Vardag – Sida 36 – Fanny Åström

Att vara den sura jävla fittan som sabbar stämningen.

Igår var jag på fest. På det stora hela trevligt, det måste jag säga. En incident inträffade dock. En tjej och en kille kom ut i rummet där vi satt och såg ut att vara på väg att hamna i säng med varandra, killen typ ”jagade” tjejen och hon fnissade. Ett gäng i soffan började skrika ”rape, rape, rape”.

Som den sura feminist jag är så reagerade jag extremt starkt, blev sur och gick från rummet. Ibland kan den här grejen med att ha kunskap om missförhållanden verkligen vara en börda, för det hade varit så otroligt mycket skönare om jag bara slapp reagera på sånt och kunde tänka typ: ”det var kanske inte så roligt men det var ju ett skämt och de menar inget illa”.

Men jag är ju tyvärr inte sån. Jag är jävligt politiskt korrekt och jag blir sur när folk skämtar om saker som våldtäkt. Och det kan faktiskt vara otroligt påfrestande.

Saknad.

Just nu saknar jag hemma sådär jävulskt mycket. Jag vill bara åka hem och vara med min familj och prata med folk som förstår vad man menar när man snackar. Bilden är den sista som togs på mig innan jag åkte hit.

Egobilder och feministskoleknog.

Här sitter jag och försöker skriva feministskola/krönika om mäns våld mot kvinnor apropå Efter tio med Quetzala Blanco. Det går sådär. Det är ett väldigt tungt och kontroversiellt ämne och jag har stora problem med att försöka få ner något vettigt, men jag har gett mig fan på att få till det!

Läget.

Barn äter så jävla äckliga grejer. T.ex. idag så villa de att jag skulle köra deras frukost, flingor med chokladbitar simmande i varm choklad, i micron. Eftersom jag är så jävla snäll så gjorde jag det, trots en stark känsla av avsmak.

Idag åker mamman iväg till New York och barnen sover hos pappan, vilket innebär att jag bara jobbar mellan fyra och sex i några dagar, skönt! Har dock hostan från helvetet som hindrar mig från att sova.

Fml.

Idag känns ca allt skit. Ska väl ”ta mig i kragen” istället för att gnälla nu.

Livet är inte lätt när man är tio.

Idag hade jag ett långt och uttömmande samtal med min lillasyster och min mamma på skype. Mycket trevligt på det stora hela. Ett orosmoln fanns dock på himlen: Boel började plötsligt gråta på grund av att mamma hade blandat killlegot och tjejlegot. Livet är inte lätt när man är tio, tänkte jag då.

Picknick.

Det här jävla landet…

Jahapp. När jag gick hem idag så såg jag ett gäng tioåringar som stod och rökte. Ville ba säga det liksom.

Feminismens Saudiarabien.

När jag är här blir jag fan i mig stolt över att komma från feminismens Saudiarabien. I alla fall om det innebär att man slipper bli antastad så fort man sätter sin fot utanför dörren.

Jag vill bara sova.

Det kan vara väldigt ansträngande när alla man umgås med är nya människor för en. Det är mycket svårare att ”bara” sitta hemma en kväll för man känner sig så otroligt ensam då, och rotlös. Man har inte ens egna familj som omger en eller ens ”riktiga” rum.

Just nu känner jag mig bara helt matt av alla intryck och alla nya personer i mitt liv. Jag vill liksom bara stänga av men när jag gör det så känns det som om jag går miste om något stort och betydelsefullt här. Det är inte så att jag misstror mina vänner här, men platsen man har känns alltid mindre säker med människor som man bara känt i några veckor än med vänner som man har haft sen flera år tillbaka.