Life.

Fy fan. Idag har jag en riktig såndär dag när man inte pallar göra något alls. Att springa upp för trapporna i huset ter sig som en oöverstiglig utmaning. Vill bara äta choklad och tycka synd om mig själv.

Men ändå har jag gått till skolan och lärt mig lite om hur man böjer saker på franska. Synd bara att en kille i klassen vägrar lämna mig ifred och typ sätter sig bredvid mig och ”rättar” mig fast det är han som har fel. Herregud säger jag bara.

Jag är hellre en obekväm bitterfitta än att pissa på mig själv.

Igår när jag satt ute på kvällen så kom det fram två killar och fotade under min kjol. Jag är inte den som tänker på hur jag sitter, så jag hade benen uppe och man kunde säkert se mina trosor genom hålen i strumpbyxorna. På detta reagerar jag inte genom att gå iväg, jag bli skitförbannad, går fram till killarna och säger åt dem att lägga ner. När de börjar fåna sig så stirrar jag bara surt och ber dem att gå iväg. Ändå står de kvar i flera minuter och försöker få mig att tycka att dem är roliga samt mina vänner att tycka att jag är hopplöst fientligt inställd mot sexuella trakasserier. Till slut fattar de och går iväg samtidigt som de gör ”slicka fitta”-tecknet som jag inte vet om set skulle anspela på att jag var lesbisk eller bara ”sex” i största allmänhet.

Det finns så många saker jag skulle kunna göra för att göra det enklare för mig. Bara strunta i dem från första början, gå därifrån eller skratta bort det. Men så fan heller! Även om de tycker att jag är en tråkig jävla fitta och även om de inte fattar varför de gör fel så tänker jag helt enkelt inte finna mig i att bli utsatt för den typen av saker utan att bita ifrån. Jag vill kunna sitta på en jävla parkbänk med bena uppdragna utan att någon ska fota min trosor, faktiskt.

Och jag är glad för att ha utvecklats till den här personen. En person som säkert upplevs som hopplöst fientlig, jobbig och fittig av en massa människor. Men jag låtar mig inte bli trampad på, jag står upp för mig själv och mina värderingar och jag skulle aldrig skratta bort att någon utsätter mig för sexuella trakasserier. Det är inte enkelt att vara den människan som alltid sätter sig på tvären, ifrågasätter och inte ger sig, men det är fan så tillfredsställande när de där människorna försvinner utan att jag har behövt förminska mig själv eller göra mig till.

På besök.

I förrgår sprang jag på ett övergivet hur när jag var ute och promenerade. Hann tyvärr bara ta en bild eftersom jag sedan upptäckte att någon låg därinne och sov. Inte för att jag är rädd, men man ska väl respektera folks hem även om det inte är deras rent juridiskt (antar här helt sonika att det var en uteliggare som ockuperat huset).

Jag älskar att fota övergivna och nedgångna platser men ibland kan det kännas så hemskt att det som för mig är en spännande vy på grund av förfallet är någon annans hem. När jag inser det känner jag mig som en vidrig människa.

Att betala.

En grej som är förbannat dryg med euron är att de fan har encentare, vilket alltså motsvarar en hundradels euro eller tio öre. Det är så otroligt meningslöst och ligger bara och skramlar i plånboken. Så förr eller senare måste man ta sig samman och betala med alla de där mynten. Igår la vi det i alla fall i fina små högar för att göra irritationen lite mindre.