Min alla hjärtans dag.

Satt och chillade hemma tills jag klockan sex på kvällen kom på att jag skulle åka hem till Emanuel och överraska med middag.I mitt huvud: tända ljus och servetter med hjärtan på, kanske ett glas champange med en jordgubbe i. Och så massa romantiskt sex med rosor i sängen!

Jag åkte då hem till Emanuel men lyckades tyvärr alldeles för sent luska ut att han skulle äta middag hos en vän. Mina drömmar om den perfekta överraskingsmiddagen föll sakta sönder inför min inre blick. Jag fällde en tår.

Men trots detta missöde så fick han en alla hjärtans dag-överraskning eftersom jag städade hela hans lägenhet. Den blev renare än det varit på ett år och när han kom hem hade jag såpaluktande hemmafruhänder och ont i ryggen efter 1,5 h idogt städande. Emanuel kom in genom dörren och gav mig bekräftelse för att jag städat så fint. Vi firade vårt fräscha uppdaterade förhållande genom att kolla på Mad Men och ojja oss över kvinnosynen.

Dag tre, mina föräldrar.

Mina föräldrar är fortfarande lyckligt gifta, verkar det som i alla fall.

Min pappa heter Per vilket jag också alltid kallar honom, aldrig pappa. Detta skapade stor förvirring hos min vän Hilda eftersom hon trodde att Per var den onda styvfadern, då jag alltid bråkade med honom. Han jobbar som arkitekt och är ganska klipsk, men inte lika klipsk som jag. Vi är ganska lika, jag och min far. Vi har dock en stor, ständigt pågående, konflikt: köket. Han tycker att jag är dålig på att städa vilket INTE STÄMMER, jag är fan bäst av alla mina vänner. Däremot är han en neurotisk fjant som fastnat i den anala fasen. Blir fan upprörd bara jag tänker på det. Detta förtjänar fan ett eget inlägg nån gång.

Min mamma heter Cecilia. Hon är väldigt älskvärd men vi har inte så mycket gemensamt. Hon är utbildad till arbetsterapeut men är just nu elrullstolsexpert på nåt ställe som ger ut hjälpmedel till de som behöver. Jag har fått för mig att hon är en mycket kompetent elrullstolsexpert.

Jag har liksom inget särskilt att säga om mina föräldrar. De var väldigt bra under min uppväxt och är väldigt liberalt sinnade, jag slutade ha hemkomsttider redan vid 16 och de har aldrig brytt sig om att försöka begränsa min alkoholkonsumtion eller liknande, vilket hade mycket att göra med att det inte behövdes, bör väl tilläggas. Schyssta och vettiga typer, liksom. Men ibland känner jag bara att det finns en ocean av missförstånd oss emellan.