Katta Kvack skriver om de så kallade lyckobloggarna. Jag kan väl i stort med henne i själva andemeningen i hennes inlägg, att det vore trist om alla bloggar handlade om att servera en livsstil på rosa moln.
Men hon tar också en en annan sak jag finner intressant.
Jag menar, jag vet att Sandra Beijer har en stor skara besökare, monstruöst många fler än vad jag har, så det kanske ligger något i det, men samtidigt tycker jag att det är intressant att det är just de inlägg där jag ifrågasätter, undrar, och kanske just gnäller som får flest kommentarer, flest likes och utan tvekan flest klick, och när jag frågar vilka inlägg ni tycker bäst om, så är det alltid just den sortens inlägg som som omnämns.
I bloggvärlden så är det antalet besökare som räknas. Det är extremt sällan man hör någon nämna kvaliteten på besökarna. Med majoriteten av alla bloggverktyg kan man endast se antalet besökare och inget mer.
Jag använder Google Analytics när jag kollar min statistik. Jag uppskattar att det är det mest rättvisa statistikverktyget, vilket såklart kan skära i hjärtat.
Med Analytics kan man såklart se hur många besökare man har. Förutom det kan man se hur många som ”studsat” på sidan, alltså varit inne mindre än tio sekunder (det brukar vara strax över hälften för mig, vilket jag tror är ganska genomsnittligt). Jag kan också se hur länge den genomsnittliga besökaren är inne, vilket djup besöket har och en rad andra saker. Jag kan också se vilka besökskällor som levererar vilka sort besökare. Från vissa sidor så stannar nästan ingen kvar längre än tio sekunder, från andra så är genomsnittslängden på besöket uppemot tio minuter, vilket är väldigt länge (tänk själva hur ofta ni läser samma blogg i tio minuter).
Jag tror inte att Kissie brukar komma upp i en genomsnittlig besökslängd på över två minuter ofta, men jag gör det titt som tätt. Det skulle jag säga innebär att kvaliteten på mina besökare är högre, vilket givetvis beror dels på att min blogg inte är så stor och därför inte har så många okynnesbesökare, men också på att innehållet inte är lika lättsmält.
Viktor Barth-kron skrev för en tid sedan en debattartikel om att man bör gräva ner Kissie-ekonomin, där han bland annat menade att annonsörer sällan vet i vilka sammanhang de publiceras på internet eftersom det bara är mängden besökare som räknas. Jag kan inget annat än hålla med. Det är klart det är kul med många läsare, men det finns inget roligare än när folk skriver kommentarer långa som hela inlägg helt enkelt för att de är engagerade i det jag skriver om. Och därför tänker jag aldrig ta bort inlägg om feminism eller politik till förmån för rosa livsstilsmoln.
allt behövs! och såklart skriver man ju mest kanske för att få utlopp för det ena eller det andra. och därför tänker jag fortsätta skriva rosa livsstilsinlägg!
*bidrar något otroligt*
Håller absolut med dig om kvaliteten på besökarna. Jag skulle aldrig i mitt liv vilja byta mina besökare mot till exempel Kissies besökare, inte ens mot Sandra Beijers. Mina besökare lämnar fantastiska kommentarer som sträcker sig långt över ”åh, vad fin” eller ”vart kommer klänningen från” eller ”besök min blogg”. För mig handlar det inte särskilt mycket om antalet besökare, utan mycket mer om kontakten med dem.
Jag använder mig av statcounter och grottar gärna ned mig i statistik som besökslängd etc mkt intressant.
Varför detta agg mot Sandra Beijer? Ja, hon förskönar definitivt verkligheten ibland, men väldigt ofta skriver hon långa inlägg, noveller och berättelser om hennes egna, smärtsamma upplevelser. Till exempel då hon har blivit utsatt för sexuella övergrepp och hur svårt det var att vara utskrattad i skolan. Hon skriver också mycket träffsäkert om osäkerheten då man är 15 år och okysst och känslan av att vara olyckligt kär. På detta är hon en öppen feminist och gör slagfärdiga uttalanden (även om det inte är bloggens huvudsakliga tema). Döm inte innan ni har kollat alla fakta! Jag är en stolt läsare av Sandras blogg.
Däremot förstår jag precis vad ni menar, och jag håller med!
Jag har inte skrivit ett ord om Niotillfem. Jag tycker heller inte att citatet är det minsta ”aggigt” gentemot henne.
Om det nu är angående citatet från min blogg som får dig att skriva din kommentar, så är det väl ingen som hyser agg som Sandra Beijer? Personligen skriver jag att jag faktiskt följer hennes blogg, men att jag inte skulle vilja att alla bloggar var som hennes, för det ger en ganska onyanserad bild av livet på det stora hela.
Jag tycker att Beijer är alldeles bedårande och verkar väldigt go och rar. Jag har följt hennes blogg i otroligt många år, och jag vet vilka inlägg du talar om, men eftersom hon var en av bloggarna som omnämndes i det reportage i Popmani som fick folk att blogga om lyckobloggandet är det ju naturligt att jag i mitt inlägg, som handlar om just det reportaget, faktiskt tar upp Sandra. Jag skriver dock till och med i mitt inlägg att jag gillar Sandra. Det känns som ett aningens förhastat påstående från din sida, oavsett om det är citatet från min blogg du menar eller om det är inlägget som Fanny skrivit som du menar, då ingen av oss sagt något ont alls om henne.
Du bör nog läsa hela inlägget innan du kommenterar nästa gång, eller läsa inlägget en gång till om det nu var så att du faktiskt redan läst hela. I bloggvärlden (liksom gällande muntlig kommunikation) framstår det nämligen lätt som irriterande med sådana irrelevanta kommentarer- orden om Sandra Beijer är nämligen citeradeE, inte Fannys egna. Det står ju dessutom ingenting ont om Sandra Beijer där.
Så kan du inte förklara hur du tänkte när du skrev den där kommentaren? Vad var det du tyckte dig se i texten som var aggigt eller vad var det som var så negativt? Vore mycket intressant att veta då jag ämnar finna förståelse för människor i allmänhet, och du tillhör en av de jag inte riktigt förstår mig på (förutsatt att du inte bara läste fel, vilket jag dock har svårt att förstå hur man kan göra så grovt, men då kommer vi ändå ner till att jag behöver förstå mig på folk bättre).
Det där är menat till Julia, however.
Jag har också använt Google Analytics och häpnar över antalet sidor besökarna ibland besökt (vilket ibland är alla sidor min lilla blogg lyckats skrapa ihop) och struntar i hur många som ”studsat” eftersom man ju någonstans ändå vet att det är kvalitet framför kvantitet som räknas. Nu så har jag ju nog något som skulle kunna kallas rosa moln-blogg och får också flest kommentarer för sådant som är ”gulligt” eller ”sött” eller ”mysigt”. Din framgång ligger nog i att du är den ”orakade flatfeministen” (något jag faktiskt saknar däruppe i headern – annars är ju sidan grymt snygg nuförtiden).