Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Sex

Om sex, bdsm och när närhet blir svårt.

För att spinna vidare lite på det här med heterosex, våldtäkt och så så tänkte jag skriva om ett förhållande jag var i och hur det blev med sex och närhet där.

Jag var tillsammans med en man som gav mig väldigt mycket uppmärksamhet och bekräftelse på alla sätt, men som också var ganska avstängd i perioder. Han var dålig på att hålla någon slags kontinuitet och överöste mig stundom med bekräftelse, stundom betedde han sig som att vi knappt ens kände varandra. Väldigt mycket av den bekräftelse han gav mig var specifikt fysisk; han sade att jag var vacker, sexig och så vidare. Han ville verkligen ha min kropp och för mig var det en stor grej eftersom jag inte blivit begärd på det viset innan. Jag badade i hans blick och lät den skapa mig. Hans blick brände min hud och ny växte i dess ställe, ny hud som var märkt av honom

Vi hade ganska mycket sex till en början och ofta ganska grovt sådant. Det eskalerade eftersom jag inte kände någon trygghet i hans närhet och det var lätt att fly in i förnedring och våld när den grundläggande tryggheten inte fanns. Båda han och jag drev på det i perioder. Jag frågade honom flera gånger om det var okej och han sa alltid ja, men i efterhand har jag insett att det inte var hela sanningen. Jag tror att han ville ge mig njutning och inte visste några andra vägar. Lätt beröring kräver en sensibilitet som den hårda och våldsamma inte alls kräver. Det går inte att fejka eller pressa fram den känsligheten, den måste komma inifrån, från hjärtats rum. Skrev en dikt om detta:

så känslig
så nära
när du rör mig lätt

att det kan finnas så mycket kärlek
i fingertoppars mjuka drag
att det kan kännas så mycket
trots att du knappt min hud berör

att dina läppars tunna hud
kan kännas så starkt mot min
att jag kan känna luftens virvlar
var gång du andas in

en slätt en skog att leva i
ett hav en flod att drunkna i
och när du rör mig lätt
det jag vill gå vilse i

Gjorde även en inläsning (gud älskar att göra inläsningar):


Nå, det slutade i alla fall med att vi båda hade sex på premisser vi inte tyckte om, vilket jag tyvärr ofta tror sker i heterorelationer. Jag ville ha närhet och var tvungen att trappa upp för att vi skulle kunna ha sex. Sexet blev det enda ”ömhets”beviset i vår relation. Vi kunde inte till exempel bara röra varandra, det var tvunget att vara sex. Detta var ju dels en situation vi själva skapade men det var också någonting som finns i det omkringliggande samhället. Att sex har den här laddningen som primärt ömhetsbevis är väl knappast en hemlighet, icke heller är det en kontroversiell utsaga. Det är bara så det är. Sex är närhet i många relationer, och i många fall den enda närhet som finns. Och så var det verkligen för oss.

Det blev så oerhört laddat och det var verkligen smärtsamt de gånger han avvisade mig. Det kändes som om jag inte fick någon kärlek och bekräftelse och det var ju också sant. för det var endast så han kunde visa något slags fattigt substitut därpå. Vi tappade all kontakt med varandra, vi kunde bara vara nära genom sex. Det var verkligen hemskt. Det är hemskt när båda känner sig tvingade.

Sedan detta så har jag helt tagit avstånd från alla former av BDSM och liknande. Visst kan jag uppskatta att typ bli fasthållen men aldrig någon slags förnedring eller smärta. Kanske att jag kommer kunna göra det en dag (inte förnedring tror jag med smärta kanske? Nåja ni kanske inte är så intresserade av detaljer om mitt sexliv), men då bara under premissen att jag vet att det alltid finns andra former av närhet att tillgå. Så trygg har jag dock inte hunnit bli med någon annan sexpartner efter det, det krävs verkligen mycket för det. Jag måste vara helt säker på att vi inte kommer fastna i det att vi kommer vara kapabla att ge varandra ömhet på andra vis. Det kräver träning. Det kräver kärlek och närhet och just detta är tyvärr en stor bristvara i denna kalla hårda värld.

IMG_20151026_223425Avslutar med random förförisk bild på mig.

Allt heterosex är våldtäkt.

Simone skrev ju när det begav sig att heterosex är våldtäkt, eller närmare bestämt det första samlaget. Detta kan te sig ganska drastiskt men jag tycker att det är en rimligt utsatta att acceptera och även utöka; allt heterosex är våldtäkt.

Vad är våldtäkt? Att bli tagen med våld eller hot om våld. Vad är hot om våld? Jag skulle säga att kvinnor lever under ett konstant hot om våld i detta samhälle, och detta även från de män vi har sexuella relationer med. Eftersom detta hot om våld alltid finns underliggande så kan sexet aldrig vara ömsesidigt så länge vi lever i patriarkatet, alltså är det våldtäkt. Det kanske är tillspetsat, jag vet inte, men jg tycker inte det är en orimlig tanke alls faktiskt.

Om en ser till vilka absurda saker kvinnor förväntas utstå när de har sex med män framstår detta inte som orimligt alls. Det är helt okej att det gör ont, rentav normalt och eftersträvansvärt enligt vissa. Det är helt okej att en ligger där totalt passionslöst som ”en död fisk”. Är det inte absurt? Mot bakgrund av detta är det rimligt att hävda att kvinnas lust inte spelar någon större roll i sammanhanget; mannen tar det han vill ha.heltnomraltattdetgörontsexdödfisk

Vissa människor säger att sex och våldtäkt är två olika saker och detta tycker jag är så konstigt. Sexuella övergrepp är allvarligt och ska inte förminskas, men jag anser inte att det är ett förminskande att peka på beröringspunkterna mellan ”sex” och våldtäkt, snarare handlar det om att förklara ett samband. Hela grejen med våldtäkt är ju just att det är sex. Det är det sexuella som gör våldtäkten så farlig och speciell, det är det som gör den könad, och den aspekten försvinner när människor säger att det är väsensskilt från sex. En sätter detta ”sex” på någon slags märklig piedestal och tycker att det är så jävla vackert och underbart trots att det är just männens sexuella makt över kvinnor som utgör hela grunden för patriarkatet.ansträngasigförattkillasex

Det handlar om att kunna se den oerhörda mängd av sexuella våld som finns, det skiftar i utförande och grovhet och det är viktigt att vi förstår att allting är en del av samma överspännande struktur. Om vi inte kan se att detta är ett mönster så blir det jävligt svårt. Vi kan inte skilja ut visst heterosex från patriarkatet, allt är ju en del av detta stora och det får inte glömmas.

Men ja, det är ju ingen hemlighet att heteros gärna vill ha sätt att resonera som inte stör deras heterosexualitet, då detta tydligen är det värsta som kan ske. Och skör som den är är den ju lättstörd som fan vilket gör det svårt att prata om sexuella övergrepp på ett rimligt sätt. Allting handlar bara om den enskilda gången någon gjorde det ena och det andra. Jag förstår ju behovet men jag upplever inget intresse och tvivlar på subversiviteten i den typen av erfarenhetsdelande om det inte landar i radikal analys och radikalt handlande. Att prata om det som skett oss är viktigt men vi kan liksom inte stanna där, vi måste prata om vad det innebär. För oss personligen, politiskt, samhälleligt, för våra relationer med män för kampen. Sedan kanske en inte delar min syn, men att våldtäkt är en grundläggande feministisk fråga som måste förstå på djupet bör det inte råda åra tvivel om.

Jag får finnas, jag får äga rum, jag får bebo denna värld och denna kropp.

Jag har tänkt mycket på det här med kroppen och hur olika relation en har till den beroende på kön. Kvinnors kroppar får ju som bekant inte vara aktiva, och de får framförallt inte vara roliga. Män får ha roliga kroppar; deras magar får puta ut, de får göra miner, de får bebo sina kroppar, använda dem på ett helt annat sätt. Kvinnor får endast vara på tillfälligt besök i sitt eget köttskal.

På sista tiden har jag verkligen börjat omfamna mig kropp. Det har mycket att göra med att jag har startat två olika konton på instagram där jag spelar olika karaktärer (de ligger även ute på min youtube), dels en douchig snubbe som heter Hampus och hans flickvän, flickvännens kompis och hans mamma och så Nina, Sara och Andrea från min bok Hämnden. Detta har gjort att jag har kunnat släppa loss väldigt mycket. Jag har handlat en massa kläder till dem som jag också använder till vardags, som jag aldrig skulle ha köpt annars. Jag rör mig med en självsäkerhet som jag verkligen inte trodde jag skulle uppnå. Jag hade inte direkt en dålig relation till min kropp strax innan heller, men detta gjorde verkligen att så mycket släppte för att sedan falla på plats.

När jag är en annan person, förkroppsligar en annan person, så blir det hela såklart mindre allvarligt, det är ju inte jag. Men sedan går det över i min egen person och min kropp får plötsligt finnas till på mer av sina egna villkor (helt egna villkor är det såklart aldrig). Det är en sådan befrielse.

Jag har aldrig riktigt sysslat med teater (vår teater något år när jag var liten) men jag tänker mig att det är så det kan kännas. Säkert kan skådespelare verkligen ha svårt att hitta detta, men för att bli riktigt duktig krävs en spontanitet och elegans.

Jag och Emma pratade om detta för ett tag sedan, och jag sade; det är så skönt när en kommer till ett läge då en kan säga att ens kropp är rolig och det är en komplimang. Och det är verkligen så. Vi kan säga typ ”du ser så jävla pajjig ut i den där jackan” och det är verkligen bara något som tar bra. Emma ser ibland kanske ut som ett buttert barn och det är bara för bra. Jag ser ut som någon slags snubbe och det är också fantastiskt.

Det märks även på hur jag påverkar andra. Människor blir på ett helt annat sätt glada av min närvaro. Jag rör mig på ett annat sätt, kan verkligen bebo ett rum. Det är en oerhörd känsla av kraft och makt i det. Jag har en helt annan kontroll över hur jag uppfattas.

Och det bästa är att jag för en gångs skull får vara sexig, vilket jag tycker är underbart. Att vara sexig har alltid varit så jobbigt för mig, så tyngt men intentioner, och plötsligt så går det lekande lätt. Jag tycker att jag är sexig när jag är rolig, när jag skrattar, när jag tränar, när jag läser, när jag ritar. Det är verkligen en stor befrielse. Jag får finnas, jag får äga rum, jag får bebo denna värld och denna kropp och det är fan i mig underbart.

sexig

IMG_20151026_085610

IMG_20151020_093524

IMG_20151025_103316

Det Lesbiska Lidandet

denlesbiskakvinnanstårarJag har börjat med en grej som är att kalla allt dåligt som händer mig Det Lesbiska Lidandet. Jag slår i tån i någon tröskel, skosnöret går av och jag slår mig själv i fejset av farten, h&m har inga trängstights med schysst print, yogapasset blir inställt, lesbiskt lidande alltihopa!!!! Hade aldrig skett om jag varit en vanlig redig heterosexuell person som inte ägnar mig åt sådana PERVERSIONER!!!

När en talar om lesbiska kvinnors liv så handlar det ofta om hur tragiska de är. Vi får inte ha ett bra öde, vi måste lida lida lida för våra synder. Och när en till exempel klagar på sin relation så är det såklart för att en är lesbisk och inte för att alla människor ibland har det svårt i sina relationer. Till skillnad från heterokvinnor då som lider för att de är till exempel hysteriska i största allmänhet, vilket såklart inte har någonting att göra med det strukturella förtryck de utsätts för utan bara är en lustig slump (tänka sig va!!! SÅ TOKIGT DET KAN BLI VA!!!!).

IMG_20151017_170254Nåja. Jag raljerar MEN jag tycker verkligen att det är JÄVLIGT hur allt hemskt som händer en som lesbisk anses ha med just lesbiskheten att göra. Jag lovar att trots att vi är perversa kättare som kommer hamna i skärselden en dag så är vi också människor. Vi skrattar skriker lever lider gläds gråter och så vidare och så vidare. Vi är så jävla levande. Vi är hela världen, himlens alla stjärnor och jag älskar er fan. Och vårt lidande är lesbiskt för vi är lesbiska men det är inte på grund av lesbiskheten, tvärtom. Det är på grund av detta samhälle som gör våra begär till politik vår läggning till tragik.

Fragment.

 och jag läste och du vart överallt i mina trumhinnor mina hornhinnor mitt hjärtas heta längtan min lugnor mina ben och mellan dem och jag drömde om dina fingrar på mig i mig så klart så klart som vore de där och jag ville viska ditt namn i ditt öra och pränta in det i min själva hud åh älskling kom in i mig i natt ta mig inatt jag begär inget mer
*

Och du hade varit
I alla de rum
Där jag gick omkring
Utan att lämna ett spår
Utom den vibrerande luften
I som skälvde mitt lår

och du gjorde mig svag
och du gjorde mig vag
i varje kontur
i varje struktur
i mitt kött och mitt blod
i mitt hopp och mitt mod
var du överallt omkring
din ande fanns i varje ting

du var mitt himlavalv
du delade mig i halv
för att fylla ut
och jag blev du till slut
och allt som var mitt
det tog du till ditt
och allting vi delat det
försvann i ett enda stort helt

att sjunka ner i köttets mjuka skal att glida in i könets våta stora hela att inte längre vara tu och delad att inget längre kräva att bli helad att älska bli ett enda helt att vara ett med dig och veta att när vi en dag delas åter så är jag den som förlåter

*

Jag bor i skuggans djupa dal
Där dagg lägger sig om natten
Hälsar dagen ny
Och förångas

Och när jag rakade mitt kön tänkte jag på dig. Mina läppars blyg och mina ljumskar, så tänkte jag på dig. Du var i mig, du var min hand som växte ihop med rakhyveln. Jag lät dina vassa blad glida lätt över min hud sjuk av kärlek och undertryckt begär och tänkte på hur du skulle ta på mig med dina gäbder. Strå efter strå rycktes från sin historia likt jag hade gjort när du tog mig hårt mot väggen byrån sängen bordet stolen toaletten och blev ett med mängden av avrakade hårstrån som fallit från kvinnors huvude kön blygd mage ögonbryn bröstkorg svank. Jag skar mig först oavsiktligt och sedan upptäckte jag att det var skönt när små små pärlorna av blod letade sig fram genom det fina snittet som inte gått helt igenom huden och sen skar jag mig igen med mening och blodet färgade vattnet rött och jag låg där och jag tänkte att nu dör jag nu är jag död jag känner livet sippra ut men tyvärr reste jag mig upp igen och tog mig an denna menlösa existens igen.

*

En inslagen nit i din hud

kan det ens kallas existens detta immanenta liv

*

jag vill vara din hud jag vill vara din skrud jag vill vara dina ljud jag vill vara ditt skelett jag vill vara allt som du sett jag vill vara din slätt som du tror dig springa på fritt jag vill vara allt som är ditt jag vill vara sina armar ben lår ditt ögas krökta lins din blick som bränner i mitt kött och kön jag vill ha den i mig

*

du brinner i min hud du är där inne och jag kan inte värja mig aldrig värja mig jag vill bara ge dig världens alla rosor jag vill ge dig mig och låta dig konsumera exploatera kassera det lilla av detta kvinnokött som lämnas kvar lämna mig tillbaks till den mörka kalla jorden som jag en gång växte ur låta den lilla näring som du inte sugit ur bli ett med maskarna jorden blommorna gräset som rasslar så vackert i vinden med starka rötter och jag vill bara att du ska tränga in mig så jag inte kan försvinna från dig tills du är klar och jag ligger där likt en skalbagge med tömt exoskelett

*

Kvinnan är värlens semikolon; efter detta följer en uppradning av ovesäntligheter. Kvinna är världen paranter (i denna ryms en rymd av oviktig kunskap). Kvinnan är världen bisatser, där det som kom sist, var oviktigast, fick plats.

Två blir tre
Och ett nytt liv
Att stänga in
Ser dagens ljus
Ansiktet mot solen och
Kasta bort detta enda kära
I immanensens djup

Jag vill bara glömma
Fördömma
Gömma
Din dumma kropp
Som bränner inför mitt ögas lins
Som syns var jag än finns

Jag hade ingen rätt att begära innan dig.

En grej jag tänker mycket på är det här med att begära och att ha rätt och begära. Som kvinna saknar en rätt att begära, att begära ett bättre liv, en värdig tillvaro (varför en nu skulle vilja göra det) och framförallt att begära män. Det är mannen som sitter på den rätten. Det är han som låter sig begära och ta för sig. För honom är ett avvisande inget riktigt nederlag, det är bara att gå vidare till andra jaktmarker där han kan breda ut sig i sitt kött och sitt kön. Hela världen begär han och jagar och det kvittar honom vad begäret landar i. Bara att vara ett begärande subjekt är i sig nog för att vara en fri existens. Mannen är fri för att han har rätten att äga och framförallt rätten att vilja äga, såväl människor som ting men också positioner, idéer, ord och tankar. Han klättrar i träd, över berg, uppfinner, löser problem och är en del i skapandet av världen som kvinnan endast befolkar. Han är medborgare, en aktiv del, i den värld där hon endast är en passiv åskådare, en uppassare av hans behov. Hon bor i hans hus och klipper gräset i hans trädgård, jagar bort dammråttorna och piskar mattan, men hon skapar inget eget och därför kan hon inte bebo världen.

Sedan jag kom ut så har jag verkligen känt att jag har erövrat denna rätt. Det är en slags bitter och kall triumf; jag borde ha haft den innan, fått den med modersmjölken, men nu blev det inte så. Jag känner mig inte längre som en underordnad varelse, som i bilden nedan. Jag begär, jag kräver, jag tar och jag ger och det är vackert. Och jag vill bli begärd, för det behöver inte längre vara en fråga om objektifiering och exploatering utan kan vara ett ömsesidigt utbyte. Att ge är vackert när en också får, att bli begärd är vackert när en begär. När det finns en växelverkan, ett samspel, är det vackert, men när det är en envägskommunikation är det bara exploaterande.

För några dagar sedan så lämnade jag mitt nummer till en tjej på gymmet. Det hade varit helt otänkbart för ett halvår sedan, för att inte tala om ett år. Men nu skämdes jag inte ens, jag blev bara glad av att våga. Och grejen är att även om det inte blir något så är det okej. Jag begär och det är i sig en väldigt väldigt stor grej. Jag kan, jag vågar, jag vill. Jag vill vara nära, finnas till i andra blick o kropp och kött, låta mitt liv bindas samman med deras i ett enda helt, binda en väv av våra öden och så vidare. Jag liknar utan rodnad (okej lite rodnad kanske) en fitta vid ett ostron och klitoris vid en pärla och känner att jag vill äta detta ostron, jag vill suga på denna pärla som är en kvinnas våta kön. Veta att jag begär henne och att hon begär mig och att vi begär varandra för att vi blir begärda av varandra. Att vi går igång på varandra för att den andra går igång på oss. Det är vackert. Det är sann kärlek.

dubehövernarataemotminkärlek

Skrev en dikt om det hela (inläsning med bild och samma dikt i text finns här).

jag hade ingen rätt
att begära innan dig
du var den första jag ville äga
i kropp och själ
och det var därför det gjorde så ont
när du lämnade mig
Det var detta om detta! Lite lesbisk pepp bara. Sorry för att videon blir typ 1000 st men vet ej hur en ska fixa.
http://sinoes.tumblr.com/post/131741306233

Pornografi.

Skrev denna som uppgift. Texten ska vara utan adjektiv så gick loss på liknelser. Ville skriva något riktigt snubbigt fast lesbiskt.
IMG_20151015_175310

Ditt sköte öppnade sig likt en äng i gryningen framför mig. Likt dagg rann dina fittsaften längs stråna. Dina bröst var som kullar och vårtgårdarna påminde om ägg i en stekpanna när de låg där färdiga innan frukosten, färdiga för att ätas.

– Kom och ta mig, viskade du och jag gjorde som jag blev tillsagd. Jag var slav under dina begär men också drottning över det rike som var du. Jag smekte dina höfter och trängde in i din fitta med mina fingrar. Jag gned min fitta mot din.

– Jag vill att du ska ta mig så att himlen öppnar sig, så havet delar sig. Jag vill ha hela dig. Varenda liten bit.

Köttets lustar tog över och jag kastade mig över det landskap som var du. Din ängsmark, dina kullar, den ros som precis väckts ur sin barndoms sömn som var du.

Ögonen var en skogstjärn när jag såg in i dem. Jag kunde inte se ner till botten och vattnet låg där under mig, det var flera meter ned till ytan som inte rörde på sig. Jag ville att du skulle se in i mig, nå mitt inre med din blick, likt solens strålar sirlar ner i en skogsglänta. Jag ville att du skulle greppa tag i min själ med din blick och ta ut den, äta upp den med dina tänder som knivens egg.
IMG_20151016_120143

Din fitta öppnade sig likt en ostron och jag lapade den salta saften som blev av dina slemhinnor och din kåthet. Dina blygdläppar hade svält upp och de rasslade till när jag tryckte på dem, men åkte snabbt tillbaka till sin plats. Du stönade och ville ha mer. Jag åt dig som ett ostron och hittade den pärla som innan gömts under klitoriskåpans hölje, som skämdes den. För sig själv och för att ta någon slags plats här i världen. Och inte kunde en anklaga den för det, i detta samhälle styrt av män och deras behov och lustar (inte för att män kan njuta, inte som jag gjorde av det ostron som var ditt kön, men det är ett annat ämne). Men nu tittade den fram och log och jag tog den mellan mina tänder och sög. Lekte med tungan över den samtidigt som du stönade. Jag vill sluka dig, mitt byte, men också spara till nästa gång. Jag ville att du skulle räcka för evigt men också konsumera hela din kropp, ditt sköte, din fitta, i en enda tugga, som vore du en bit kött. Hela du levde. Du pulserade. Din fitta pulserade, den brände mot min tunga, min näsa, min haka.
onanirosa

Likt en ros rodnade dina kinder och antog samma nyans som en himmel i kvällningen. Jag älskade att se den effekt mina ord hade på dig. Jag ville för alltid kunna påverka dig på precis detta sätt. Jag ville att mina ord skulle gräva sig in i ditt inre och stanna där, ligga och vila för att sedan väckas upp någon dag, kanske när du låg med en annan kvinna mellan dina ben. Då skulle du minnas mig, minnas hur jag tog dig första gången du blivit tagen på riktigt (männens försök till sex räknas inte) och hur du gång på gång stönade mitt namn och tiggde om mer, som du aldrig stönat innan. Inte för att du sade det, men jag visste det. Jag visste att ingen kunde ha tagit dig som jag, smekt dig som jag, ätit ditt kön i vilket blodet rann som jag.

Jag ville skriva in mig själv i ditt liv, klottra mitt namn på alla elskåp och lyktstolpar i den stad som var du. Jag ville att de fem bokstäver som bildade mitt namn, som jag nu bokstaverar, M-E-D-E-A, skulle pryda varje vägg i ditt hjärtas stad. Jag ville rista in mina initialer i din hjärnbark och i ditt hjärtas kammare, likt klottret i en fängelsecell som skrivit innan döden. Men jag skulle inte dö, jag skulle leva. Längre skulle jag leva och många kvinnors ostron skulle jag äta, många kvinnors pärlor skulle jag sätta mellan mina tänder.

Norstedts ändrar definition av ”mödomshinna”.

norstedtsFint! Norsteds ska tydligen ändra sin definition av mödomshinna.

mödomNå, när jag skrev om detta så blev jag trots allt chockad över att flera personer ba ”men oj är det en myt”, trots att de uppenbarligen är feministiskt engagerade. Det är så sjukt hur oerhört lite det talas om kvinnlig anatomi, även i den typen av rum. Jag antar att det delvis beror på att de som känner till att mödomshinnan är en myt tar det för så självklart att de inte ens tycker de behöver nämna det, och de som inte gör det inte ens reflekterar över det.

Hoppas nu att fler uppslagsverk tar till sig och gör samma sak.

Apropå detta så dök flera kommentarer om fenomenet ”slidkrans” upp, som ska vara några slags veck som omger slidans öppning, som typ kan ”vidga” sig vid penetration och att det kan göra ont. Jag är inte så insatt i ämnet men vill rekommendera Sofia Zettermarks inlägg om saken, där hon bland annat skriver:

Christianson och Eriksson hävdade att även RFSU:s term ”slidkrans” också var missvisande, eftersom det egentligen inte finns någon särskild struktur vid slidöppningen som behöver benämnas – det finns bara en slidöppning med lite veck här och var som ser olika ut från person till person.

Ändå intressant hur en liksom håller liv i idén om någon slags struktur som kan ”gå sönder” där.

Twitter 25/9. Kinkshaming är inte en grej: den vita medelklassens perversioner är helt accepterade. Särskilt männens.

Twittrade om kinkshaming:

Kinkshaming är inte en grej: den vita medelklassens perversioner är helt accepterade. Särskilt männens. Däremot finns det människor vars alla begär ifrågasätts. Som lesbisk måste en ha ett normalt sexliv, alla utsvävningar kommer att straffas. Vi är redan perverterade. Tänk er swingersklubbar, bdsm a lá 50shades, en satsig sexleksak i handblåst glas, allt detta är okej. Så länge rätt människa gör det, så länge sexleksaken ligger på rätt hylla. Men jag får aldrig kosta på mig att vara pervers. Det äventyrar min plats i detta samhälle än mer. Eller så görs jag i än högre grad till någon vidrig mans fetisch.

Det är vår position i samhället som i sin tur beror på våra kroppar som avgöra om våra begär anses legitima eller ej. kvinnors begär är alltid mindre legitima än män, och lesbiska kvinnors begär än mindre. Det krävs mycket för att vi ens ska tillåtas ligga med varandra, självklart ska vi göra det på normalast tänkbara sätt. Men om någon heterosexuell person piffar till det lite med sin pojkvän med någon ansiktsmask, sidenscarves och en lyxig dildo så är det bara roliga att de försöker få igång sexlivet igen. Fan, till och med rollspel som anspelar på sexuellt våld, incest och pedofili kan vara helt okej om det är rätt person som utför det.

Tål att tänkas på, tycker jag, när folk pratar om kinkshaming. Det är oftast personer som har just dessa utsatta positioner som gör det. Jag tycker inte det är konstigt alls faktiskt, det handlar bara om att en råkat förbise det faktum att det är ens kropp och existens som ifrågasätts snarare än begären i sig.

Arkiv