Mina föräldrar är fortfarande lyckligt gifta, verkar det som i alla fall.
Min pappa heter Per vilket jag också alltid kallar honom, aldrig pappa. Detta skapade stor förvirring hos min vän Hilda eftersom hon trodde att Per var den onda styvfadern, då jag alltid bråkade med honom. Han jobbar som arkitekt och är ganska klipsk, men inte lika klipsk som jag. Vi är ganska lika, jag och min far. Vi har dock en stor, ständigt pågående, konflikt: köket. Han tycker att jag är dålig på att städa vilket INTE STÄMMER, jag är fan bäst av alla mina vänner. Däremot är han en neurotisk fjant som fastnat i den anala fasen. Blir fan upprörd bara jag tänker på det. Detta förtjänar fan ett eget inlägg nån gång.
Min mamma heter Cecilia. Hon är väldigt älskvärd men vi har inte så mycket gemensamt. Hon är utbildad till arbetsterapeut men är just nu elrullstolsexpert på nåt ställe som ger ut hjälpmedel till de som behöver. Jag har fått för mig att hon är en mycket kompetent elrullstolsexpert.
Jag har liksom inget särskilt att säga om mina föräldrar. De var väldigt bra under min uppväxt och är väldigt liberalt sinnade, jag slutade ha hemkomsttider redan vid 16 och de har aldrig brytt sig om att försöka begränsa min alkoholkonsumtion eller liknande, vilket hade mycket att göra med att det inte behövdes, bör väl tilläggas. Schyssta och vettiga typer, liksom. Men ibland känner jag bara att det finns en ocean av missförstånd oss emellan.
Vilken cliffhanger, du slutar skriva just när det börjar bli spännande!
Instämmer!
Det är intressant att man alltid bråkar med föräldern man är mest lik.