa skiten eller inte (denna invändning som vissa verkar ha ett närmast tvångsmässigt behov av att komma med så fort man ifrågasätter rimligheten i någon kultur), och för det mesta gör jag ju faktiskt inte det. Vad som däremot skrämmer mig är hur det jag innan tryckte i mig så gott som dagligen bara för ett år sedan nu får mig att bli lätt yr och illamående. Det tycker jag säger en del om hur man arbetar upp en toleransnivå för olika intryck.
När man intar denna typ av propaganda regelbundet tror man lätt att man i någon mening behöver den, att man behöver alla dessa tips och råd på hur man ska leva sitt liv, denna ”motivation” och pepp och gud vet allt. Ibland kan det skapas ett slags tomrum i ens liv när man avsäger sig sådant: ”vad ska jag nu anpassa mig efter”. Nu när jag struntat i att läsa sånt här på väldigt lång tid, ens i ironiskt syfte, så vet jag att jag bara mår bättre utan skiten.
Jeg har samme erfaring. Havde for nogle år siden en periode, hvor jeg overhovedet ikke havde nogen penge og var nødt til at droppe kvindemagasinerne. Nu er det selvfølgelig ingen fest ikke at have nogen penge, men jeg blev meget overrasket over at opdage, at når jeg ikke købte de magasiner, følte jeg mig hurtigt, om ikke gladere, så i hvert fald mindre fragmenteret. Men er også enig i, at der skal meget lidt til, før man bliver påvirket og igen kommer til at tænke ”arh, måske skulle jeg alligevel lige prøve at være perfekt”.